Kommittna har deruti ingått i detaljer om folkskolor, läroämnen, lärares lön och bildning m. m. Det säger sig sjelf, att dessa detaljer e tillböra fattigvården, ehuru den hufvudsak, de tillhöra, med fattigvården äger sammanhang Detta sammanhang har kommitten icke utred och i stället att för regeringen framlägga resultaterna af en sådan utredning, har kommitten regalerat regerizgen med. alla de der småidetaljerna om fasta skolor och ambulatoriska, gymnastik och kyrkosång efter psalmodikon etc. etc., hvarom regeringen, oss veterligen, icke fågat, och icke heller rimligen kan anses sakna kunskap, så mycket mindre, som hon har sin största sysselsättning med detaljer. Man föreställde sig att kommitten skulle utredt hvad inflytande okunnighet och vanvårdad uppfostran utöfva på förmågan att förvärfva, arbeta och spara, och stödt deuna utredning på faktiska förhållanden inom Sverige och främmande land. Dertill hade t. ex. hört att uppgifva, huru mycket barnen i allmänhet få lära, innan de komma till praxis i det yrke de valt, med distinktion mellan den moraliska bildningen, den intillektuella och den tekniska eller konstfärdigheten; skiljaktigheterna i undervisningen på olika orter och hvad verkan man häraf försport; allt med afseende på olika klasser; verkan af undervisningen, uppenbarad, dels i vissa klassers eller orters större förmåga att berga sig, dels i andras större tribet till ökande af fattigpersonalen. Här hade Kommitten således bort klassificera fattighjonen efter graden af den moraliska, intellektuella eller tekniska bildning de mottagit, och det är klart, att en sådan utredning här varit alldeles på sitt ställe. Hade resultatet af utredningen visat kunskaperrnas och den moraliska bildningens nödvändighet, så hade kommitten måbända lämpligen kunnat uppmana regeringen att framför allt antaga sig undervisningen, såsom det första nödvändiga vilkoret. Som Fattigvårdskommitten ej var någon kom. mitte för undervisningen, så förefinnes ej heller skäl att upptaga dess skolsystem till någon speciel granskning.