:jemförelsevis rirga djup och inskränkta omfattning lemna vinden mera krafi att sätta i rörelse yattenmassan, för hvilken de stora debouchterne i Norr, Öster och SV. bilda bestämda altlopp från hvad håll vinden än måtte blåsa och hvarigenom en strömsätllning nödvändigt måste I uppkomma. Med så beskaffad vind och väderlek som den, hvarunder Ångfartyget Odirs resa från England fö-retogs, var visserligen, så vidt erfarenheten icke just vid : detta tillfäite skulle svika, någon strömsättning ej at misstänka. Detta oaktadt, underlät jag icke att undersöka den, så vidt det från ett Fartyg låter sig göra. Hr I General Adjatantens anföranden om Eriksonska lodet, samt uppgiften om möjlighet att dervid utröna strömsätti ningen, måste jag muvtsäga. Ty ehuru vid begagnandet af detta lod fartygets fart ej behöfde stadnas, minskades den likväl ofta vid lodningarnes verkställande och just I denna lod-inrättning medger mer än någon af de förut I begagnade, att under temmelig stark fart undersöka strömmens sättning d. ä. dess direction, emedan man utan fara att få ett oriktigt angifvet djup, kan lå.a så mycket lina man behagar utlöpa för att undersöka nyssnämnde förhållande. Detta utrönes då med lika om ej större grad af säkerhet än då Fartyget ligger back eller med afstadnad fart, då så många andra krafter verka till afdrift, hvilka under Fartygets lopp genom vattnet neutraliseras. Strömmens direction kan derföre likaväl bestämmas medelst detta som genom något annat lodningssätt; att der-jemot undersöka dess kraft erfordrar mera tid, än man i vanligen deråt under blotta genomseglingen af ett farvatjten kan egna. Man rättar sig derföre gemenligen efter. de grunder, dem erfarenheten stadgat med ledning af vinI dens och väderlekens förhållande, då vid lodningar befunI nits att strömsättning verkligen på Fartyget inverkar. Sådant antyddes dock icke genom de undersökningar, hvilka jag på Ångfartyget Odin lät anställa, ocn hvilka jag på de skäl, dem jag nu i underdånighet haft Nåden anföra, anser under hela resan varit lika villförlitlige som andra, af samma art, på annat sätt verkställda. Jag tror mig äfven, på de grunder dem allmänna sjöerfarenheten gillar, hafva visat, att jag uti de förhållander med afseende på väderleken, hvarunder resan utfördes, haft skäl att styrkas i den öfvertygelse, som lodningarnas resultat lemnat. Likväl är det på suppositioner om en så beskaffad strömsättning som Hr General-Adjutanten finner anledning till klander å mitt förbållande. Hr General-Adjutantens uppgift, alt en strömsättning verkande från afseglingen med 4-2! hastighet i timman kunnat sätta Fartyget på grund, kan ej motsägas, men förlorar sin kraft vid tillämpningen på närvarande fall, då redan första dagens observation visade, att en sådan krafi ej på Fartygets kurs inverkat. Ej mindre rigtig är den beräkningen, att om en strömsättning af 4 4-2! hastighet i timman existerat de 24 sista timmarne och om denna satt Sydost vardt, så skulle samma förhållande inträffat. Men allt detta grundar ju sig på en möjlighet, hvilken, såsom sådan betraktad, med lika mycket skäl omvändt kan anföras till mitt försvar, ty mycket behöfver man ej söka efter bevis derpå, att ganska många passerat Nordsjön, utan att någon menlig strömsättning inverkat på deras kurs. Derereot synes denna möjlighet närma sig till en för mig talande verklighet, genom de I försållanden, hvilka jag nu här och i mina föregående förklaringar uppgifvit, och som visserligen i de fleste Sjömäns omdömen skola så betraktas. Sä vida en Befälhafvare på ett Fartyg någonsin skall äga rätt at sätta någon lit till sin räkning, och med ledning deraf kunna bestämma Fartygets navigering, så skulle jag i underdånigbet anse, att jag vid dewua tillfälle ägde anledning derull. Faran af att i detta afseende göra sig för säker är af erfarenheten bekräftad och ett prejudikat, hvarigenom vitsordet af en på rätta Sjömansgrunder förd och efter hittills gällande principer trovärd