STOCKHOLM den 25 Okt.
— Nederländska Legations-rådet Grefve Hem-
ricourf, som under Baron Crombugghe van
Loorioghes frånvaro förestår Nederländska mis-
sionen härstädes, hade i Tisdags företräde hos
H. M. Konungen.
— Hr Ofverste-Löjtnanten Ammilon har blif-
vit tills vidare förordnad, att förvalta Guver-
nörsembetet vid Krigs-Akademien på Carlberg.
Detta embete kan väl utan öfverdrift sägas
vara ett af de alldra vigtigaste i hela landet,
då det har en kärna af landets ungdom och
blifvande armåbefil sig anförtrodd. Ehburu vi
icke bafva äran närmare känna Hr Öfverste-
Löjtnanten Ammilon, förmoda vi derföre, att
Hans Ex. Grefve Brabe, Akademiens Kansler,
haft all möda ospard att, så mycket Hans Ex.
af Riksmarskalks- och GenerslAdjutantsembe-
tets befattningar jemte de dagliga audienserna
och veckliga soirerna utom den enskilda upp-
vaktningen hos Hans Maj:t upptagna tid tillå-
ter, pröfva den nya Guvernörens egenskaper.
Det bör således vara allt hopp, att denna em-
betstillsättning visar sig lyckligare, än åtskil-
liga af de föregående befordringar, bvilka man
tiliskrifver Hans Ex:s inflytande.
— Högsta Domstolen har nyligen safgjort
den i deita blad omnämnda tvisten eraellan åt-
skilliga grannar omkring sjön Brunnsviken på
norra sidan af hufvudstaden, å ena, och hufvud-
sakligen Riksmarskalksembetet eller Ståthållare-
Embetet å Haga lustslott, å den andra, rörande
af de förra yrkad rättighet att försänka Brunns-
viken till lika yta med saltsjön, emot hvilket
lustslottets förvaltning hufvudsakhgen oppone-
rat sig för dammarnes skull, som befinnas nä-
ra slottet vid Haga. Högsta Domstolen har,
med upphäfvande af Hofrättens dom, fastställt
L2gmansrättens, i följd hvaraf käranderne väl
å rättighet att sänka Brunnsviken, men likväl
med skyldighet för de öfriga strandägarne att
ersätta kostnaden för uppgräfvande eller igen-
fyllande af dammarna i Hagaparken. Jusiitie-
revisionen hade hemställt, att Riksmarskalks-
embetet först skulle föranstalta om dammarnas
uppmuddrande till deras ursprungliga botten,
sch intressenterne sedan bekosta, hvad de be-
böfde gräfvas djupare. Detta tyckes ock varit
det rättsealigaste.
—— — VO 2