18 fälttåg, och derunder deltegit 1 49 bataljer och
137 träffningar, samt bär på sitt bröst 5t. Georges lj
Hau lsmnede tjensten i
Hans afsked och betyg
korset cch 5 medaljer.
Oktober månad sis:l. år.
äro högst hedrande.
Fråga: Hvilken orsak till hat hade du emot Kor-
nett Semenmow? Svar: Ingen enda. Jag har all-
tid funnit bonom god och sisom en fader emot
oss. Jeg sade det till mina soldater. Vi hade in
gen bättra officer.
Fråga: Hvad var det då, som kunde förmå dig
till det afskyvårda brottet, att: förgriga dig emot
hans lif? Svar: O fader! (ett veaniigt uttryck af
en rysk soldat). Min handiing år afskyvärd! Men
vänta, jag vill berätta allt. Jag, gamle, kommen
till mitt 30:de år, ä!skade för första gången ett
barn, denna Nadiejda. Jag älskade henne, som
våra fåder älskade den ärofulla kejsarinnan Caiia-
rina. Han blottade härvid sitt hufvud och gjor-
de korsteckner,. Jag var qvartermästare och ägde
en liten summa penningar; — bon var fattig och
blott en lifegen. Js3g villa gifta mig med henae
och köpa henne fri af hennes herre Grefve Strogo-
nof. Jag skulle derföre betala 3500 rubel. Hennes
far lemnade sitt samtycke; men hon — hon gaf
mig afslag med förakt, utan att jag kurde begripa
orsaken dertil. Medan detta tilldrog sig, tom Tsa-
ryna till mig och sade: aDu oroar dig, k:mrat, du
cgör dumt deruti. Nadiejda är Kornettens mä-
dress — hon är nästan aldrig ur huset der ban
abor, det är allmänt kändt och du allena sy-
aces tvifla derpå. Miu hjerta var nära att biista
vid dessa ord, jag blaf förvirrad, allt svindlade för
mina ögon, men jag sade likväl ingenting, emedan
Kornett Semencw var min officer. Jag företog mig
endast att vaka på Nadiejda, och jag fann då
verkligen, att hon som oftast gick in i huset, der
Kornetten bodde. Någon tanka på bämnd uppsted
likväl icke då hos mig. Vid denna tidpunkt tog
Korneiten afsked och reste till Kostroma. Jag sig
då Nediejdes tårar, — jag såg huru smärtan un
dergräfde hennes helsa och sorgen blekte bennes
kinder, men jag ä!skade henne likväl alltid. Så
förgick ett år, -- j:g förnyade min begäran om gif-
te: målet, men Nediejda gaf mig äfven denna
gång afslag, under det hon likväl bekände, att hon
älskade Kornett Semezrow och bedyrade, att bon
icke skulie gifta sig raed någon. Tsaryna blef nu
min vän och min förtrogne. Han afmilade för
mig Semenow såsom den unga flickans förförare,
och jag beslöt att bämnas hecne. Jag erhöll mint
afsked, Tsarsna sin permission och så begåfvo vi
oss till Kostroma.
Det sätt, hvarpå Kornetten emottog oss, hans
redlighet, hans öppna väsende, afväpnade mig. U-
r
CA jr pe
- -—
- AA -
AA AA
mm I as mm AA A
tan afseende på Tsarypas ord, beslöt jag öfvergif-i
va de brottsliga planer jag hyste. Så stodo sake:-
na, då Kornett Semenow beslöt resa till Astracan..
Tsaryna begärte att få följa med såsom 2:dra ma-
trosen cech blef antagen. Degen före vår afresa
påmiste han mig om vårt gamla beslut, — min
harm väcktes ånyo, — han talade om Nadiejdas
skönhet, bennes olyckor och min vanära. Jag sa-
de intet, men Gud allena vet, hvilka helvetiska
marter plågade mitt arma bjerta. Här stadaade
Hortenja, — hans utseende tillkännagaf en liflig
rörelse.
Fråga: Hvad tilldrog sig sedan? Svar: Vi af-
Tredje dagen under resan insjuknade be-
Så sennt jag beder Gud
reste.
tjenten och 4:sta matrosen.
frälsa min själ och förlåta mitt brott, känner jag
ice orsaken till deras sjukdom. Jag rådde Kor-
netten att taga en annan matros i stället, men han
ville icke. Vi fortsatte då resan.
Fråga: Och då ni kom inemot byn Trehmiria?
Svar: Tsaryna talade till mig oupphörligt om Na-
diejda. Då vi kommo nära byn, kände jag mig
rörd, förvirrad, och då Kornetten började tala om
Nadiejda, var jag icke längre herre öfver mig sjelf.
jag tog min knif, och öfverföll honom dermed.
Fråga: Gaf ni honom ett eller flera styng?
Svar: Det kan jag ej säga, — jag visste ej till mig.
oc Frå a: Hjelpte Tsaryna er att begå brottet?
Svar: Jeg kan icke erindra mig det. Jag påmin-
ner mig endast, att han ropade till mig: cDet kom-
mer någon! En båt, en bäll
Fråga: Och hvad gjorde ni :sen då? Svar: Jag
var ursinnig, förtviflad, alldeles utom mig. Dåde
dagades, såg jag stränderna och floden, men hvar-
ken Korneiten eller byn Trehmiria. Tserynafram-
ställde för mig hela fasan af mitt brott; — jag
ville störta mig i fioden, men jag hade ej nog styr-
ka dertill, — jag lät öfvertaia mig att lefva och
söka min räddning uti flykten.
Fråga: Då ni pu kom till Rybinsk, h
er åt för att sä!ja laddningen? Svar: Jag kände
Jerome Smilabej, — Jag bekände för honom mitt
I brott. Han lofvade rädda oss, med vilkor att jag
I skulle öfverlemna hela lasten åt honom, samt åtog
sig bestyra om det öfriga och föra oss i säkerhet.
Fråga: Hvarföre öfserföll du mig? Svar: Jog bar
de lofvat Armenianen att, i händelse af någon o-
förmodad fara, försvara hans lif såsom mitt eget.
uru bar pi
i
j
Jeg såg den ögonblickliga faran för handen. — jag
I måste hålla mitt löfte.
Fråga: Anklagar du Tsaryna att hafva rådt dig
till brottet och bjelpt dig att utföra det, och an-
klagar du Smilabej, att bafva beskyddat er och
tillegnat sig en annans egendom? Svar: Kapten!
Jag hvarken angifver eller anklagar någon, — jag
har endast sagt sanningen. Jag söker hvarken ne-
ka till mitt brott eller skjuta skulden dertill på
andra — Jag är en grof missdådare!
I Följande förhör företogs derefter med Peter Alcxi-
etevitsch Tsaryna, som är 32 år gammal. Hans
far är af Finsk härkomst och borgare i Kostrome.
År 4828 ingick Tsaryna såsom rekryt vid Archan-
gelska lancierregementet. .
Tsaryna förnekade all delsktighet i Hortenjas brott.
Fråga. Du har likväl varit den, som först under-
rättat qvartermästaren om att ett förtroligt fö; hål-
lande ägde rum emellan Kornett Femenow cch
Nadiejda? Svar: Jag sade endast på skämt att den
lunga flickan och Kornetten hade någontirg sins-