likväl icke till sådan grad trotsa folkets möjliga
sympatier, och åtnöjde sig derföre med blotta scha-
votteringen. Denne egde rum, som vi redan nämnt,
på Riddarhustorget d. 23 September 1794. Knappt
uppkommen på schavotten, afsvimmade hon, ned-
bars derifrån och äterfördes i arresten, utan att
man gjorde något försök, att förnya skådespelet, ty
allmänheten hade för tydligt uttalat sin indignation
deröfver. Hon var vid tillfället klädd i hvit drägt,
och hennes utslagna hår, den dödliga blekhet, som
betäckte hennes sköna anlete, gjorde henne tili en
verklig modell för målaren, som ville föreställa o-
skulden och svagheten i en förtviflad belägenhet.
Det berättas, att man, icke nöjd med att hämnas
på den föregifaa brottslingen, äfven velat njuta af
heia hennes slägts förödmjukelse, och att hennes
egen broder, som var officer vid gardet, fått det
grymma uppdrag, att kommendera piketen till spets-
gården, hvilken låga tillställning haft ett menligt
ioflytande på hans lynne, under hela hans öfriga
lifstid. — Från sin arrest fördes hon till spinnbu-
set, der hon iikväl lärer bafva åtnjutit en temligen
arständig behandling, beboit ett eget någorlunda
hyggligt möbleradt rum och endast qvarhållits ett
halft år. Derifrån skickades hon till Goitland, der
man anslog åt henne en liten pension, ty hon sak-
nade all förmögenhet, och hvarest hon vistades nå-
gon tid. Sedermera uppehöll hon sig på åtskilliga
ställen af riket och lärer på sina sista år hafva å-
terkommit till Stockholm, der hon äfven afled
Hvarken hennes kropp eiler själ förmådde helt och
bållet emotstå inflyte!lsen af det skändliga förfaran-
det, och den lysande skönheten förvandlades snart
till en åldrande matrona, i hvers anletsdrag och
umgänge man återfann blott föga spår af den ford-
na, oemotståndliga förtjuserskan.
Reuterbolms hämndgirighet förfelade helt och
bållet sin åsyftade verkan. Blott för en kort tid
kunde han qvarhålla sina offer i fängelset; deras
bejor föllo tillika med hans magt, och den hatful
la illska, som yttrats i hela proceduren mot dem,
ver så påtaglig och barmonierade så litet med det
nationella lynnet, att man aldrig förlät bonom den,
och att den ifrågavarande rättegången, långt ifrån
att väcka något hat mot de så kallade brottslingar-
na, tvärtom vände dessa känslor mot honom sjelf,
tvungo honom att aflägsna sig ur fäderneslandet,
när Förmyndare-regeringen var slut, och spridde
öfver hela denna regering en skugga, som hon al-
drig kunnat utplåna, och som hindrat mänga a!
dess goda sidor att framstå i deras rätta dager.