ORIENTEN. Underrättelserna freån Orienten äro ofta så uppblandade med hvarandra motsägande rykten och uppgifter, att man har svårt att för ögonblicket finna huru sakerna verkligen stå. De officiella skrifterna gifva dock alltid någon leåning att bedöma ställningen, och derföre hafva vi också, alltsedan den nu varande krisen inträdda i Orienten, meddelat de statsskrifter, som blifvit synliga i tidningarne. Vi intaga af deita skäl äfven här nedanföre den not, Redschid Pascha i Turkiska regeringens namn aflåtit till de fem stora makternas ministrar i Konstantinopel, i siutet af Septemb2r månad. Dea konstaterar det factum, att ännu trenne månader efter sedan samma ministrar, på sina bofs vägnar, erbjudit sig att arrangera saken emellan Mehemed Ali och Porten, hade ingenting biifvit gjordt för detta ändamål, som frambragt ringaste resultat. Den omnämnda noten är af följande lydelse: I den not, som den Höga Porten under loppet af Augusti aflät till de fem makternas representanter, uttryckte hon sin önskan, att då de höga makterna öfvertagit arrangementet af den Egyptiska frågan, de matte vara betänkte på medel att återföra Mehemed Ali till sin pligt, att förmå honom till återlemnande af storherrliga flottan och att frångå sina öfverdrifna fordringar, samt uppmana honom att i stillhet afvakta de dispositioner, hvilka under de fem makternas bemedling och med dea Höga Portens sanktion kunde träffas. Sedan dess har Porten oupphörligt erhållit bevis på de fem makternas välvilliga afsigter, och hon drager således icke i betänkande att låta full rättvisa vederfaras deras goda vilja, äfvensom hon är långt ifrån att misskänna de mångfaldiga svårigheter, som kunna hafva mött dem vid utförandet af deras ädelmodiga afsigter. Icke destomindre har redan mer än en månad förflutit, utan att den genom den Gudomliga Försynen emellan de fem hofven åstadkomna öfverensstämmelse (accord) ännu visat någon till det föresatta målet ledande verkan. De höga medlande makterna måste, i följd af deras bekanta vishet, inse huru högst önskansvärdt det är för Osmanniska regeringen, att så snart som möjligt se en sakernas ställning upphöra, som är ofördelaktig för Porten och hotar den allmänna freden, derigenom att den alla dagar låter nya frön uppspira till oordning och tivedrägt. Sultan Abdul Medschids uppstigande på ihronen utmärktes genom en stor handling af nåd, derigenom att Hans Höghet beviljade Paschan al Egypten förlåtelse för hans begångna fel, och derjemte tillerkände honom ärftligt välde för hans barn. Paschan besvarade denna välgerning med den svartaste otack. Det är allmänt bekant, att han icke blott vägrat aterställa den storherrliga flottan, som genom dei fezaste förrädsri blifvit lemnad i hans händer, utan att han också sträfvar att revolutionera de länder, som äro under Sultans välde, och öfverhufvud beter sig på det fientligaste enot den Höga Porten. Hans Höghet fortfar icke destomindre i sina ädelmodiga afsigter, ech är beredd att förläna Mehemed Ali ärftligt välde öfver Egypten för hans barr, äfvensom att förlåta honom allt det anstötliga och brottsliga, som han begått intill denna dag. Under dessa vilkor skall Hans Höghets regering alltid vara beredd att underteckna en öfvarenskommelse med sin vasall. Den sednares förhillande, efter afslutandet af ett dylikt arrangement, skall afgöra, huruvida han förtjenar ytterligare ynnestbevisningar, hvilka dock blott vore att anse såsom en följd af frivillig suverän nåd. Den Höga Porten anrhiller, att de fem herrar representanter, täcktes för sina regeringar utirycka Portens förhoppning, att de höga medlande makterna måtte vidtaga tjenliga medel att, så snart som möjligt, bringa den Ezyptiska frågan till en tillfredsställande lösning., FRANERIKE. o I följd af den nyligen beslutna förändringen af Fransyska statsrådet, har rättigheten att deltaga i dess öfverläggningar blifvit fråntagen några af dess exitraordinarie ladamöter. och bland dessa befinner