1) I en fattigvårdslagstiftning synes utbildning af konstfärdighet, eller i allmänhet af förmå. gan och viljan ett försörja sig, böra räknas till de underordnade; den synes tvertom med denna lagstiftning stå i ett mycket närmare samband, än den allmänna moraliska och religiösa bildningen, som har sina serskilda, inom andra lagstiftningens grenar belägna, vigtiga motiver, hvilka existera äfven i det land, som vore så lyckligt att ingen fattigvård behöfva. Vi göra denna anmärkning, icke blott för formens skull, utan emedan konstfärdigheten inom flera yrken i Sverige verkligen synes i aftagande, dels absolut, dels relatift till konstfärdigheten i andra länder, der man icke mer nöjer sig med att öfverlemna dess fortplantning och utveckling åt slentrianen inom yrkena, utan gjort dess utbredande till föremål för offentliga institutioner af mycken verksamhet. En enda sådan har kommitteen längre ned vidrört, nemligen landtbruksinstituter, men detta ock blott i förbigående. ) Med någon eftertanka tycker man sig finna, att kommunen, för sin skolinrättning, står i ansvar direkte hos staten, ej hos länsnämnden. Så vida derföre kommitteen ej rent a: underkänner administrationens förmåga att bedöma skolinrättningar, borde den ej visa! soekennämnden till länsnämnden, som väl ej är något skoleråd.