i OUTER, DAL IVUVIW HEL WW EFPY MER svi very PP Mee ven
menades, föranledt denna Hr Friherrers me-
ning, hvilken Kommissionen således icke ansåg
vara i behof af någon vederläggning.
Uti bref till t. f. Hr Öfverstäthållaren har
Kongl. Maj:t den 40 sistlidne Augusti medde-
lat nedapstaäende utslag. Vi kunna dervid icke
undgå att anmärka den besynnerliga uppställ-
ningen af ingressen, elter den berättelse af ett
mål, hvilken alltid föregår utslaget. Ingressen
upgtager nemligen endast Inqvarteringskommis-
sionens och Olverståthåliare-embetets utslag.
tillika med allt hvad deremot af Hr General-
majoren Friherre Sparre blifvit invändt, men
utesluter deremot allt hvad Inqvarteringskom-
missionen anfört till vederläggning af Hr Fri-
herrens invändningar, så att, om man endast
genomläser Kongl. Maj:ts bref, man måste anse
sig fullkomligt öfvertygad om rättvisan uti
Kongl. Maj:ts beslut. För att nu icke å nyc
upprepa Kommissionens och Olfverståthållare-
embetets beslui jemte Hr Friherrens deremot
framställde anmärkningar, hvilket allt i vår
ofvanstående resumå blifvit omrördt, meddela
vi endast sjelfva beslutet, hvilket lyder sålunda
cDessa underdåniga besvär, med hvad J, sedan
Inqvarteringskommissionen blifvit hörd, uti under-
dånigt utlåtande af den 27 Maj innevarande år i
ämnet yttrat och i öfrigt förekommit, hafva WI i
nådigt öfvervägande tagit och funnit frågan om Gr-
neralMajoren Frihere Sparres rtätt alt njuta in-
qvartering af Stockholms stad, äfven sedan Chefs-
boställsrummen i Castenhoffshuset blifvit honom til
beboende af H. M Konungen upplåtne, bero på be-
skaffenheten af den höga rätt, hvarmed denna
lägenhet af Hans Maj:t Konungen disponeras; och
då Öfverståthållarens och Magistratens laya kraft-
vunne utslag den 3 Februari 1746 gifver vid han-
den, att alldenstund dåvarande Kronprinsen, såsom
Öfverste vid Lifgardet, ägt makt och frihet att ef-
ter eget behag och godtfinnande disponera de rum,
hvilka i Castenboffshuset äro Öfversten vid gardet
i stället för bostä!le anslagne, hvadan, enligt hvad
samma uts!ag vidare förmäler, det ankommit på
Hans Kongl. Höghets eget nådiga välbehag, an-
tingen han ville låta run.men stå lediga eller ock
af någon annan bebos och nyttjas, samt Hans Maj:t
nu regerande Konungen, som i nåder täckts anta-
ga Chefsbefälet vid Svea lifyard:t, måste äga rätt
att dispomera och råda öfver de ifrågavarande bo-
ställsrummen, med samma oinskränkta myndighet
som den, hvilken fordom blifvit dåvarande Kron
prinsen, i dess egenskap af Öfverste för gardet,
uti ofvannämnde utslag tillerkänd; så hafve Wi
funnit, att den nådiga tillåteise, som blifvit Gene-
ralMajor:n lemnad att få nyitja fria husrum på
Cast:nhoff, icke kan betaja honom rättiyheten alt
likafullt tilljodonjuta den inqvartering, honom i
och för hans innehafvande embete tillkommer.
cBeträffanda åter den tjenstegrad, efter hvilken
ifrågavarande inqvartering bör beräknas och af
staden utgöras, så förekommer väl, att WI, till be-
främjande af öfverenskommelse emellan de på oi-
dinarie stat varande militairers tjenstegrad vid re-
gementet och deras ägande pansionsrätt, genom
nådigt Bref af d. 22 December 14837 upphöjt, bland
andra, SekundChefsEmbetet vid Svea lifgardet till
Öfverste- och SekundChefs beställning, samt förkla-
rat detia embetes innehafvare vara Öfverste vid
regemenie!; men då, I afseende å inqvartesingen,
densamma, jemlikt gällande inqvarteringsordning
af den 6 Juli 1720, hvaruti serskildt finnas upp-
tagne så väl Öfversten som Örfverstlöjtnanten vid
lifgardet, bittills oafbrutet utgjorts åt Coefen efter
Oiverste grad eller nu medelst de i Castenhoffshu-
set upplåtne boningsrum, och åt SekundChefen ge-
nom kontant ersättning efter Öfverstelöjtnants grad,
samt enär några nya förhållanden nu icke inträf-
fat, som kunna föranleda till ändring från denna i
längre tid tillbaka utgående inqvartering, hafva WI
pröfvat rättvist, att så väl med ogillande af Gene-
ralMajoren Friherre Sparres ansp;åk på Ofverste-
inqvartering, hvilken redan förut medelst hyra för
ofvanberörde boningsrum af Inqvarteringskommis-
sionen utbetalas, som äfven med upphäfvande af
Edert öfverklagade utslag, i nåder förklara Ge
neral-Majoren, i egenskap af Sekund-Chef vid
Svea lifgardet, för närvarande och tills annor-
lunda förordnadt varder, berättigad till Öfverst-
Löjtnants inqvarteringspenningar, hvilka hans fö-
reträdare under en lång följd af år åtnjutit, och
som han vid sitt anträde till Sekundchefsbeställ-
ningen på:äknat som en säker beställningen åt-
följande inkomst, och det oansedt han, med mnå-
dig tillåtelse, begagnar de för Öfversten och Che-
fen afsedda boställssum, samt detta desto hellre
som den af Inqvarterings-kommissionen åberopa-
de kungörelse den 42 Januari 1775, som, enligt
dess ordalydelse, blifvit utfärdad derföre att Kgl.
Mosj:t ansett betänkligt, att, hvad Stockholms stad
anginge, dädanefter bevilja tillökning i inqvarte-
riogen för någon corps och stat i allmänhe: eller
serskilda personer isynnerhet, är i förevarande fall
mindre tillämplig, enär nemligen någon ytterligare
tillökning i inqvarteringen vid Svea Lifgardet,
emot hvad 41720 års Inqvarterings-ordning uttryck-
ligen medgifver, härigenom icke kommer i fråga;
blifvande ändtligen en följd af Vårt i detta mål så-
lunda fattade Nådiga beslut, att skilnaden emellsn
den Öfverstelöjtnants inqvartering, som General-:
Majoren Frih. Sparre rätteligen tillkommit för de!
två första qvartalerna af år 4832 och den honor!
genom Edert öfverklagade Utslag för samma tidi
oriktigt tillerkända Öfverste-ingvartering, bör af!
GeneralMajoren återbäras.
Detta Kungabref är kontrasigneradt af Hr Ex-
peditions-sekreteraren Riben.
RETAANE
— Åter ett riksdagsmål har gått ut på ny
vandring till vwadarhärandes hörande naemlicean
