än att blindt förtro sig åt Guds Försyn. Han satte
sig derföre till häst och lät denne gå hvart han
ville, i den förhoppning att få penningar, der dju-
rat stanneda. När detta skedde vid Wealskog, hvars
då varande ägare icke plägade vara stadd med
mynt, blef Gudben bedröfvad; men följde ändå sin
iozifvelse, steg in i huset och yppade sitt bekym-
mer. Hvad hände? Värden hade emot all förmo-
dan penaingar och den hecerlige presten blef äf-
vea då hjelp:t. (Westmaal. L. Tidn.)
— Den barnkära björnen. På en af de
mest basökta gatorna i stad:n Digne i Frarvkrike
intågade i sutet af förra rmånadsn helt travkill en
ofantlig björn, förnämsta sujat i en af dessa
kringstrykande trupper af så kallade vilda djur,
som vandra från ort till ert, sorglösa avtistar, att
tid åtföljda af ett betydligt antal Apor sam virtu-
oser Då sprucken trumpet, trumma och tambhur de
basqa. Dat kan vara öfverflädigt att tillägga, ett
en hop pecsoner af ella åldrar kön, och vitkor
utsiorde en imnosant svit åt dessa fradlisa skåde
gnetere; änd fiser voro da komna midt utanför stt
hus hvars skolt med en flacka och ett g!ss hat-ck-
nada desa ändamål. då karnsken kommecder-de
halt, i den kt och menisg att med sina musikan
tar taga sig någon fösfriskning på kraoecn, Net
s-nieg som di ektören i sin ifver att tilffredsstä-
la dena häftiva längtan ftar en tår vå tanden undar!å-
tit att mad vanlig försig ighet fastgöra vid fönster-.
luctan den kedja, sam var fäsiad i bjö nens nes-;
grimma; ty få ögorhick derefer, under det onbti
k-ns utomärksamhet helt och hållet var upatagen
af eontitesresna has en markatta, klädd i en oräk-
tig kostym efter snidten på den välkände marki-)
sina:n Prtintailles drigt, hade björnen försvun-:
ni:.
Den2a oförväntsde härdelse frambragte, eåsom
lätt ken förmedas, en börst liflig sensation bas
publiken, men i synnaechet kan man föraställa sig:
kornakans fö tviflan. då han midt emellan att sar
glas mottag undearrättetsem härom. Jag vill ke!
försöka måla en dylik scen vä dig vår store drar
matiske post Alexander Dumas, som skrifvit så
många vackra sidar om biäörnjagt.
Men head giorde vår björn under dessa ögon-
blick af ö-krossard ånzest för kans kornak? Jo,
Biörren hade fusnit en öppen vort, och halt be-
skedliat stisit in i husst. uppför en trappa, utan
tvifvel hållerda i ledstången med ena ramen, lik-
som en annan menniska. Uoskommen i första vå-
ningens farstugt, stötte den ovenrlige hesökaren
mot en dörr, som gef vika, och nu befinner han
han sig i ett väl möblaradt rum, der tre små barn
lekte tillsammans.
Vid denna oväntade åsyn blefvo de små i bör-
jan hövst förskräckta och skyndade att gömma siz
hvar i sin vrå, uosnmärksamma på alla rörelser
hos den obiudne gästen, som kommit att störa ae
ras lekar. Men snart, efter hvad man ken förmo-
da, uppmuntrade af djurets beskedliga maner, ver I
dervågade da att nalkas honom med det oskyldiga
förtroende, som tillhör deras ålder, och från smek-
niog til! smakni: 8. från frihet till frihet, blaf snart
bakantskanen så förtrolig mellan barnen och björ-
nen, at derna gednace blef upatsgen såsom god
kemra2t och såsom sådan kleponad och pussad. Nu
hlef skratt och fröjdasron utan alla gränser blan-;
dade mad mumlinar så hehsgliga som någonsin
en invånare af Mant Banc kan framb inga i ö
gonhliet ef symnarhiska utgjuteser. j
Man vare sig att barnens omåttliga glädierop
sents misstänkta för den unga modren, som befann,
sig mel sin man i öfra våningen, eller att de beg-i
ga makarna sjofve ville göra sig eit nöje af stt ber
trakta de oskyldiga k-äkons glädje, nog f, de gin-
ga ned, och här framställde six den mest förskräc-
kanda scan för deras ögan. i
Mid uti kammeren lår björnen nå ryggen spratt
Jane sam en katt, den man :eker med, och hållan-
de mellan sina tassar datre hornen, hvilkas blonda;
hufvuien fö lorade sig i hans tiocka lu-viga pels.:
Dat var en erupp för en artist som Barve. vär
dig hehaget och sanningen i 2e produktioner som
utgått från han: m isel men en moder kun:e en-:
dagt betrakta den fån sin rysliva sida. Madama:;
B. upegaf också i första äsonhlicket ect ö fårli ti
ron och skalte kasta sig öf er bönen och frånste-
ka hanam hennes barn, då mannen, som gena:tin-
såg risken för dessa af en alt för hastig m-llec-
kaom:it, ttade henna starkt i armen och höl hen
ne tilheka. Tnaedlestid hade den fö skrärkta mo
den: son säkert gjort intryck på bjö nen, ty sedan
han 2jart några nya rulingasr med sina små oför-
sigtiga vänner i femnes, reste han sig. närmade sig
trankilt åt dörren slisande efter sig kedjan; han.
passerade fö hi herr och fru B., nadsteg utför trav-
pin och gick sjelfvilligt ait ställa sig under sin
kornaks ordres.
Herr och fru B. stodo nägra ögonblick orörlige
af den största häpnad och förvåning; men tanken
att faran var öfverstånden återkallade dem snart
till deras normaliillståod; fruns första rörelse blef
nu att instinktmessigt trycka sina kära till sitt hjer-
ta och nistan qväfva dem med maderliga smeknin-
g:r. men den andra rörelsen blef egnad helt och
hållet åt strängheten.
Sn
Rättotse: I Lördsgsh adet, a sid., 2 ss arv...
33:2 raden nodif ån, s å : anådgifvaren; läs: råd-
NS