sKäDiId QCOmde3 ifran ill, ara OoC2a gvu3s. DUM Mat icke kunnat få Armfeit i sina hander, ville mar åtminstone skymfa honom. Han förklarades fogel fri öfver hela riket, och i alia dess större städe: uppspikades hans namn på ea skampåle. Tillnam net utseslöts, och inskriften blef aeana: Gusla Mauritz, sitt Fäderneslands Förrädare, fridlös öf ver allt Sveriges Rike och dess underliggande Länder, hvarjemte han halshöggs in effigie, då dvmen upplästes på afräitsplatsen, och sxarprättaren högg i stocken. Aminoltf, hvilkea det i synnerhet låg till last, ait han i bref till Armfeit sagt om den uage Konungens, det han var så omgifven a sn Faders Mördare, att ingen kunde fatta Mod : låta Honom förstå sin Oiycka, förrän det vore för sent,, hatade Reuterholm ej så mycket, emedar han icke begätt det i hans ögon mest himmels skriande af alla bro: det, att hafva yttrat någon: ting förslenligt om hocom sjelf. Man nöjde sig derföre med ait förvandia hans dödsdom i lifstids. fängelse. Mot Ehrenström deremot var man ickt lika mili. Han hade gjort sig skyldig tiil aet of vannämnada, oförlätliga brottet, aw hafva fälit sä rande utlåtelser com den allmäktige, verkligt sty rande, hvars ilskna och lömska hat han oföretälat uppgaf säsom både anledningen will den ifrågava: rande planen och driffjedern till hela rättegången eller, som det keter i Bruchyren, ett i en sKrif till Hofrästen af den 19 Mars hafva tillåtit sig åt skilliga arga Uppdiktningar, som kunnat föranleds Misstanzar hos Allmännpeten emot det acvbefalltc fiscaliska Beifrandet af detia Stats-Brott, hvarigenom han gjort sig skyldig til ett ännu skarpart Straff, så är Johan Albert dömd, alt en Timma: Tid stå i Halsjern vid Skampålen på Packartor. get til almänt åskådande, och sedan, efter förut gången Beredelse, det ivonom tillerkända Dödss:raj verkställas, Emot denna verkställighet uppresic sig likväl hos den väldige mannen en ganska mag: tig kansla, icke mensklighetens, utan feghetens Lik alla naturer af hans art, voro hos hoaom hbatet och haämndgirigheten icae understödda af et motsvarande mod, i hviiker fall han gerna skull blifvit en blodiörstig tyrana. Han vågade säiede: väl skymfa och i smått misshandla sina offer, mer icke med dem skrida till en ytterlighet, som skullt satt allmänhevens deltagande på ewt äfventyrlig prof, serdeles efter det försök, som gjordes med Ehrenströms schavottering. Vid detta tillfälle yttrade nemligen en samre klädd kar! någonting om aden skälmen, som stod vid skampålen,. Genast lyfte sig likval en Land och gaf karlen en så eftertrycktlig tillrättavisning, att icke blott han tystnade, utan ock ingen annan röjde någon lust at! instämma med honem, ehuru man förmodligen betalt honom och några kamrater, för att ästadkomma ett slags opinionsyttring. Svårigheten var likväl att motivera benådningen, ty Ehrenström förkastade alla de bemödanden, som användes på honom, att förmå honom sjelf göra ansökning derom. Slutiigen lyckades man likväl öfvertala hans gamle, af ålder bräcklige fader, att infinna sig hos Hertigen på dennes födelsedag, hvilket var dagen före den till Ehbrenströms afrättning bestämda, den 8 Nitober. Här tillställdes en liten teaterscen, dä Reuterhoim emottog den darrande gubben, förde honom in tiil Hertigen och höil ett pathetiskt tal till hans sons förmån, hvari han utbreade sig öfver sin egen försonlighet och glömska af oförrätter. Ebrenström utfördes således följande dagen till Nytorget, der inom spetsgården domens förvandliog för honom upplästes, hvilken bestod deruti, att han i siället skulle cgenast försändas tili Carlstens Fästning, att derstädes i all sin öfriga lifstid fängslig hällas, utan at någonsin, i anseende till det vederstyggeliga Riksförräderi han begått och biträdt, under något slags Pardons Plakat kunna begripas. Staissektreteraren Frank, som anklagades för at hafva befordrat konspiranternas brefvexling ock haft otillbörliga utiåielser om närvarande riege. rings administration, miste sitt öfverpostdirektörsembete, men erhöll en pension. General-löjtnantern Toll dömdes förlustig embetet och till två års fästning; Exc celiencen Grefve Gyldenstolpe skiljdes från sin befattning såsom Konungens guvernör, och sjelfva de oskyldiga verktygen, Mineur och Forster, som ingenting afvetat och ingenting annat gjort, än gått några ärender, skickades till Malmö fästning på behaglig tid. Det bör anmärkas, det man hade så brådtom att få njuta sin hämnd, att mar knappt kunde afbida utslagets afkunnande, och att så snart detta var fäldt, eller den 22 September, skyndade man genast att veckställa det, ty den 23 September, således redan följande dagen, ställdes låde Ehrenström och Fröken Rudensköld på schavotten, och Aminoff affördes till fästningen. Endas: emot Fransmannen Sources visade man en ovanlig mildhet, ty han icke allenast frikändes från allt ansvar, ehuru de tryckta brefven tydligen visa att han icke varit utan kännedom om Armfeits afsigter, utan emedan, som det sades, chans omständigheter genom en långvarig arrest blifvit alldeles derangerade, så anställdes ban vid beskickningen i Levanten och fick sin piats i Smyrna. Då Gu: staf Adolf kom till regeringen, godtgjorde han, så mycket han fö: mådde, förföljelsens offer för deras lidande. Domen upphbäfdes, fångarne frigåfvos och återställdes till sina embeten, och Armfeit, som vistadcs i Ryssland, der han funnit en tillfiykt, hemkallades derifrån och anställdes i Svensk tjenst Detta skedde likväl icke förr än år 4800, troliger emedan Hertigens personliga ovilja så länge för mådde fördröja beslutet derom. Han uppeböll sit för det mesta i Pomern, hvarest han erböll ett be få. Efter revolutionen cch Carls uppstigande pi thronen, var han bland dem, på hvilka vid krö: nicgen den kongliga nådesolens strålar föllo, och han utnämndes till President i Krigs-Kollegiunm samt bekläddes med Excellensvärdigheten af sam: ma hend, sem femton år förut undertecknat han: dödsdom och befallt hans namns uppspikande på Mm oo. msullokakta stR AL —ooo