om dekretereade Senaste curators-convenoterna upp-
häfda och endast möjliga, on: Rector samrmankal-
lade dem och sjelf eller genom ombud presiderede
derstådes. Inga förslag fingo föredragas der, som
ei Rector förut gillat; d. v. s. Conventerna voro i
sjelfva verket slut. Anledningen till detta steg var
det, ait patrierkerna faderligen sörjde för sina barns
väl, och att det vore opatriarkaliskt, att barnet i
det stora buckållet finge råda, och tillkännage be
hofver, liksom icke fäderna sjelfva skulle inse de-
samma. Härpå begärdes af Curatorerrna, som sjelf
va nu förklarade sina conventer upplösta, och al-
drig ville komma tillsammans, utan ett Rector kal-
lade en och en, Protocolisutdrag. Under ew åre
tid lär intet sådant gifvits, emedan man var rädd.
att Curatorerne skulle insända det med klagomål!
till Cancelleren och sedan till en tidnings bureau.
Annu stå sakerna på interimsfot. Det vore roligt
att höra hvad Prof. P. har att anföra Will sitt för-
svar för dewta despotiska steg, som afskär möjlig-
heten till universitetiets fredliga restauration genom
ungdomens och consistorii samverkan.
I afseende på N. 2. har A. B. till en del orätt.
Studentexamens förändring är ett vigtigt steg will
restauration genom verket sjelfi. Afven förslag till
förändrad Files. Qand. examen är inlemnadt (ett
förslag, som föga gagnar:. Dock är den förra exa-
men ingen egentig universitets examen (facultets)
i högre mening. Consistorium har aldrig gifvit
försleg ill käfvandet af det radikala onda i alla
universitets examina, betygsläsningen. Consistori-
um vill visserligen universitetets väl, men föreslår
blott palliativer, halfva mått och steg, plåstringar,
i stället för invärtes medel. A. B har derföre på
sitt vis rätt. Nu till J6 3.
Icke har Consistorium öfverenskommit att förbättra
föreläsningarne. P. undviker att bekänna kort, sä-
ger blott, att flera sökt anticipera en djupare för-
beredande bildning hos åhörarena och blifvit utar
åhörare. Det är mig något nytt. Jeg vandrar hvar
dag under terminerna mellan auditorierna, men bar
ingenstädes förmärkt, at: Professorer hade tomma
auditorier, derföre, att de voro för chöglärda, mi
nutiösa och mikrologiska2. Jag känher för närva-
rande ingen enda Professor, som af denna anled-
ning läser för tomma väggar. P. borde ha styrkt
sin utsaga med facta.
(N. 4.) bar enligt P. Consistorium icke ansett
några patriarkalbestyr asmåaktiga, onödiga, löjliga
och tidsödande, derföre 1cke undanbedt sig dem.
Rätta skälet är, att in carpore kommer man sig ej
lätt för med nägot. Emellertid lyckönska vi Up-
sala universitet, att ega Professorer, hvilka enligt
P. räcka till ej endast att vara mästare i sin vet
tenskap, utan äfven att vara med på alla syner etc.,
utan att ens tänka, att deras dyrbara tid kunde
bättre användas.
(N. 5). Student-föreningen motverkades af Pro-
fessoserna, emedan man fruktade demagogische
Umtriebe, och emedan Prof. trott sin vardigtet
förnärmad af att dec i conversaticns-rummet sam
tala med unga pojkar. Om detia vigtiga skälnäm-
ner P. iogenting, af politik. Det är sannt. Det
omtalades ju, att en viss Professor sagt i ett sam-
tal om localen för föreningen: aAlldeles, ett litet
rum ät höger innanför salen åt Piofessorerna;
samma man, som ville bevisa orimligheten af att
studenterna skulle ge sig in i litterära samtal med
Professorerna, med följande snillrika ord: En ny-
kläckt student kan komma fram till bordet till
Törneros och säga: sum heter icke est i 3 pers.
sing. Det oaktadt, är tdeen till denna förening
högst förträfflig, men radical, ty restaurationen ha-
de då blifvit oundviklig. De skäl P. anför mot
föreningen äro temmeligen haltande: a) läsaingen
af tidskrifter vore onmyttig för den yngre unydo-
men. Sannt, men föreningen skulle bestå af hela
corpsen, ej endast af Recenotiorer; de försigkomna
begagnade tidskrifterna, de yngre de Svenska Tid-
ningarne och de humanistiska böckerna, converse-
rade, sjöpgo etc. P. säger vidare, att nutidens ht-
teratur af studenter ej bör läsas, förrän de läst an-
tikens yppersta skalder och Shakespeare, Schiller,
Goethe. Det är ett märkligt yttranae. Skulle man
icke kunna läsa vår tids yppersta historiska vek
med nytta, utan att känna Home:us? Skulle mar
icke med nytta och nöje läsa Bu!wer, Tegner, Och-
ienschläger, innan man läst Shakespeare, som de
flesta Svenskar med rätt myccen bildning aldrig i
sitt lif läst o. a.? Dessutom tror jag med Tegner,
att man kan äga hög bildning utan att känna an-l
tiken. P. anser studentfö:eningen onödig, då två
läsesällskaper funnits att sluta sig till? Två? Jag
känner endast det akademiska, en inrättning som
visst är oumbärlig, i allmänhet väl skötes, men än-
nu saknar flera tidskrifter. Dessutom var menin-
gen, som sagdt är, ej endast läsning. b) I en så
stor krets kan man icke hålla bildande och lärori-.
ka samtal, göra interessania bekantskaper, säger
P. Det vore curiöst. Det låter som P. icke erfa-
rit sällskapslifvets fördelar, icke helier bevistat nå-
got s:udentgille, annars skulle han funnit, att be-l
kantskaper iogenstädes äro läitare att knyta ochl
interessanta samtal inledas, än i ett så ungdomligt
lag. Förtroligheten behöfver dessutom ej vara så
stor, åtminstone till ea början, i litterära samtal;
den kan tillväxa, då bekamtskapen fortsättes utom
föreningen. c) Denna förening skulle döda nat:ons-
föreningarne, aaför P. för det sista. Det vore!
min tanke rätt godt om nations-andan besegrade
nationernas anda, och Svensken besegrade t. ex.
Westmanlänningen. Derigenom skulle det olidliga,
dumdryga högmodet och skrytet öfver sin födelse-
fläck försvinna. Nu finnes det dock hos flera na-l
tioner i hög och stötande grad. Som disciplinari-
ska inrättningar kunde nationerna alltför välqvar-
stå. Gemensamhet i andliga ting är högre än ge-
menskap i lekamliga (t. ex. födelsebygdens gemen-
samhet). P. har derföre på intet vis bevisat stu-
dent-föreningens skadlighet. Jag anar att dennal:
id skall bli förverkligad en gång, äfven om Pro-l
) Eos har ock projecterat och Red. finner för sin
del obilligt, att P. fråndömer Red. kännedom afl