NUlgk HiRaluct OVIKYTIATER UPPUVIL, UVA Hat
got Kongl. Maj:ts beslut, som ändrar eller up-
häfver detta förballande, har icke heller blitvit
Inqvarteriogs Kommissionen meddeladt. Ofver-
sie löjtnanten i regementet eller, såsom han
numera benämnes, Sekundehefen har deremot
inträdt uti dispositionen af den lägenbet, som,
i stället för kontant inqvartering, förut varit
af chefen eller öfversten uppiåten ; hvarvid in-
qvarterings-kommissionen icke haft eller har
något att erinra, enär Secundchefen är verklig
regementsbefälhafvare på stat, såsom sådan från
början åtnjutit för chefskapets bestridande,
särskild gratifikation eller doucecur, och nu en-
ligt 1834 års stat utom lön till ett ungefär
lika belopp med öfverstar, jemväl uppbär taf-
felpenningar, en förmån, som eljest inga andra
än öfverstar och Corpschefer bestås, hvartill slutli-
gen kommer det af Hr generalmajoren friherre
Sparre åberopade Kongl. bref af den 22 December
sistlidet är, hvarigenvm Sekundceheferne upphö-
jas tilllika värdighet wedl chefer eller öfverstar.,
Kommissionen förklarade sig vidare icke kunna
bestrida, att sekundeheferne, till och med Hr Ge-
neral Majoren fGfiberre Sparres närmaste företrä-
dare i embetet, fårt, utom denna öfverste inqvar-
tering in natura, jämväl uppbära Ofverstlöjtnants
inqvarteriog i penningar; men då sådant hvarken
varit grundadt på gällande inqvarteringsordningar
eller något särskildt i detta afseende meddeladt
stadzande, utan fastmer syntes bafva tillkommit
genom irring om hvad med inqvartering eller bo-
ställe rätteligen bör förstås, hade inqvarcerings-
kommissionen, vid den siste innehafvarens, Hr
Generallöjtnanten m. m. friherre Lovisins afgång
från Sekundchefs embetet, ansett sig vara både be-
rättigad och äfven afsin pligt emot de inqsa-terings-
skyldige förbunden, att tillse, det ingen obehörig,
i strid emot gällande lagar och författningar till-
kommen utgift måtte för framtiden komma att be-
tunga inqvarteringskassan.
Kommissionen hade äfven ansett sig ej böra för-
dölja, att redan år 4746, då Hans Kongl. Höghet
Arffursten Adolf Fredrik var chef för lifgardet, och,
i sådan egenskap åt Örfverstlöjtnanten baron
Fredrik Sparre öfverlät dispositionen af det såkal-
lade chefsbostället, i anledning af inqvarterings-
kommissionens vägran att till baron Sparre utbe-
tala kontant inqvartering, öfverståthällaren och
magistraten, som då synes haft gemensam doms-
rätt uti inqvarteringsärender, genom Utslag den 3
Februarii berörde år, förordnat, att baron Sparre
ägde oafkortadt utbekomma den för honom requi-
rerade Öfverstlöjtnants inqvartering i penningar,
på den grund, att H. K. H. Arffursten ägde makt
och frihet att efter sitt eget behag och godifionan-
de disponera de rum, som voro H. K. H., i egen-
skap af öfverste vid Kongl. gardet i stället för bo-
stä!!e anslagne. Att denna resolution, den enda,
som, i afseende på nu ifrågakomne inqvarterings-
ärende, vore kommissionen känd, kunde äga til-
lämpning äfven under närvarande förhållanden,
ansåg kommissionen icke möjligt, då man nemli-
gen måste taga i betraktande, att vid den tidpunkt,
då be:örde resolution meddelades, Arffursten var
verklig tjensiygörande chef med lön på stat, och
följaktligen, enligt författningarne berättigad till in-
qvartering, och således ägde fritt disponera de lä-
genheter, som till dess inqvarterande blifvit af
staden uplåtne. Kommissionen ansåg sig icke
tillständigt att ingå i någon undersökning rö-
rande Hr Generelmajoren friherre Sparres upp-.
gift, art H. M. konungen, såsom chef för Kong-
Nga lifgardet, nu likasom tillförene, efter eget
godtfipnande, disponerar ifrågavarande lägenhet,
men kommissionen bemstälde likväl, huruvida mer-
berörde boställslägenbet, så vidt kommissionen för
densamma erlade hyra, kunde, med tillämpning af
bvad ofvan blifvit anfördt, betraktas annorluauda än
såsom inqva:tering in natura åt en verklig, tjenst-
görande chef för lifgardet, att utgå i den ordning
och med den rätt inqvarteringsförfattningarne med-
gåfvo; och, då staden, i öfverensstämmelse härmed,
åt Hr GeneralMajoren Friherre Sparre, såsom Öf-
verste och befäålhafvare för Svea lifgarde, medelst
upplåtande af det så kallade chefsbostället i Ka-
stenhofshuset, utgör inqvartering in natura, kunde
Kommissionen ej annat finna, än att Hr General-
Majorens och Friherrens anspråk, att tillika erbål-
la kontanta inqvarteringsmedel i och för samma
tjenst. icke allenast saknade allt stöd af inqvarte-
ringsförfattningarne, utan tvertom vore väckt i up-
penbar strid emot desamma; hvarföre Kommissio-
nen ästadens inqvarterivgsskyldiges vägnar, på det
högsta bestred Hr Friherrens berörde anspråk, un-
der yrkande att Kommissionens i afseende derpå
meddelade, af Hr Friberren öfverklagade, besiut
måtte af Öfverstäthållareembetet gillas och faststäl-
las.
Genom utslag den 48 sistlidne Februari utlät sig
Öfverståthållare-embet:t, att som Inqvarte ingskom-
missionen dels medgifvit, att GeveralMajoren, i e-
genskap af Öfverste och Sekundebef vid Svea lif i
gardet, vore berättigad till åtnjutande af Öfverste-
inqvarteripg, och dels icke bestriat GeneralMajo-
rens uppgift, att de if:ågavarande boställssunmen
först ifrån Juli månads början år 4838 blifvit åt
GeneralMajoren upplåtne, alltså fann Öfverstäthål-
lare-embetet GeneralMajoren berättigad att al In-
qvarteringskommissionen genast utbekomma Öfver-
ste-inqvarteringspengar för de två första qvartaler-
na af år 1838 med afdrag af det belopp, Gene-
ralMajoren för samma åss första qvartal redan upp-
burit, men att, då Stockkolms stad äger rättijhet
att, för inqvarlerings besörjande åt de derstädes
förlagda regementer och korps r, välja emellan!
densammas utgörande i penningar eller in natura)
samt Inqvarterinyskommissionen för de åt General-
Majoren, i egenskap af Sekundehef för Svea lifar- I
det, uti det staden tillhöriga Castenhofshuset upp-
låtne boställsrum erlägger hyra till staden med ett i
lika belopp som, enligt gällande inqvarteringsord-