räkning förkastades, skulle sannolikt blifva för Eders Kongl. Maj:ts tjenst alltför menl:g. Härmed vill jag visst icke hafva påstått, att den såkallade döda räkningen skulle antagas såsom tillräcklig att bestämdt angifva skeppets ställe vid hvarje tillfälle, men blott att en dylik räkning, förd under sådane för hållanden som de ofta anförde vid Angfartyget Odins resa, bör så mycket tjena till rättelse, att den kan läggas till grund för Fartygets navigering, sedan man, med ledning af de under passagen sig företedde omständigheter, gjort sådane tillägg eller afdrag från det genom räkningen bestämda stäliet i kortet, som försigtigheten ålägger alt förutsätta såsom uppkomne genom omöjligheten att med mathematisk visshet bestämma den punkt, hvarpå man sig befinner, och hvilken felräkning alltid anses af ett menligt inflytande. Ett så beskaffadt försigtighetsmått blef äfven af mig iakttaget, då jag, oaktadt någon ström icke vid lodningarne förmärkts eller någon annan anledning var att misstänka tillvaron af någon dylik, likväl l: antog en möjlig felräkning Ostvardt hän af ända till 40 å 25 Engelska mil, då kursen aftonen före strandningen : bestämdes. Sköl för beräkning af ett större fel saknade jag, och jag lemnar åt hvarje sakkunnig och opartisk att bedömma, huruvida några verkliga anledningar dertill funnos. Hr General-Adjutantens anmärkning, att ström på samma tid verkar lika på kroppar med olika hastighet: har jag aldrig bestridt; men väntar ock tillbaka det medgifvande, att denna divergerande kraft lemnar en olika behållen kurs på ett fartyg, som framföres med 8! fart och på ett som blott röres med halfva denna hastighet. Min uppgift rörande strömmens ringare inverkan på Ångfartyg hänsyftade endast derpå, att med den jemna, underbållna och starka farten, denna verkan på Angfartygs behållna kurs både är af natur att lättare låta beräkna sig, och i förhållande till dess inflytande på seglande Fartyg, vanligast mindre betydlig, samt, att den il sådant fall som det närvarande, om än den såsom försig1 tlighetsmått måste antagas hafva existerat, likväl icke rimligtvis borde högt beräknas. I zrammanhang härmed Id torde äfven lämpligast böra besvaras den af Hr KrigsI! t 1 Å S Å l 4 j l Fiskslen ofta upprepade och af Hr General-Adjutanten Akrell sntagne anmärkningen och hvilken af Hr KrigsHof-Rätts-Rådet Livijn blifvit såsom en af hufvudmo-. ifverue till dess votum anförd, att nemligen då jag några timmar före strandningen ansåg mig genom strömsällnigen satt ur min kurs, äfvensom då jag: före solnedgången om aftonen före strandningen dels S senom Cadett dels sjelf eftersett närmaste land, borje jag derutaf hämtat anledning att bestämma en annan! kurs för natten. — Anledningen, hvarföre jag några um-S mar före strandningen antog mig genom strömsättning I l k att ur min kurs, har jag i det föregående förklarat. Den vestod för inger del uti en på resans företeelser grunded nisstanka om räkningens tillförlitlighet, utan var allenast ramkallad af det vanliga försigtighetsmått, som vid analkandet af land begagnas, att nemligen i förhållande ill resans längd, väderlekens beskafferhet, sjöhäfning och arlygets fart antsga den högsta möjliga missräkning och uppositionsvis anse sig så mycket närmare land som jetia utvisar. Vidkommande åter den hållna utkiken, å är denna en af sjöcoutume så stadgad regel, alt säkerigen icke någon Sjöman skall dervid fästa den bemärkele,som bemälte Herrar dermed anse förknippad, eller att ag till den grad misstänkte min räkning, att jag verkeigen vänta de att få se land. Att man om aftonen äfen då man befinner sig på lägre afstånd från Jand och rp cke väntat på sigt deraf, begagnar det tillfälte då blicen vanligast bäst förmår genomtränga atmospheren för tt upptäcka hvad som inom synkretsen befinnes, är en k ä allmänt antagen plägsed, att jag tror, det nära nog varje Sjörsan instinktmässigt, äfven utan all annan anpdning, icke skulle ursaktlåta detta I min rannort om AR