:jemförelsevis rirga djup och inskränkta omfattning lem-
na vinden mera krafi att sätta i rörelse yattenmassan,
för hvilken de stora debouchterne i Norr, Öster och SV.
bilda bestämda altlopp från hvad håll vinden än måtte
blåsa och hvarigenom en strömsätllning nödvändigt måste
I uppkomma. Med så beskaffad vind och väderlek som
den, hvarunder Ångfartyget Odirs resa från England fö-
-retogs, var visserligen, så vidt erfarenheten icke just vid
: detta tillfäite skulle svika, någon strömsättning ej at
misstänka. Detta oaktadt, underlät jag icke att undersö-
ka den, så vidt det från ett Fartyg låter sig göra. Hr
I General - Adjatantens anföranden om Eriksonska lodet,
samt uppgiften om möjlighet att dervid utröna strömsätt-
i ningen, måste jag muvtsäga. Ty ehuru vid begagnandet
af detta lod fartygets fart ej behöfde stadnas, minskades
den likväl ofta vid lodningarnes verkställande och just
I denna lod-inrättning medger mer än någon af de förut
I begagnade, att under temmelig stark fart undersöka
strömmens sättning d. ä. dess direction, emedan man
utan fara att få ett oriktigt angifvet djup, kan lå.a så myc-
ket lina man behagar utlöpa för att undersöka nyssnämnde
förhållande. Detta utrönes då med lika om ej större grad
af säkerhet än då Fartyget ligger back eller med afstad-
nad fart, då så många andra krafter verka till afdrift,
hvilka under Fartygets lopp genom vattnet neutraliseras.
Strömmens direction kan derföre likaväl bestämmas me-
delst detta som genom något annat lodningssätt; att der--
jemot undersöka dess kraft erfordrar mera tid, än man
i vanligen deråt under blotta genomseglingen af ett farvat-
jten kan egna. Man rättar sig derföre gemenligen efter.
de grunder, dem erfarenheten stadgat med ledning af vin-
I dens och väderlekens förhållande, då vid lodningar befun-
I nits att strömsättning verkligen på Fartyget inverkar.
Sådant antyddes dock icke genom de undersökningar,
hvilka jag på Ångfartyget Odin lät anställa, ocn hvilka
jag på de skäl, dem jag nu i underdånighet haft Nåden
anföra, anser under hela resan varit lika villförlitlige som
andra, af samma art, på annat sätt verkställda. Jag tror
mig äfven, på de grunder dem allmänna sjöerfarenheten
gillar, hafva visat, att jag uti de förhållander med afse-
ende på väderleken, hvarunder resan utfördes, haft skäl
att styrkas i den öfvertygelse, som lodningarnas resultat
lemnat. Likväl är det på suppositioner om en så beskaf-
fad strömsättning som Hr General-Adjutanten finner an-
ledning till klander å mitt förbållande. Hr General-Adju-
tantens uppgift, alt en strömsättning verkande från afseg-
lingen med 4-2! hastighet i timman kunnat sätta Farty-
get på grund, kan ej motsägas, men förlorar sin kraft
vid tillämpningen på närvarande fall, då redan första da-
gens observation visade, att en sådan krafi ej på Farty-
gets kurs inverkat. Ej mindre rigtig är den beräkningen,
att om en strömsättning af 4 4-2! hastighet i timman
existerat de 24 sista timmarne och om denna satt Syd-
ost vardt, så skulle samma förhållande inträffat. Men
allt detta grundar ju sig på en möjlighet, hvilken, så-
som sådan betraktad, med lika mycket skäl omvändt kan
anföras till mitt försvar, ty mycket behöfver man ej sö-
ka efter bevis derpå, att ganska många passerat Nordsjön,
utan att någon menlig strömsättning inverkat
på deras kurs. Derereot synes denna möjlighet när-
ma sig till en för mig talande verklighet, genom de
I försållanden, hvilka jag nu här och i mina föregående för-
klaringar uppgifvit, och som visserligen i de fleste Sjö-
mäns omdömen skola så betraktas. Sä vida en Befälhaf-
vare på ett Fartyg någonsin skall äga rätt at sätta nå-
gon lit till sin räkning, och med ledning deraf kunna be-
stämma Fartygets navigering, så skulle jag i underdånig-
bet anse, att jag vid dewua tillfälle ägde anledning derull.
