vu UlTIIL, SVIN MYAljv pA VÄ SATTE M HYSCMM eftersträfva. Vi skole förklara detta närmare genom en kort resumå af innehållet. Författaren börjar genast på första raden att fästa uppmärksamheten på den blifvande riksdagen, och den utsigt, den kan lemna till något resultat, någon cupplösning på upplösningstillståndet. Men han beklagar tillika, att en fyrdelning försvårar ett sådaut resultat, likasom en dylik splittrar vår stånds-representation. Han beskrifver härefter hvad han förstår med denna fyrdelning. Först en ringa flock, som afortfarande finner sin räkning vid, att dyka i akölvattnet efter en oefterrättlig och oförbätaterlig vilja, den der utan kompass seglar vind aför våg, och, hänförd af sitt trelska lynne, coftast, lik käringen, mot strömmen,. Denna kathegori, menar Författaren, agerar genom härolder, som visserligen också föra orden 107 aS:n räfst och reform på tungan,, men deras amanöver att blanda bort korten, röjer sig deri, att de, aför att skaffa oefterrättligheten aluft,, söka aleda räfsten ända ned till tidningsakäbblet,, samt låta 407 hålla sig cendast vid afiguranterne i konseljen, medan asidoinflytanadet lemnas i orubbadt bo. (Det är ej svårt att se, på hvem härmed pekas). — Eit cojemaförligt större antal ser han i dem, asom bygaga hela sia förtröstan på framtiden, så, som astädse skett och måste ske i ärftliga konungacdömen, emedan i dem slumpen, men icke allamänna öfvertygelsen ställer nationernas horoaskop, och förhoppningarna på ett stundande amåste blifva kännbara i samma mån, som oalägenheterna af det närvarande äro kännbara., En understucken opposition, menar han, amed aliberalismens fraser och popularitets tiggeriets asmil på läpparna, uppbär släpet af denna frawatids mantel., Här citeras ett par historiska paralleller från andra länders aframtider, som äro beskrifna med hans vanliga uddighet, men hvilka vi, för att ej afskrifva alltför mycket, lemne åt läsaren att hemta af sjelfva boken. — uDen tredje, hittills föga talrika katbeagorien, går sin egen väg, utan att låta dåra asig af någondera sidans förespeglingar, väl veatande, det begge sakna både urskillning och astyrka, aitt sjeifve rycka statshjulet ur det aspår, som leder till brådjupet, och att ingenadera har nog upphöjd själ, att utan afseende apå enskilda tycken, med förtroende vända sig till dem, som äro hedrade med nationens., Härvid åberopar Förf. ett yttrande af en Bonapartist om restaurationens sista dagar: cMan önskade aej annat än tillgifvenhet, endast tillgifvenhet: adet vill med andra ord säga: askryt och skrikp; hvilket han anser äfven knnna tillämpas på oss. (Månne Statstidningen och andra devuemangets organer — här känna igen sig?) — Uti den fjerde kathegorien ändtligen rangerar han ade atecken förbidande neutrer, som låta sakerna ahafva sia gång, offrande på fosterlandets altare aendast sina välönskningar och beredde att slueta sig till, samt med tu fingrar å bok svärja atrooch huldhetsed åt hvilket system som ehelst, endast det på sistone må behålla seCzern.n Efter denna revy med de serskilda falangern2, öfvergår Förf. till en framställning, å ena sidan af den blifvande riksdagstaktiken, sådan han föreställer sig den i de båda förstnämnda fraktionernas intress2, och å den andra, af den plan han sjelf anser böra följas. Vi måste här citera ett par sidor ordagrannt, för att lärgre. fram kunna i ett följdrikt sammanhang behandla vissa delar af skriften, som icke böra lemnas utan kommentarier. qOef:errättligheten och framtiden, säger Förf. pag. 6, cinbilla sig begge hafva spelet vunnet, om de lyckas blifva mästare af den instundande Tiksdagen. Deraf den ena sidans ömkligt löjliga och illa dolda bäfvan för en sammansättning, eller sami manverkande opposition (koalition); och den andras äflande, att insmugla sina kreatur bland föreningen och hennes ledare. Ingendera begriper, att begge blifva ohjelpligen förlorade, om någon intrig skulle lyckas, att längre innesluta missnöjets ångkrafi, hvilken då ofelbart kommer att spränga sjelfva pannan. Den oefterrättliga och oförbätterliga viljan har aldrig anat någon annan statskonst, än söndringens! — söndring mellan intressen, söndring mellsn åsigter, söndring mellan korporationer, söndring mellan individer. I allt annat en lekboll för nycken och minuten, har oefterrättligheten endast i denna punkt slutit sig till en fast grundsats, nu mera genom sjelfva vanans makt lika införlifvad med föreställningssättet på ett visst håll, som böje!sen att skryta och ljuga är det med Gascognare) och penningebegäret med synagogans barn, äfven sådana bland dem, som gifvit påskalammet på båten, när bröd och vin öppnat mera lysande utsigter. Väl är det, enligt vanlig slutkonst, otvif1 velaktigt, att kraftigare bevekelsegrunder, större sannolikheter aldrig företett sig, än just nu, till samdrägt och verksamhet hos medborgare af alla stånd och vilkor, att, med åsidosättande för tillfället af allt enskildt groll, så eftertryckligt handla inom de grundlagliga formerna, att hjelpen mot det, hittills bedrifna landsförderfliga marionettspelet ej må behöfva sökas utom densamma (ty bjelp måste; n mm Am mo mork Av on Ön p— mm AMA BO PR DA —AH MA