i OUTER, DAL IVUVIW HEL WW EFPY MER svi very PP Mee ven menades, föranledt denna Hr Friherrers mening, hvilken Kommissionen således icke ansåg vara i behof af någon vederläggning. Uti bref till t. f. Hr Öfverstäthållaren har Kongl. Maj:t den 40 sistlidne Augusti meddelat nedapstaäende utslag. Vi kunna dervid icke undgå att anmärka den besynnerliga uppställningen af ingressen, elter den berättelse af ett mål, hvilken alltid föregår utslaget. Ingressen upgtager nemligen endast Inqvarteringskommissionens och Olverståthåliare-embetets utslag. tillika med allt hvad deremot af Hr Generalmajoren Friherre Sparre blifvit invändt, men utesluter deremot allt hvad Inqvarteringskommissionen anfört till vederläggning af Hr Friherrens invändningar, så att, om man endast genomläser Kongl. Maj:ts bref, man måste anse sig fullkomligt öfvertygad om rättvisan uti Kongl. Maj:ts beslut. För att nu icke å nyc upprepa Kommissionens och Olfverståthållareembetets beslui jemte Hr Friherrens deremot framställde anmärkningar, hvilket allt i vår ofvanstående resumå blifvit omrördt, meddela vi endast sjelfva beslutet, hvilket lyder sålunda cDessa underdåniga besvär, med hvad J, sedan Inqvarteringskommissionen blifvit hörd, uti underdånigt utlåtande af den 27 Maj innevarande år i ämnet yttrat och i öfrigt förekommit, hafva WI i nådigt öfvervägande tagit och funnit frågan om GrneralMajoren Frihere Sparres rtätt alt njuta inqvartering af Stockholms stad, äfven sedan Chefsboställsrummen i Castenhoffshuset blifvit honom til beboende af H. M Konungen upplåtne, bero på beskaffenheten af den höga rätt, hvarmed denna lägenhet af Hans Maj:t Konungen disponeras; och då Öfverståthållarens och Magistratens laya kraftvunne utslag den 3 Februari 1746 gifver vid handen, att alldenstund dåvarande Kronprinsen, såsom Öfverste vid Lifgardet, ägt makt och frihet att efter eget behag och godtfinnande disponera de rum, hvilka i Castenboffshuset äro Öfversten vid gardet i stället för bostä!le anslagne, hvadan, enligt hvad samma uts!ag vidare förmäler, det ankommit på Hans Kongl. Höghets eget nådiga välbehag, antingen han ville låta run.men stå lediga eller ock af någon annan bebos och nyttjas, samt Hans Maj:t nu regerande Konungen, som i nåder täckts antaga Chefsbefälet vid Svea lifyard:t, måste äga rätt att dispomera och råda öfver de ifrågavarande boställsrummen, med samma oinskränkta myndighet som den, hvilken fordom blifvit dåvarande Kron prinsen, i dess egenskap af Öfverste för gardet, uti ofvannämnde utslag tillerkänd; så hafve Wi funnit, att den nådiga tillåteise, som blifvit GeneralMajor:n lemnad att få nyitja fria husrum på Cast:nhoff, icke kan betaja honom rättiyheten alt likafullt tilljodonjuta den inqvartering, honom i och för hans innehafvande embete tillkommer. cBeträffanda åter den tjenstegrad, efter hvilken ifrågavarande inqvartering bör beräknas och af staden utgöras, så förekommer väl, att WI, till befrämjande af öfverenskommelse emellan de på oidinarie stat varande militairers tjenstegrad vid regementet och deras ägande pansionsrätt, genom nådigt Bref af d. 22 December 14837 upphöjt, bland andra, SekundChefsEmbetet vid Svea lifgardet till Öfversteoch SekundChefs beställning, samt förklarat detia embetes innehafvare vara Öfverste vid regemenie!; men då, I afseende å inqvartesingen, densamma, jemlikt gällande inqvarteringsordning af den 6 Juli 1720, hvaruti serskildt finnas upptagne så väl Öfversten som Örfverstlöjtnanten vid lifgardet, bittills oafbrutet utgjorts åt Coefen efter Oiverste grad eller nu medelst de i Castenhoffshuset upplåtne boningsrum, och åt SekundChefen genom kontant ersättning efter Öfverstelöjtnants grad, samt enär några nya förhållanden nu icke inträffat, som kunna föranleda till ändring från denna i längre tid tillbaka utgående inqvartering, hafva WI pröfvat rättvist, att så väl med ogillande af GeneralMajoren Friherre Sparres ansp;åk på Ofversteinqvartering, hvilken redan förut medelst hyra för ofvanberörde boningsrum af Inqvarteringskommissionen utbetalas, som äfven med upphäfvande af Edert öfverklagade utslag, i nåder förklara Ge neral-Majoren, i egenskap af Sekund-Chef vid Svea lifgardet, för närvarande och tills annorlunda förordnadt varder, berättigad till ÖfverstLöjtnants inqvarteringspenningar, hvilka hans företrädare under en lång följd af år åtnjutit, och som han vid sitt anträde till Sekundchefsbeställningen på:äknat som en säker beställningen åtföljande inkomst, och det oansedt han, med mnådig tillåtelse, begagnar de för Öfversten och Chefen afsedda boställssum, samt detta desto hellre som den af Inqvarterings-kommissionen åberopade kungörelse den 42 Januari 1775, som, enligt dess ordalydelse, blifvit utfärdad derföre att Kgl. Mosj:t ansett betänkligt, att, hvad Stockholms stad anginge, dädanefter bevilja tillökning i inqvarteriogen för någon corps och stat i allmänhe: eller serskilda personer isynnerhet, är i förevarande fall mindre tillämplig, enär nemligen någon ytterligare tillökning i inqvarteringen vid Svea Lifgardet, emot hvad 41720 års Inqvarterings-ordning uttryckligen medgifver, härigenom icke kommer i fråga; blifvande ändtligen en följd af Vårt i detta mål sålunda fattade Nådiga beslut, att skilnaden emellsn den Öfverstelöjtnants inqvartering, som General-: Majoren Frih. Sparre rätteligen tillkommit för de! två första qvartalerna af år 4832 och den honor! genom Edert öfverklagade Utslag för samma tidi oriktigt tillerkända Öfverste-ingvartering, bör af! GeneralMajoren återbäras. Detta Kungabref är kontrasigneradt af Hr Expeditions-sekreteraren Riben. RETAANE — Åter ett riksdagsmål har gått ut på ny vandring till vwadarhärandes hörande naemlicean