icr loStunklen, OCH Ile SKAL SUalt SC CU PU kymrande verkan häraf, en tilltagande löshet : de moraliska banden. Sålunda visar sig de! märkvärdiga fenomenet, att t. ex. hos en viss främmande nation, hvarest uppbördsmän och förvaltare äre kände att utgöra en enda kedja af mutkolfvar och tillskansa sig fördelar på statens bekostnad, uch der näsian alla enskilda ansökningar kunna framdri:vas med, men inga u:tan dusörer, är den arbetande klassen i sin ordning allicänt känd för bedräglighet och tjufaktighet, oaktadt stölder der straffes lika strängt, som annurstädes, när de upptäckas. Imedlertid synes man numera hos oss alltförmycket förbise dessa vigtiga omständigheter, och gör de! troligen så länge, till dess man uppvaknar med en förskräckelss, som redan borde hafva in. trädt. — Dagligt Aliehanda innehöll i går öfve:! detia ämne och med alseende på de tilltagan. de brotten här i hufvudstaden, några välgrun. dade reflexioner, hvaraf vi här citera ett stycke: cMan har sökt orsaken till den öfverhandta.gande demoralisationen uti en försummad oci missvårdad barna-uppfostran. Man har deri haf rätt och de undervisnings-anstalter inom Huf vudstaden, som blifvit dels stiftade, dels utvid gade för att afhjelpa det onda, hafva ock utar tvifvel verkat godt, men de äro ej tillräcklig: och skola aldrig blifva det, så länge icke et annat slags uppfostran går i jemnbredd dermed Det. är nemligen den uppfostran, den ringart folkklassen får af lagarne och deras handhaf. vare. Denua sednare verkar, i det yttre lefver net, på massan lika mycket om ej mer än den förra, och utan denna, tjenar den s. k. folkbildningen till föga eller iatet. Ja! vill man , gifva folket förnuftiga institutioner och lagar upplysta och rediliga Religionslärare och Domare, vill man ej vörda äfven de lägre klasserna: menniskorätt och småningom utvidga samhälls friheterna, så torde det till och med vara 0. klokt av gifva dessa klasser någon undervisning om deras skyldigheter och rättigheter; ty er despotisk eliter dålig och usel styrelse har all tid lättare att drifsa sitt spel bland okunnigs slafvar, än bland fria bildade menniskor, och den yttre respekten för myndigheterna är de långt cdjupare, än i de civiliserade samhällena När man således hör någon Styrelse beröm ma sig al sitt nit för de rivgare folkklassernas upplysning och de flera inrättningar, den fö; dem gjort och tänker göra, samt dermed jemförer samma styrelses nitälskan för bibehällande al t. ex. ett straffoch pinosystem, hvilke: är uppfuunet för idel råa och uvbildade varelser; dess sorglöshet för Domares och Religionslärares anseende och aktning hos folket; des: trots imot en högljudd och enhällig opinion dess embetsmäns likgiltighet, att ej säga förakt for den lägre folkklasseus rätt och mennisko. värde — så förvånas man i sanning icke öfver att den mera epridda upplysningen icke visa några seardeles glädjande resultater i afseend4 på en högre moralitet hos folket, utan att tvert om brott och osedlighet tillväxa. Visserliger vete vi, att de som stå på en chög stånd punkv förklara dessa resultater vara en följd af cupp. lysningen,, eller chalfupplysningen, (som de kal. la den då de icke direkte våga försvara mörkret); men vi taga oss den friheten att förklar: saken på ofvannämnde sätt, eller genom det existerande missförhållandet meilan den framgå ende upplysningen hos folket och stillastående uti saunhällsinrättningarna, de stigande ansprå ken å exa sidan att åtnjuta rätt och det envi s2, okufliga begäret å den andra att fortfaran de utöfva godtycke. Det är på en jemnvigt mel lan båda, som tidsandan arbetar; och det äl derom den stora striden föregår. adcke vilje vi motsäga, alt om t. ex. Hr: Möllerhjelm Hultberg egde sig anförtrodt att handhafva polis-styrelsen i någon Rysk ort, der folket vore vandt att omedelbart kastas i häktelse och trakteras med knutpiskan, de skulle taga sig bättre ut än här och måhända vinna respekt, men nu äro de i Storkholm, och der går det ej an. Äfven det lägre Folket hos oss vet nu en gång att det är dess rätt att njuts lagen till godo, och att denna lag stadgar, at en oskydig ej får bäktas och misskandlas Denna kunskap har det olyckligtvis fått och derföre måste autoriteterne ovilkorligen rätta sig derefter, d. v. s. de måste aflägga godtycket och det Ryska prygeloch inqvisitionssystemet. Envisas de deremot att hålla sig qvar vid detta system, vända de upp och ned på den urgamla regeln: Quisquis supponitur bonus donec probelur contrarium (en hvar anses oskyldig till dess motsatsen bevises); söka de i följd deraf vid alla tillfällen att finna sak med den fattige och eländige; behandla de honom tårdt, hånfullt och alltid under förutsätt. ning att han är en bof; kasta de bonom i fän.