ULU MILL VI OLLES USVER PAI Iovig SVE EA
flera andra Europeiska hufvudståders, samt slut-
ligen Finska folksagor och Blandade ämnen.
Om tillfället medgifver, skola vi en annan dag
kanske äfven ur detta sedhare arbete meddela
ett elier annat utdrag; men tro oss för tillföl-
le göra läsaren mesta nöje, då vi ur den sven-
ska nationalkalendern låna beskrifningen om
fröken Rudenskölds schavottering, hvilket styc-
ke innefattar en kort och väl hållen underrät-
telse om de händelser, som ägde sammanhang
med detta beryktade politiska mål, hvilket ut-
gör en så mörk fläck på den s. k. förmynda
reregeringen, och hvars omständigheter, ehuru
ofta föremål för muntliga samtal, hittills, så
vidt vi känna, icke varit i ett sammanhang
närmare beskrifna:
FRÖKEN RUDENSKÖLDS SCHAVOTTERING.
Bland de sällsammaste och man kan väl sä-
ga de smutsigaste episoder i Sveriges sednare
historia är behandlingen af den så kallade Arm-
feltska konspirationen. Sammanhanget dermeca
är ungefär följande, så vidt det blifvit offent-
ligt bekant:
Det berättas, men har aldrig blifvit fullkom-
ligen utredt, att Gustaf III på sin setsäng för-
fattade ett testamente, hvarigenom han upphäf-
de det föregående och till förmyndare för sin
son insatte, om ens Hertig Carl, åtminstone ic-
ke honom allena, utan ställde vid hans sida eti
regentskapsråd, sammansatt af personer, till hvil-
ka han hyste förtroende, och deribland äfven
Armfelt. Detta testamente, som icke passade
in med andra personers planer, förstördes der-
före och blef aldrig offentligen omnämndt,
utan man höll sig till det äldre, i Hof-
rätten förvarade. Så är det berättadt, men u-
tan att sanningen deraf kan bestyrkas. Det
vissa är imedlertid, att Hertig Cerl, till följe sf
det äldre testamentet, allena tillträdde regerin-
gen ech, utan att bry sig om de deri före-
kommande inskrärkningarna, utöfvade densam-
ma med full kunglig makt och myndighet. Det
är troligt, i anseende till Hertigens svaga och
obeslutsamma karakter, att hvarken planen till
testamentets förstörande, i fall det skedde, el-
ler mängden af de åtgärder, som företogos un-
der hans styrelse, utgingo från honom sjelf;
men han råkade falla i händerna på en person,
icke allenast nog ärelysten att vilja styra sta-
ten, utan äfven nog skicklig att begagna de me-
del, som behöfdes, att styra honom sjelf. Den-
ne var Kammarherren Friherre Reuterholm, en
man, icke utan talanger och statsmannaegenska-
per, men af ett inbundet, hatfullt och hämndgi-
rigt lynne samt ett odrägligt högmod, hvarige-
nom han från sig aflägsnade alla, förvärfvade
talrika fiender, utan någon enda vän eller bunds-
förvandt, med undantag af några få, fala krea-
tur, som på förhand försvärja sig åt hvilken
maktägande som heldst, blott han betalar, sam!
ådrog äfven sina bästa afsigter ett misstroende
och en motvilja hos allmänheten, som gjort, ati
hans styrelseperiod — ty det var egentligen
hans, och Hertigen lånade deråt endast namne!
— kanske blifvit hårdare bedömd, än den för-
tjenat, och att man i allmänhet icke deråt
gjort fullkomlig rättvisa. Hertigen hade er
verklig passion, den enda som beherrskade ho-
nom: för ordensmysticismen. Denna passior
visste Reuterholm begagna. Sjelf icke fri för
detta svärmeri, som instämde med hans eget
dystra lynne, var han likväl icke nog intagen
deraf, ait den förblindade honom ända till fa-
natism eller afhöll honom från att se och be-
gagna de fördelar, han derigenom kunde vinna
öfver en vida större svärmare af ett inskränk-
tare förstånd än Hans eget. Det var. således
genora frimureriet och dess mysterier, han fanr
vägen till Carls sinne, och vann mindre han:
tillgifvenhet, än han beherrskade honom, genon
uppskrämandet af hans inbillning, både genon
ordens och politikens hemligheter och fasor
Han skall sjelf flera gångor hafva yttrat sig on
det besvärliga i det värf han åtagit sig, i de
han nödgades vara ständigt. på sin post för at
bevaka Hertigen, på det ingen måtte komm:
öfver honom, bemäktiga sig håns sinne och le
da honom på afvägar. Hans välde öfver ho
nom och öfver landet var likväl ett ok, som a
båda bars med ovilja, och som han ej förstor
att göra älskadt af någondera, ehuru -mångei
icke bättre och isynnerhet icke längre styrels
blifvit det.
Ifrågavarande styrelses första omsorg var, at
skilja från affärerna och från sitt grannskap all
dem, som egt Gustaf III:s ynnest och förtroendi
Den förste och mest betydande? bland desse va
Armfelt, en man med många personliga egenskape
ch i synnerhet just dem, som Reuterholm sakna
e, nemligen. detta älskvärda, intagande sätt al
ara, som vinner hjertan ech eröfrar äfven prev
erade sinnen. Han egde dessutom mod, talange
okhet, skicklighet i underhandlingar och en vis