sKäDiId QCOmde3 ifran ill, ara OoC2a gvu3s. DUM Mat
icke kunnat få Armfeit i sina hander, ville mar
åtminstone skymfa honom. Han förklarades fogel
fri öfver hela riket, och i alia dess större städe:
uppspikades hans namn på ea skampåle. Tillnam
net utseslöts, och inskriften blef aeana: Gusla
Mauritz, sitt Fäderneslands Förrädare, fridlös öf
ver allt Sveriges Rike och dess underliggande
Länder, hvarjemte han halshöggs in effigie, då dv-
men upplästes på afräitsplatsen, och sxarprättaren
högg i stocken. Aminoltf, hvilkea det i synnerhet
låg till last, ait han i bref till Armfeit sagt om
den uage Konungens, det han var så omgifven a
sn Faders Mördare, att ingen kunde fatta Mod
: låta Honom förstå sin Oiycka, förrän det vore
för sent,, hatade Reuterholm ej så mycket, emedar
han icke begätt det i hans ögon mest himmels
skriande af alla bro: det, att hafva yttrat någon:
ting förslenligt om hocom sjelf. Man nöjde sig
derföre med ait förvandia hans dödsdom i lifstids.
fängelse. Mot Ehrenström deremot var man ickt
lika mili. Han hade gjort sig skyldig tiil aet of
vannämnada, oförlätliga brottet, aw hafva fälit sä
rande utlåtelser com den allmäktige, verkligt sty
rande, hvars ilskna och lömska hat han oföretälat
uppgaf säsom både anledningen will den ifrågava:
rande planen och driffjedern till hela rättegången
eller, som det keter i Bruchyren, ett i en sKrif
till Hofrästen af den 19 Mars hafva tillåtit sig åt
skilliga arga Uppdiktningar, som kunnat föranleds
Misstanzar hos Allmännpeten emot det acvbefalltc
fiscaliska Beifrandet af detia Stats-Brott, hvarige-
nom han gjort sig skyldig til ett ännu skarpart
Straff, så är Johan Albert dömd, alt en Timma:
Tid stå i Halsjern vid Skampålen på Packartor.
get til almänt åskådande, och sedan, efter förut
gången Beredelse, det ivonom tillerkända Dödss:raj
verkställas, Emot denna verkställighet uppresic
sig likväl hos den väldige mannen en ganska mag:
tig kansla, icke mensklighetens, utan feghetens
Lik alla naturer af hans art, voro hos hoaom hba-
tet och haämndgirigheten icae understödda af et
motsvarande mod, i hviiker fall han gerna skull
blifvit en blodiörstig tyrana. Han vågade säiede:
väl skymfa och i smått misshandla sina offer, mer
icke med dem skrida till en ytterlighet, som skullt
satt allmänhevens deltagande på ewt äfventyrlig
prof, serdeles efter det försök, som gjordes med
Ehrenströms schavottering. Vid detta tillfälle ytt-
rade nemligen en samre klädd kar! någonting om
aden skälmen, som stod vid skampålen,. Genast
lyfte sig likval en Land och gaf karlen en så ef-
tertrycktlig tillrättavisning, att icke blott han tyst-
nade, utan ock ingen annan röjde någon lust at!
instämma med honem, ehuru man förmodligen be-
talt honom och några kamrater, för att ästadkom-
ma ett slags opinionsyttring. Svårigheten var lik-
väl att motivera benådningen, ty Ehrenström för-
kastade alla de bemödanden, som användes på ho-
nom, att förmå honom sjelf göra ansökning derom.
Slutiigen lyckades man likväl öfvertala hans gam-
le, af ålder bräcklige fader, att infinna sig hos
Hertigen på dennes födelsedag, hvilket var dagen
före den till Ehbrenströms afrättning bestämda, den
8 Nitober. Här tillställdes en liten teaterscen, dä
Reuterhoim emottog den darrande gubben, förde
honom in tiil Hertigen och höil ett pathetiskt tal
till hans sons förmån, hvari han utbreade sig öf-
ver sin egen försonlighet och glömska af oförrät-
ter. Ebrenström utfördes således följande dagen
till Nytorget, der inom spetsgården domens för-
vandliog för honom upplästes, hvilken bestod der-
uti, att han i siället skulle cgenast försändas tili
Carlstens Fästning, att derstädes i all sin öfriga
lifstid fängslig hällas, utan at någonsin, i anseende
till det vederstyggeliga Riksförräderi han begått och
biträdt, under något slags Pardons Plakat kunna
begripas.
Staissektreteraren Frank, som anklagades för at
hafva befordrat konspiranternas brefvexling ock
haft otillbörliga utiåielser om närvarande riege.
rings administration, miste sitt öfverpostdirektörs-
embete, men erhöll en pension. General-löjtnantern
Toll dömdes förlustig embetet och till två års fäst-
ning; Exc celiencen Grefve Gyldenstolpe skiljdes från
sin befattning såsom Konungens guvernör, och
sjelfva de oskyldiga verktygen, Mineur och Forster,
som ingenting afvetat och ingenting annat gjort,
än gått några ärender, skickades till Malmö fäst-
ning på behaglig tid. Det bör anmärkas, det man
hade så brådtom att få njuta sin hämnd, att mar
knappt kunde afbida utslagets afkunnande, och att
så snart detta var fäldt, eller den 22 September,
skyndade man genast att veckställa det, ty den 23
September, således redan följande dagen, ställdes
låde Ehrenström och Fröken Rudensköld på scha-
votten, och Aminoff affördes till fästningen. En-
das: emot Fransmannen Sources visade man en o-
vanlig mildhet, ty han icke allenast frikändes från
allt ansvar, ehuru de tryckta brefven tydligen visa
att han icke varit utan kännedom om Armfeits af-
sigter, utan emedan, som det sades, chans omstän-
digheter genom en långvarig arrest blifvit alldeles
derangerade, så anställdes ban vid beskickningen
i Levanten och fick sin piats i Smyrna. Då Gu:
staf Adolf kom till regeringen, godtgjorde han, så
mycket han fö: mådde, förföljelsens offer för deras
lidande. Domen upphbäfdes, fångarne frigåfvos och
återställdes till sina embeten, och Armfeit, som vi-
stadcs i Ryssland, der han funnit en tillfiykt, hem-
kallades derifrån och anställdes i Svensk tjenst
Detta skedde likväl icke förr än år 4800, troliger
emedan Hertigens personliga ovilja så länge för
mådde fördröja beslutet derom. Han uppeböll sit
för det mesta i Pomern, hvarest han erböll ett be
få. Efter revolutionen cch Carls uppstigande pi
thronen, var han bland dem, på hvilka vid krö:
nicgen den kongliga nådesolens strålar föllo, och
han utnämndes till President i Krigs-Kollegiunm
samt bekläddes med Excellens- värdigheten af sam:
ma hend, sem femton år förut undertecknat han:
dödsdom och befallt hans namns uppspikande på
Mm oo. msullokakta stR AL —- ooo