0 digt stegras af det tidsödande sätt, hvarpå de utgå. — En nyhet, som för alla vetenskapens och litteraturens vänner säkert skall vara serdeles välkommen, är att vår berömde landsmans, Professor Hedenborgs beskrifning öfver en del af dess resor och vistelse i Orienten kommer att utgifvas af trycket. Red. har blifvit anmodad att derom införa nedanstående ANMALAN. Turkiska Nationens seder, bruk och klädedrägter af J. Hedenborg, med plancher. Fiån de äldsta tiderna tills nu hafva den civiliserade verldens blickar varit fästade på Orienten, vårt slägtes urland och vaggan för all kultur. Från bildningens återställande i Europa hafva beständigt resande valfärdats dit, och sällan har någon återvändt utan utbyte för vetenskaperna, vare sig i religiös, historisk eller ethnografisk väg; och så rik och blomstrande Europas odling under de sista seklerna framstått, har den dock med tacksamhet erkänt den vinst, hvarje återblick på Orienten förskaffat densamma. Hvad vårt fädernesland angår, har det, så aflägset det är, på ett ärofullt sätt deltagit i den åt Orienter riktade forskningsandans sträfvanden. Redan i 47 seklet under Gustaf Adolfs och Christinas tid, besökte den djerfve sjömannen Nils Mattsson Koping, Egypten, Sinai, Ispaban, Indien och framträngde ända bort till China och Japan, och hans resebeskrifning blef en lång tid Sveriges favoritlektyr. Carl XII:s vistande i Orienten föranledde Benzelii och Enemans lärda expedition till det förlofvade landet, hvars frukter likväl ännu gömmas otryckta i Upsala bibliotek. En lyckligare period för Orientaliska reselitteraturen uppgick straxt derpå. De Svenska rådsherrarne, Höpken och Carleson, besökte personligen den heliga grafven, och då Linne verkställt sin stora revolution i naturvetenskapen och utsände Sveriges unga lärde åt alla veridstrakter för deras förkofran, fick Hasselqvist Palestina på sin lott och väckte, genom sin resebeskrifning, så väl Sveriges som de öfrige folkslagens intresse. I hans spår trädde med heder en Osbeck, Ekeberg, Tbunberg m. f1., och Gustaf II:s tid förberrligades genom den genialiske Björnståhl, som, allt för tidigt bortryckt vid Greklands portar, likväl efterlemnade en af de intressantaste resebeskrifoingar, omtyckt både af Svenskar och u!länningar. Ati äfven i våra dagar ej tycket och kärleken för det österländska utdödt i Sverige, bevisar det bifall vår landsman Berggrens resor, så hos oss som våra grannar, erhållit. Men vi hafva derjemte en annin landsman, hvilken, såsom Orientalisk forskare, gjort vårt fosterlind ära, och så mycket djupare kunnat forska i Österlandets förbållanden, som både helsa, pligt och böjelse ännu fästa honom der; vi mena den lärde Doktor Hedenborg. Svenska allmänheten är redan bekant med, huru mycket han bidragit till fosterlandets ära, genom de rika naturhistoriska skatter, han under sina resor samlat och som nu äro i värt Riksmusei ego. Men ävnu har vår allmänhet ej kännedom om andre, äfvenledes dyrbara skatter af honom, som finnas inom Sverige. Tid efter annan har han öfversändt till sitt hemland manuskripter, som innehålla hans reseanteckningar och de intressantaste uuderrättelser öfver Turkiets och Egyptens politiska belägenhet, dess seder och bruk, dess naturalhistoria, med mera. Undertecknad, till hvilken han öfversändt dessa minnen af sina mödor, har ganska väl insett deras värde och att Svenska litteraturen genom deras allmängörande skulle riktas med ett högst intressant bidrag; men de kostnader, som åtfölja ett dylikt verk, bafva hittills hindrat verkställigheten deraf. Men nu, då Orienten och det stora Turkiska veridsväldets öden ådraga sig allas biickar, har undertecknad, uppmuntrad med löften om bistånd af en aktningsvärd Mäcenat, velat våga försöket, att åtminstone sätta Svenska allmänbeten i besittning af en del af den Hedenborgska resobeskrifningen och dertill valt den afdelning, som handlar om Turkarnes seder och bruk, då denna äfven vinner ett ökadt värde af åskådlighet genom de plancher, dem författaren i Österlandet låtit förfärdiga och hit öfversänt. Såsom i ett panorama får läsaren här se hela den Turkiska verlden vandra förbi sina blickar. Först uppträder Turkiska hofvet, Sultanen, dess Vizirer, dess högre embetsmän eeh lifvakt och bofbetjening ända ned till de stumma, derpå kom-: mer den mäktiga prestoch domareklassen med: sin mufti, sina ulemas och dansande dervischer.! Dem åtfölja krigarne, de fordna Janitscharerne med sina cfficerare, kockar och tjenstemän, de Asiatiska: soldaterna, bombardiererna och andra militäriska afdelningar. På dem följa bilder, som framställa scener ur borgerliga lifvet och föra oss på Konstantinepels gator, genomvandrade af socker-, blomsteroch lefverförsäljare, säckoch vattenbärare och skärslipare. Nu kommer ordningen till de främlingar, som finnas i Konstantinopel, såsom Bul