ror man väl den moraliska följden blir hos
denne olycklige, om ej en djup förbittring och
ett hemskt förakt icke blott mot den ordnings-
nyndighet, som så behandlar honom, utan ock
mot det samhälle och de lagar, som sa litet
skydda honom. Med dessa känslor lemuar han
längelset, usel, oskyldigt vanärad, förtviflad.
Lägg handen vid hjertat Läsare och säg, om
Du på honom vill kasta första stenen, då Du
kort derefter ser honom skyldig åter föras till
samma fängelse! ln
Vid dessa betraktelser göra vi blott den an-
märkningen, att man väl icke ifrån de tillta-
gande stölderna ännu kan bestämdt sluta till er
tilltagande demoralisation hos hela folkmängder
öfverhufivud tagen, elier ens hos hela den ar-
betande klassen. Vi skulle tveriom af någr:
.ecken vara böjde att tro, det motsatsen åt-
minstone inom många afdelningar deraf inträf.
fat; och att försämringen ännu blott hufvudsak.
ligen kunnat varsnas inom den klass, som redar
förut stått närmast till frestelsen. De tvåsed-
naste stränga vintrarne och lifsmedlens dyrhe!
under tiden hafva kanske ock haft sin andel
deri; men detta förtager icke riktigheten a
Dagligt Allehsndas reflexioner i allmänhet, :
synnerhet då flera scener cch händelser af o-
erbörd djerfhet och fräckhet på den sednaste
tiden utgöra ett bevis, att aktnvingen för sjelfva
ordningsmakten genom dennas eget förvållande
ansenligt aftagit.
FF ——C Lp ee