Faran af att i detta afseende göra sig för säker är af er-
farenheten bekräftad och ett prejudikat, hvarigenom vits-
ordet af en på rätta Sjömansgrunder förd och efter hit-
tills gällande principer trovärd räkning förkastades, skul-
le sannolikt blifva för Eders Kongl. Maj:ts tjenst alltför
menl:g. Härmed vill jag visst icke hafva påstått, att den
såkallade döda räkningen skulle antagas såsom tillräck-
lig att bestämdt angifva skeppets ställe vid hvarje tillfäl-
le, men blott att en dylik räkning, förd under sådane för
hållanden som de ofta anförde vid Angfartyget Odins re-
sa, bör så mycket tjena till rättelse, att den kan läggas
till grund för Fartygets navigering, sedan man, med led-
ning af de under passagen sig företedde omständigheter,
gjort sådane tillägg eller afdrag från det genom räknin-
gen bestämda stäliet i kortet, som försigtigheten ålägger
alt förutsätta såsom uppkomne genom omöjligheten att
med mathematisk visshet bestämma den punkt, hvarpå
man sig befinner, och hvilken felräkning alltid anses af
ett menligt inflytande. Ett så beskaffadt försigtighetsmått
blef äfven af mig iakttaget, då jag, oaktadt någon ström
icke vid lodningarne förmärkts eller någon annan anled-
ning var att misstänka tillvaron af någon dylik, likväl l:
antog en möjlig felräkning Ostvardt hän af ända till 40 å
25 Engelska mil, då kursen aftonen före strandningen :
bestämdes. Sköl för beräkning af ett större fel saknade
jag, och jag lemnar åt hvarje sakkunnig och opartisk att
bedömma, huruvida några verkliga anledningar dertill fun-
nos. Hr General-Adjutantens anmärkning, att ström på
samma tid verkar lika på kroppar med olika hastighet:
har jag aldrig bestridt; men väntar ock tillbaka det med-
gifvande, att denna divergerande kraft lemnar en olika
behållen kurs på ett fartyg, som framföres med 8! fart
och på ett som blott röres med halfva denna hastighet.
Min uppgift rörande strömmens ringare inverkan på Ång-
fartyg hänsyftade endast derpå, att med den jemna, un-
derbållna och starka farten, denna verkan på Angfar-
tygs behållna kurs både är af natur att lättare låta
beräkna sig, och i förhållande till dess inflytande på seg-
lande Fartyg, vanligast mindre betydlig, samt, att den il
sådant fall som det närvarande, om än den såsom försig- 1
tlighetsmått måste antagas hafva existerat, likväl icke
rimligtvis borde högt beräknas. I zrammanhang härmed Id
torde äfven lämpligast böra besvaras den af Hr Krigs- I!
t
1
Å
S
Å
-
l
4
j
l
Fiskslen ofta upprepade och af Hr General-Adjutanten
Akrell sntagne anmärkningen och hvilken af Hr Krigs-
Hof-Rätts-Rådet Livijn blifvit såsom en af hufvudmo-.
ifverue till dess votum anförd, att nemligen då jag
några timmar före strandningen ansåg mig genom
strömsällnigen satt ur min kurs, äfvensom då jag:
före solnedgången om aftonen före strandningen dels S
senom Cadett dels sjelf eftersett närmaste land, bor-
je jag derutaf hämtat anledning att bestämma en annan!
kurs för natten. — Anledningen, hvarföre jag några um-S
mar före strandningen antog mig genom strömsättning I
l
k
att ur min kurs, har jag i det föregående förklarat. Den
vestod för inger del uti en på resans företeelser grunded
nisstanka om räkningens tillförlitlighet, utan var allenast -
ramkallad af det vanliga försigtighetsmått, som vid an-
alkandet af land begagnas, att nemligen i förhållande
ill resans längd, väderlekens beskafferhet, sjöhäfning och
arlygets fart antsga den högsta möjliga missräkning och
uppositionsvis anse sig så mycket närmare land som
jetia utvisar. Vidkommande åter den hållna utkiken,
å är denna en af sjöcoutume så stadgad regel, alt säker-
igen icke någon Sjöman skall dervid fästa den bemärkel-
e,som bemälte Herrar dermed anse förknippad, eller att
ag till den grad misstänkte min räkning, att jag verke-
igen vänta de att få se land. Att man om aftonen äf-
en då man befinner sig på lägre afstånd från Jand och rp
cke väntat på sigt deraf, begagnar det tillfälte då blic-
en vanligast bäst förmår genomtränga atmospheren för
tt upptäcka hvad som inom synkretsen befinnes, är en k
ä allmänt antagen plägsed, att jag tror, det nära nog
varje Sjörsan instinktmässigt, äfven utan all annan an-
pdning, icke skulle ursaktlåta detta I min rannort om AR