och hvar öre de blifvit citsatta. Naturligtvis h:de byggwästaren, förr än arbetet börjades, studerat ofvannämnde inodell med dertill hörande beskrifoing, och det oförklarligaste i saken är således, att han der kunde förbise just hvid hin egentligen sökte, eller på hvad sätt slussen vid reparationer skulle kunna tömmas. FATTIGVÅRDSKOMMITTENS BETÄNKANDE. (Forts. från Af 245.) Reservationer: Mot det bestämda minimun för tolkbildningen reserverade sig Hr v. Kontraktsprosten Astrand i sa motto, att han fann deiwa för högt, och antog ej mer böra fordras än cdatt barnen, vid den tid, då deras religiösa uppfostran skall, genom beredningen till deras första nattvardsgång fullkomnas, kunna läsa försvarligt i bok och Lutberi lilla katekes; med dess antagna förklaring, utantill. Hr Prosten ansåg ingen kunna tvingas att inhemta ett kunskapsmått öfverstigande hans behof, och anmärkte, att kommitterades förslag skulle leda till fattigvårdens synnerliga betungande, emedan många föräldrar, som sakna kunskap att sjelive meddela sina barn det af kommitteen fordrade minimum, äfven sakna medel att bekosta skolgång. Hr Biskop Heurlin, Generaldirektören Livijn, Doktor Anjou och Mijor Palander instämde i denna reservation. Herr Grefse Sparre reserverade sig äfven mot kommitterades beslut; i hvad hänseenden är ej sagdt. Hr Greive v. Hermansson reserverade sig likaledes och föreslog: att barnen böra stå under föräldravård till 8 å 9 år, samt derefter hållas i skola och der lära aläsa, skrifva och räkna, en kort verldsoch naturbeskrifning, utförligare öfver fiderneslandet, dess lagar och alster, samt ett lämpligt utdrag af dess historia och samhällsförfattning äfvensom religionen och moraler;, derefter öfverlemnas barnen åt presierskopet och ingå seden efter aflagdt prof isamhället. f fråga om småbarnskolor skiljde sig Herr Grefve Hamilton äfven så tillvida från korm., att han ansåg stälerna böra åläggas att inrätta smabarnskolor. I afseende på frågan om statens bidrag tili lön for folkskollärare var åter Hr Prosten Åstrand skiljaktig och ansåg kommunerne sjelfva böra bekosta sina skolor, bland annat af det skäl, att aden högre bildningsgrad, hvartill folkskolan lkemnar tillfälle, afser icke statens, uten kommunens fördelx. 2) Om för tidigt och obetänksamt ingångna giftermål. Friga hade uppstått om ait föreslå, det irgen borde tillåtas träda i äktenskap, som j fyllt 25 år, och ingen, som ej ägde annat raedel till bergning än sin arbetskraftp; men komm. stadnade slutligen vid följande förslag: att ingen, som ej fyllt 24 år, må utan Korgl. dispense ) träda i äktenskap; att äktenskap ej utan suckennämnds bifall må tillåtas meansperson, som saknar laga försvar, är fattig bjon, eller vanför och derjemte så medeilös, att han ej utan andras understöd kan sig försörja, samt att man, genom äktenskapet, ikläder sig full faderlig försörjningsskyldighet emot de barn, som förut tillhöra hans bustru — hvilket sednare stadgande föreslås till förekommande af beräkningen att gifta sig med en qvinna, hvars baru njuter fattigunderstöd, för att derigenom åtkomma detta. ) Ehuru recensionen af betänkandet i sin helhet lämpligen bör sparas tiil dess dess afdelningar först blifvit genomgångna, torde det likväl finnas beqvämast att omedelbart till hvarje afdelning foga den anmärkning, hvartill den gifver speciel anledning. Kommitteens utlåtande angående barrauppfostran etc. synes lemna en sådan speciel anledning. ) f) Det är eljest en bekant sak, att de Kongl. dispenserna i äktenskapsmål gjort i alla hänseenden mer skada en gagn. Sannolikt en allt för sällsynt händelse iSverige för att föranleda ett så vigtigt stadgande. t) Man skall måhända finvända,Zatt dessa anmärkningar lämpligen bort framställas under Kom:s sammanvaro; men man måste eninra sig, att kommittns sessioner voro slutna — ordföranden ville till och med lägga en persons ansökning att, på grund af tryckfrihetslagen, få del af protokollerna, på bordet, — att dessa protokoller voro nakna register, att när dessa ändtligen hunno justeras och blefvo tillgängliga, man deraf blettinhemtade antingen snart sagdt ingenting, eller ock att kommitten redan fattat sitt beslut. — Entid voro kommittåns beslut gällande blott etills vidare; ofta såg man åberopas reservationer, Som ej ännu voro tillgängliga, och hvaraf den märkligaste var ordförandens egen generalreservation, som gafs genast i början af af Komm:s samman: träden, omtalades ända från början till slutet och var så otillgängligt stor, att dem endast i utdrag kunnat få rum bredvid betänkandet,