ket goda uppsats, en student, som värderar P
titterära sträfvanden mer än mången, men ej ge
na ser honom dagtinga med sitt bättre medvy
tande,
P. S. Må mig tillåtas några strödda aforisme
hvilka troligen P. kallar alösa, innehållande s
ker, som hvarken A. B. eller P. vidrört. — Upsa
Universitet borde hafva en verksam och nitisk pr
canceller, sådan Wollin säkert biifvit och Wir
gärd blifver; då skulle åtskilligt oskick, som n
stundem får passera, icke kunna äga rum och ny
tiga reformer ske. Då kunde ej passera att e
Professor på en hel termin utan påtal endest f
reläst några timmar; att en annan icke läst någo
gång af brist på åhörare, men likväl inlemnat e
ordentligt diarium (på hvars sanning vi dock tvi
la); att Upsalas Mineralsamling hålles så tillstäng
att icke ens en utlänning, som enkom för dett
ändamål farit till Upsala, fått tillträde o. 8. V. -
Akademiens constitutioner sedan Carl X bord
snart utbytas mot nya, för vår tid lämpligare, t
de nu gällande kunna ej mer tillämpas. — Curs
tors-conventerna borde erkännas för fria, men nå
tionerna och Consistorium medlande föreninga
som äfven directe kunde vända sig till Cancelle
ren. — Stallmästare och dansmästare borde ick
hållas på Akademiens stat, ty den förre hålles blo
till fördel för några adeliga ynglingar och dett
med stor kestnad, och den sednare kan privatist
ra utan anslag af Akademien. — 1 lefvande spri
ken borde finnas en serskild Professer, för hvilke
äfven borde tenteras. Ty det har händt, äfven ny
ligen, att Magistrar blifvit promoverade, som ick
kunnat tolka en lätt Tysk bok och icke ens läs
innan Franskan. I allmänhet står det klent ti
med moderna språkens studium. Bedröflig är ä!
ven Civilisternas bildning i praktiska filosofier
den kan inhemtas på en vecka ur ett sammandra
eller schema. Stats-theoriernas studium bord
dock synnerligen i vår tid vara vigtigt för de bli
vande embetsmännen och medborgarena. Anlec
ningen till de bristande kunskaperna i praktisk
fitosofien, är af den bedröfliga art, att de icke kur
va (?) i tryck allmängöres, utan att vidröra personlig
heter. — Detta allt och mycket annat borde ma
underrätta sig om och derpå fästa vederbörande
uppmärksamhet. för att få bristerna i den vigtigs
ste af alla national-inrättningar afbjelpta och miss
bruken borttagna, — ingalunda för att smäda per
soner, som antingen genom sina skrifter förvärfva
sig beundran hos hela sin nation eller sitt nit e
er sitt personliga värde gjort sig förtjenta af akt
oing hos sina omgifaingar. — i —
Ailmänheten inser mer och mer angelägen
veteu och viglen af att vid universitetet e
tudnvivg utglives, hvari förtattare al hvad fär
svm Helst ega sig en möjlighet gilven, att kunn
uppträda Ull nyttiga elier rättare nödvändig
sanDingars framnallande. Ty beklagligen syne
knappi nagot annat medel återstå till vinnand
al en för nela natlonen så angelägen sak, sou
universiteternas restauration; då man ull si
törundranv far upplefva ständigt återkommand:
xempel på, att professorer sjeltve — åtmin
stone sådane al dem, som någon gång offeut
ligen i dessa fragor yttra sig — i stället at
öppna ögonen för det bestämda faktum, at
man hvarken vill dem eller universitetet ill:
genoin att söka inleda en sskernas förbättrad
ordning, hvarpå alla onekligt skulle vinna, oupp
hörligeu taga framställningen på sned och 10:
aeka bvad hvarje inenmska (de sjeltve inberäk.
aade) langesedan vet och inom sig erkänner
Det gränsar till det gåtolika, hvad fördel mar
san söka uti att så nedsätta sig. Hvad tidninger
Eos enskiidt viakommer, så drages den visser-
ugen med flera lyten, åtminstone synes der
tuida total brist på korrektur-läsare; men der
upplysta delen af pubilken vet ganska väl au
skilja emellan en saks stora Och nyttiga tendens
det hela, och de tillfalliga, forinaelia brister,
som lätt kunna afbjelpas. Det egentligen vig-
uga består hvarken ut hvem den ansvarige ut-
sifvaren ) är, eller buru boktryckaren beter
ig; utan i den viuständigheten, att en litierä:
ctebouche fiones lör verkliga sanningar att ut-
täla sig, och att författare kuona uppiräda, je
here ju bättre, sins emellan skilde genom olike
stilar och olika ämnen, men alla lika i en föl
sanning och rätt orubblig karakter. - Denn:
fasthet i det ädla, goda och sanna är hulvud-
vilkoret; ett oeftergifligt vilkor; och forifara ät
att uppfylla det, så stiga både de och Evsi för-
roende. Ty endast i och med dess samvetsgran-
na iakttagande förlorar ingen. Icke professo-
rerne, enär, i fall någon al dem skulle anse si;
förorättad, såsom fallet synes hafva varit med
Walmstedt, han eger samma tilifälie, som an-
dre, att förklara sig, och endast kunde tappc
i fall ban i längden befunnes hafva velat ra
genom andra medel än sanningens, hvilket vore
oförsigtigt af honom. Icke heller författarne,
ty ehvad man befarat för dem, såsom, att, i fall
någon skulle befinna sig inom klassen af exa-
men-tagare, en hög hämnd kunde drabba ho-
nom frän händer, som utdela betyg på grund
al nåd (således äfven onåd), men icke rättvisa,
så är utan tvifvel en sådan fruktan numera öf-
verflödig. Om också någon professor stundor
visar en liten skygghet för ljuset, komme