1) I en fattigvårdslagstiftning synes utbildning
af konstfärdighet, eller i allmänhet af förmå.
gan och viljan ett försörja sig, böra räknas
till de underordnade; den synes tvertom med
denna lagstiftning stå i ett mycket närmare
samband, än den allmänna moraliska och re-
ligiösa bildningen, som har sina serskilda, in-
om andra lagstiftningens grenar belägna, vig-
tiga motiver, hvilka existera äfven i det land,
som vore så lyckligt att ingen fattigvård be-
höfva. Vi göra denna anmärkning, icke blott
för formens skull, utan emedan konstfärdig-
heten inom flera yrken i Sverige verkligen
synes i aftagande, dels absolut, dels relatift
till konstfärdigheten i andra länder, der
man icke mer nöjer sig med att öfver-
lemna dess fortplantning och utveckling åt
slentrianen inom yrkena, utan gjort dess ut-
bredande till föremål för offentliga institutio-
ner af mycken verksamhet. En enda sådan
har kommitteen längre ned vidrört, nemligen
landtbruksinstituter, men detta ock blott i
förbigående.
) Med någon eftertanka tycker man sig finna,
att kommunen, för sin skolinrättning, står i
ansvar direkte hos staten, ej hos länsnämn-
den. Så vida derföre kommitteen ej rent a:
underkänner administrationens förmåga att
bedöma skolinrättningar, borde den ej visa!
soekennämnden till länsnämnden, som väl ej
är något skoleråd.