18 fälttåg, och derunder deltegit 1 49 bataljer och 137 träffningar, samt bär på sitt bröst 5t. Georges lj Hau lsmnede tjensten i Hans afsked och betyg korset cch 5 medaljer. Oktober månad sis:l. år. äro högst hedrande. Fråga: Hvilken orsak till hat hade du emot Kornett Semenmow? Svar: Ingen enda. Jag har alltid funnit bonom god och sisom en fader emot oss. Jeg sade det till mina soldater. Vi hade in gen bättra officer. Fråga: Hvad var det då, som kunde förmå dig till det afskyvårda brottet, att: förgriga dig emot hans lif? Svar: O fader! (ett veaniigt uttryck af en rysk soldat). Min handiing år afskyvärd! Men vänta, jag vill berätta allt. Jag, gamle, kommen till mitt 30:de år, ä!skade för första gången ett barn, denna Nadiejda. Jag älskade henne, som våra fåder älskade den ärofulla kejsarinnan Caiiarina. Han blottade härvid sitt hufvud och gjorde korsteckner,. Jag var qvartermästare och ägde en liten summa penningar; — bon var fattig och blott en lifegen. Js3g villa gifta mig med henae och köpa henne fri af hennes herre Grefve Strogonof. Jag skulle derföre betala 3500 rubel. Hennes far lemnade sitt samtycke; men hon — hon gaf mig afslag med förakt, utan att jag kurde begripa orsaken dertil. Medan detta tilldrog sig, tom Tsaryna till mig och sade: aDu oroar dig, k:mrat, du cgör dumt deruti. Nadiejda är Kornettens mädress — hon är nästan aldrig ur huset der ban abor, det är allmänt kändt och du allena syaces tvifla derpå. Miu hjerta var nära att biista vid dessa ord, jag blaf förvirrad, allt svindlade för mina ögon, men jag sade likväl ingenting, emedan Kornett Semencw var min officer. Jag företog mig endast att vaka på Nadiejda, och jag fann då verkligen, att hon som oftast gick in i huset, der Kornetten bodde. Någon tanka på bämnd uppsted likväl icke då hos mig. Vid denna tidpunkt tog Korneiten afsked och reste till Kostroma. Jag sig då Nediejdes tårar, — jag såg huru smärtan un dergräfde hennes helsa och sorgen blekte bennes kinder, men jag ä!skade henne likväl alltid. Så förgick ett år, -j:g förnyade min begäran om gifte: målet, men Nediejda gaf mig äfven denna gång afslag, under det hon likväl bekände, att hon älskade Kornett Semezrow och bedyrade, att bon icke skulie gifta sig raed någon. Tsaryna blef nu min vän och min förtrogne. Han afmilade för mig Semenow såsom den unga flickans förförare, och jag beslöt att bämnas hecne. Jag erhöll mint afsked, Tsarsna sin permission och så begåfvo vi oss till Kostroma. Det sätt, hvarpå Kornetten emottog oss, hans redlighet, hans öppna väsende, afväpnade mig. Ur CA jr pe -— AA AA AA mm I as mm AA A tan afseende på Tsarypas ord, beslöt jag öfvergif-i va de brottsliga planer jag hyste. Så stodo sake:na, då Kornett Semenow beslöt resa till Astracan.. Tsaryna begärte att få följa med såsom 2:dra matrosen cech blef antagen. Degen före vår afresa påmiste han mig om vårt gamla beslut, — min harm väcktes ånyo, — han talade om Nadiejdas skönhet, bennes olyckor och min vanära. Jag sade intet, men Gud allena vet, hvilka helvetiska marter plågade mitt arma bjerta. Här stadaade Hortenja, — hans utseende tillkännagaf en liflig rörelse. Fråga: Hvad tilldrog sig sedan? Svar: Vi afTredje dagen under resan insjuknade beSå sennt jag beder Gud reste. tjenten och 4:sta matrosen. frälsa min själ och förlåta mitt brott, känner jag ice orsaken till deras sjukdom. Jag rådde Kornetten att taga en annan matros i stället, men han ville icke. Vi fortsatte då resan. Fråga: Och då ni kom inemot byn Trehmiria? Svar: Tsaryna talade till mig oupphörligt om Nadiejda. Då vi kommo nära byn, kände jag mig rörd, förvirrad, och då Kornetten började tala om Nadiejda, var jag icke längre herre öfver mig sjelf. jag tog min knif, och öfverföll honom dermed. Fråga: Gaf ni honom ett eller flera styng? Svar: Det kan jag ej säga, — jag visste ej till mig. oc Frå a: Hjelpte Tsaryna er att begå brottet? Svar: Jeg kan icke erindra mig det. Jag påminner mig endast, att han ropade till mig: cDet kommer någon! En båt, en bäll Fråga: Och hvad gjorde ni :sen då? Svar: Jag var ursinnig, förtviflad, alldeles utom mig. Dåde dagades, såg jag stränderna och floden, men hvarken Korneiten eller byn Trehmiria. Tserynaframställde för mig hela fasan af mitt brott; — jag ville störta mig i fioden, men jag hade ej nog styrka dertill, — jag lät öfvertaia mig att lefva och söka min räddning uti flykten. Fråga: Då ni pu kom till Rybinsk, h er åt för att sä!ja laddningen? Svar: Jag kände Jerome Smilabej, — Jag bekände för honom mitt I brott. Han lofvade rädda oss, med vilkor att jag I skulle öfverlemna hela lasten åt honom, samt åtog sig bestyra om det öfriga och föra oss i säkerhet. Fråga: Hvarföre öfserföll du mig? Svar: Jog bar de lofvat Armenianen att, i händelse af någon oförmodad fara, försvara hans lif såsom mitt eget. uru bar pi i j Jeg såg den ögonblickliga faran för handen. — jag I måste hålla mitt löfte. Fråga: Anklagar du Tsaryna att hafva rådt dig till brottet och bjelpt dig att utföra det, och anklagar du Smilabej, att bafva beskyddat er och tillegnat sig en annans egendom? Svar: Kapten! Jag hvarken angifver eller anklagar någon, — jag har endast sagt sanningen. Jag söker hvarken neka till mitt brott eller skjuta skulden dertill på andra — Jag är en grof missdådare! I Följande förhör företogs derefter med Peter Alcxietevitsch Tsaryna, som är 32 år gammal. Hans far är af Finsk härkomst och borgare i Kostrome. År 4828 ingick Tsaryna såsom rekryt vid Archangelska lancierregementet. . Tsaryna förnekade all delsktighet i Hortenjas brott. Fråga. Du har likväl varit den, som först underrättat qvartermästaren om att ett förtroligt fö; hållande ägde rum emellan Kornett Femenow cch Nadiejda? Svar: Jag sade endast på skämt att den lunga flickan och Kornetten hade någontirg sins