detta upptrade.
— .s
— Red. har blifvit ombedd att lemna offent-
lighet åt ett till densamma insändt förslag till
den dramatiska konstens emanciperande undan
det förtryck, som den nu lider genom den
Kongliga teaterns monopolium. Detta förslag
utgår ifrån en så helt och hillet ny ide, att
det i vår tanka vore skada, att ej göra publi-
ken bekant dermed, hvilket, som Läsaren här
nedan får se, är ett nödvändigt vilkor för dess
genomdrifvande. Man kan ock svårligen neka,
både att syftemilet är i hög grad önskansvärdt,
om det kunde vinnas, och att det föreslagna
medlet, eburu radikalt, utan tvifvel skulle föra
dit, om det användes. Det kommer således e-
gentligen an derpå, huruvida allmänheten vill
sätta det i verkställighet. Artikeln lyder så-
lunda:
Förslag till en vidt omfattande, men ej för
statens lugn vådlig, koalition.
I Aftonbladets Thorsdagsnummer i förra vec-
kan yttrade Red., i anledning af Hr Torsslows
skrift, att Kongl. Teaterdirektionens förbud för
orkesterns medlemmar att biträda vid Djur-
gårdsteaterns representationer, vore ett nytt
bidrag till historien om den Kongl. skådeplat-
sens monopoliesystem. Detta bidrag är likväl
af ringa betydenhet, när det jemföres med det
allmänna monopolium, teatern äger. Kapellets
ledamöter äro personer, som frivilligt ingått i
teaterns tjenst och sålunda på förhand under-
kastat sig de vilkor och restriktioner i sin
medborgerliga rätt, som teaterdirektionen kan
finna för godt att föreskrifva dem ); men
Stockholms allmänhet, men hbela nationen, men
litteraturen och konsten hafva aldrig under-
kastat sig denna Direktions godtycke; man bar,
dem oåtsporda, böjt dem under detsamma, och
det beherrskar dem verkligen med en tyngd,
en hånande likgiltighet, som man ej skule tro
möjlig i ett upplyst land, om man ej såg dem
för sina ögon. Hon säger nemligen till allmän-
heten: I fall du vill äga något tidsfördrif, någon
själsnjutning, någon ögonfägnac, något skådespel
för själen eller de yttre sinnena, så är det till
mig du bör vända dig. Jag ensam har rätt
att utportionera dem åt dig till den qvaiitet
jag kan eller vill åstadkomma, och till det
pris jag finner för godt att bestämma. Skulle
du vija se något annat, än hvad jag har att
bjuda på, — förmätna anspråk! Vet du ej, att
du häri är min vasall, är lagd under mitt
välde, och om jag tillåter dig någon liten ut-
flygt utom dess gränser, sker sådant af serskild
nåd, för de tillfällen, då jag tycker mig ej
deraf kunna lida något förfång. Tänk ej på
att få åskåda andra teaterstycken eller andra
artister, än dem jag vill för dig framställa på
mina bräder; önskar du se en konstberidare,
en lindensare, en förevisare af hvad som hälst:
— löjliga oförskämdhet af Dig, allmävhet, att
jag, Kongl. Teatern, skulle medgifva det! På
sin höjd kan sådant ske den tid af året, då
mina portar hållas tillslutna, den tid, då under
Sveriges korta sommar allt inbjuder till den
fria naturens rjutning, men hvarunder jag vill
förunna dig tillstånd att stävga in dig bland
qvalmet och lampskenet. Skynda dig likväl
att begagna denna min nedlåtande godhet, ty
så snart qvällarna börja mörkna, öppnar jag
mitt tempel och tillstänger i och med detsam-
ma, på grund af mitt monopolium, alla andra
) Insändaren måtte likväl ej mena, att derent
af sålt sig med bull och bår åt Direktionen,
så att de icke skulle kunna få efter behag,
när det sker på ett anständigt sätt, använda
den tid, som ej behöfves för tjenstgöringen
vid teatern. Red:s avm.