likväl icke till sådan grad trotsa folkets möjliga sympatier, och åtnöjde sig derföre med blotta schavotteringen. Denne egde rum, som vi redan nämnt, på Riddarhustorget d. 23 September 1794. Knappt uppkommen på schavotten, afsvimmade hon, nedbars derifrån och äterfördes i arresten, utan att man gjorde något försök, att förnya skådespelet, ty allmänheten hade för tydligt uttalat sin indignation deröfver. Hon var vid tillfället klädd i hvit drägt, och hennes utslagna hår, den dödliga blekhet, som betäckte hennes sköna anlete, gjorde henne tili en verklig modell för målaren, som ville föreställa oskulden och svagheten i en förtviflad belägenhet. Det berättas, att man, icke nöjd med att hämnas på den föregifaa brottslingen, äfven velat njuta af heia hennes slägts förödmjukelse, och att hennes egen broder, som var officer vid gardet, fått det grymma uppdrag, att kommendera piketen till spetsgården, hvilken låga tillställning haft ett menligt ioflytande på hans lynne, under hela hans öfriga lifstid. — Från sin arrest fördes hon till spinnbuset, der hon iikväl lärer bafva åtnjutit en temligen arständig behandling, beboit ett eget någorlunda hyggligt möbleradt rum och endast qvarhållits ett halft år. Derifrån skickades hon till Goitland, der man anslog åt henne en liten pension, ty hon saknade all förmögenhet, och hvarest hon vistades någon tid. Sedermera uppehöll hon sig på åtskilliga ställen af riket och lärer på sina sista år hafva återkommit till Stockholm, der hon äfven afled Hvarken hennes kropp eiler själ förmådde helt och bållet emotstå inflyte!lsen af det skändliga förfarandet, och den lysande skönheten förvandlades snart till en åldrande matrona, i hvers anletsdrag och umgänge man återfann blott föga spår af den fordna, oemotståndliga förtjuserskan. Reuterbolms hämndgirighet förfelade helt och bållet sin åsyftade verkan. Blott för en kort tid kunde han qvarhålla sina offer i fängelset; deras bejor föllo tillika med hans magt, och den hatful la illska, som yttrats i hela proceduren mot dem, ver så påtaglig och barmonierade så litet med det nationella lynnet, att man aldrig förlät bonom den, och att den ifrågavarande rättegången, långt ifrån att väcka något hat mot de så kallade brottslingarna, tvärtom vände dessa känslor mot honom sjelf, tvungo honom att aflägsna sig ur fäderneslandet, när Förmyndare-regeringen var slut, och spridde öfver hela denna regering en skugga, som hon aldrig kunnat utplåna, och som hindrat mänga a! dess goda sidor att framstå i deras rätta dager.