icr loStunklen, OCH Ile SKAL SUalt SC CU PU
kymrande verkan häraf, en tilltagande löshet :
de moraliska banden. Sålunda visar sig de!
märkvärdiga fenomenet, att t. ex. hos en viss
främmande nation, hvarest uppbördsmän och
förvaltare äre kände att utgöra en enda kedja
af mutkolfvar och tillskansa sig fördelar på sta-
tens bekostnad, uch der näsian alla enskilda an-
sökningar kunna framdri:vas med, men inga u:-
tan dusörer, är den arbetande klassen i sin ord-
ning allicänt känd för bedräglighet och tjufak-
tighet, oaktadt stölder der straffes lika strängt,
som annurstädes, när de upptäckas. Imedlertid
synes man numera hos oss alltförmycket förbi-
se dessa vigtiga omständigheter, och gör de!
troligen så länge, till dess man uppvaknar med
en förskräckelss, som redan borde hafva in.
trädt. — Dagligt Aliehanda innehöll i går öfve:!
detia ämne och med alseende på de tilltagan.
de brotten här i hufvudstaden, några välgrun.
dade reflexioner, hvaraf vi här citera ett stycke:
cMan har sökt orsaken till den öfverhandta.-
gande demoralisationen uti en försummad oci
missvårdad barna-uppfostran. Man har deri haf
rätt och de undervisnings-anstalter inom Huf
vudstaden, som blifvit dels stiftade, dels utvid
gade för att afhjelpa det onda, hafva ock utar
tvifvel verkat godt, men de äro ej tillräcklig:
och skola aldrig blifva det, så länge icke et
annat slags uppfostran går i jemnbredd dermed
Det. är nemligen den uppfostran, den ringart
folkklassen får af lagarne och deras handhaf.
vare. Denua sednare verkar, i det yttre lefver
net, på massan lika mycket om ej mer än den
förra, och utan denna, tjenar den s. k. folkbild-
ningen till föga eller iatet. Ja! vill man ,
gifva folket förnuftiga institutioner och lagar
upplysta och rediliga Religionslärare och Doma-
re, vill man ej vörda äfven de lägre klasserna:
menniskorätt och småningom utvidga samhälls
friheterna, så torde det till och med vara 0.
klokt av gifva dessa klasser någon undervisning
om deras skyldigheter och rättigheter; ty er
despotisk eliter dålig och usel styrelse har all
tid lättare att drifsa sitt spel bland okunnigs
slafvar, än bland fria bildade menniskor, och
den yttre respekten för myndigheterna är de
långt cdjupare, än i de civiliserade samhällena
När man således hör någon Styrelse beröm
ma sig al sitt nit för de rivgare folkklassernas
upplysning och de flera inrättningar, den fö;
dem gjort och tänker göra, samt dermed jem-
förer samma styrelses nitälskan för bibehällan-
de al t. ex. ett straff- och pinosystem, hvilke:
är uppfuunet för idel råa och uvbildade varel-
ser; dess sorglöshet för Domares och Religions-
lärares anseende och aktning hos folket; des:
trots imot en högljudd och enhällig opinion
dess embetsmäns likgiltighet, att ej säga förakt
for den lägre folkklasseus rätt och mennisko.
värde — så förvånas man i sanning icke öfver
att den mera epridda upplysningen icke visa
några seardeles glädjande resultater i afseend4
på en högre moralitet hos folket, utan att tvert
om brott och osedlighet tillväxa. Visserliger
vete vi, att de som stå på en chög stånd punkv
förklara dessa resultater vara en följd af cupp.
lysningen,, eller chalfupplysningen, (som de kal.
la den då de icke direkte våga försvara mörk-
ret); men vi taga oss den friheten att förklar:
saken på ofvannämnde sätt, eller genom det e-
xisterande missförhållandet meilan den framgå
ende upplysningen hos folket och stillastående
uti saunhällsinrättningarna, de stigande ansprå
ken å exa sidan att åtnjuta rätt och det envi
s2, okufliga begäret å den andra att fortfaran
de utöfva godtycke. Det är på en jemnvigt mel
lan båda, som tidsandan arbetar; och det äl
derom den stora striden föregår.
adcke vilje vi motsäga, alt om t. ex. Hr:
Möllerhjelm Hultberg egde sig anförtrodt
att handhafva polis-styrelsen i någon Rysk ort,
der folket vore vandt att omedelbart kastas i
häktelse och trakteras med knutpiskan, de skulle
taga sig bättre ut än här och måhända vinna
respekt, men nu äro de i Storkholm, och der
går det ej an. Äfven det lägre Folket hos oss
vet nu en gång att det är dess rätt att njuts
lagen till godo, och att denna lag stadgar, at
en oskydig ej får bäktas och misskandlas
Denna kunskap har det olyckligtvis fått och
derföre måste autoriteterne ovilkorligen rätta
sig derefter, d. v. s. de måste aflägga godtyc-
ket och det Ryska prygel- och inqvisitions-
systemet. Envisas de deremot att hålla sig
qvar vid detta system, vända de upp och ned
på den urgamla regeln: Quisquis supponitur
bonus donec probelur contrarium (en hvar an-
ses oskyldig till dess motsatsen bevises); söka
de i följd deraf vid alla tillfällen att finna sak
med den fattige och eländige; behandla de ho-
nom tårdt, hånfullt och alltid under förutsätt.
ning att han är en bof; kasta de bonom i fän.