NUlgk HiRaluct OVIKYTIATER UPPUVIL, UVA Hat got Kongl. Maj:ts beslut, som ändrar eller uphäfver detta förballande, har icke heller blitvit Inqvarteriogs Kommissionen meddeladt. Ofversie löjtnanten i regementet eller, såsom han numera benämnes, Sekundehefen har deremot inträdt uti dispositionen af den lägenbet, som, i stället för kontant inqvartering, förut varit af chefen eller öfversten uppiåten ; hvarvid inqvarterings-kommissionen icke haft eller har något att erinra, enär Secundchefen är verklig regementsbefälhafvare på stat, såsom sådan från början åtnjutit för chefskapets bestridande, särskild gratifikation eller doucecur, och nu enligt 1834 års stat utom lön till ett ungefär lika belopp med öfverstar, jemväl uppbär taffelpenningar, en förmån, som eljest inga andra än öfverstar och Corpschefer bestås, hvartill slutligen kommer det af Hr generalmajoren friherre Sparre åberopade Kongl. bref af den 22 December sistlidet är, hvarigenvm Sekundceheferne upphöjas tilllika värdighet wedl chefer eller öfverstar., Kommissionen förklarade sig vidare icke kunna bestrida, att sekundeheferne, till och med Hr General Majoren fGfiberre Sparres närmaste företrädare i embetet, fårt, utom denna öfverste inqvartering in natura, jämväl uppbära Ofverstlöjtnants inqvarteriog i penningar; men då sådant hvarken varit grundadt på gällande inqvarteringsordningar eller något särskildt i detta afseende meddeladt stadzande, utan fastmer syntes bafva tillkommit genom irring om hvad med inqvartering eller boställe rätteligen bör förstås, hade inqvarceringskommissionen, vid den siste innehafvarens, Hr Generallöjtnanten m. m. friherre Lovisins afgång från Sekundchefs embetet, ansett sig vara både berättigad och äfven afsin pligt emot de inqsa-teringsskyldige förbunden, att tillse, det ingen obehörig, i strid emot gällande lagar och författningar tillkommen utgift måtte för framtiden komma att betunga inqvarteringskassan. Kommissionen hade äfven ansett sig ej böra fördölja, att redan år 4746, då Hans Kongl. Höghet Arffursten Adolf Fredrik var chef för lifgardet, och, i sådan egenskap åt Örfverstlöjtnanten baron Fredrik Sparre öfverlät dispositionen af det såkallade chefsbostället, i anledning af inqvarteringskommissionens vägran att till baron Sparre utbetala kontant inqvartering, öfverståthällaren och magistraten, som då synes haft gemensam domsrätt uti inqvarteringsärender, genom Utslag den 3 Februarii berörde år, förordnat, att baron Sparre ägde oafkortadt utbekomma den för honom requirerade Öfverstlöjtnants inqvartering i penningar, på den grund, att H. K. H. Arffursten ägde makt och frihet att efter sitt eget behag och godifionande disponera de rum, som voro H. K. H., i egenskap af öfverste vid Kongl. gardet i stället för bostä!!e anslagne. Att denna resolution, den enda, som, i afseende på nu ifrågakomne inqvarteringsärende, vore kommissionen känd, kunde äga tillämpning äfven under närvarande förhållanden, ansåg kommissionen icke möjligt, då man nemligen måste taga i betraktande, att vid den tidpunkt, då be:örde resolution meddelades, Arffursten var verklig tjensiygörande chef med lön på stat, och följaktligen, enligt författningarne berättigad till inqvartering, och således ägde fritt disponera de lägenheter, som till dess inqvarterande blifvit af staden uplåtne. Kommissionen ansåg sig icke tillständigt att ingå i någon undersökning rörande Hr Generelmajoren friherre Sparres upp-. gift, art H. M. konungen, såsom chef för KongNga lifgardet, nu likasom tillförene, efter eget godtfipnande, disponerar ifrågavarande lägenhet, men kommissionen bemstälde likväl, huruvida merberörde boställslägenbet, så vidt kommissionen för densamma erlade hyra, kunde, med tillämpning af bvad ofvan blifvit anfördt, betraktas annorluauda än såsom inqva:tering in natura åt en verklig, tjenstgörande chef för lifgardet, att utgå i den ordning och med den rätt inqvarteringsförfattningarne medgåfvo; och, då staden, i öfverensstämmelse härmed, åt Hr GeneralMajoren Friherre Sparre, såsom Öfverste och befäålhafvare för Svea lifgarde, medelst upplåtande af det så kallade chefsbostället i Kastenhofshuset, utgör inqvartering in natura, kunde Kommissionen ej annat finna, än att Hr GeneralMajorens och Friherrens anspråk, att tillika erbålla kontanta inqvarteringsmedel i och för samma tjenst. icke allenast saknade allt stöd af inqvarteringsförfattningarne, utan tvertom vore väckt i uppenbar strid emot desamma; hvarföre Kommissionen ästadens inqvarterivgsskyldiges vägnar, på det högsta bestred Hr Friherrens berörde anspråk, under yrkande att Kommissionens i afseende derpå meddelade, af Hr Friberren öfverklagade, besiut måtte af Öfverstäthållareembetet gillas och fastställas. Genom utslag den 48 sistlidne Februari utlät sig Öfverståthållare-embet:t, att som Inqvarte ingskommissionen dels medgifvit, att GeveralMajoren, i egenskap af Öfverste och Sekundebef vid Svea lif i gardet, vore berättigad till åtnjutande af Öfversteinqvarteripg, och dels icke bestriat GeneralMajorens uppgift, att de if:ågavarande boställssunmen först ifrån Juli månads början år 4838 blifvit åt GeneralMajoren upplåtne, alltså fann Öfverstäthållare-embetet GeneralMajoren berättigad att al Inqvarteringskommissionen genast utbekomma Öfverste-inqvarteringspengar för de två första qvartalerna af år 1838 med afdrag af det belopp, GeneralMajoren för samma åss första qvartal redan uppburit, men att, då Stockkolms stad äger rättijhet att, för inqvarlerings besörjande åt de derstädes förlagda regementer och korps r, välja emellan! densammas utgörande i penningar eller in natura) samt Inqvarterinyskommissionen för de åt GeneralMajoren, i egenskap af Sekundehef för Svea lifarI det, uti det staden tillhöriga Castenhofshuset upplåtne boställsrum erlägger hyra till staden med ett i lika belopp som, enligt gällande inqvarteringsord