bör vara lika i slla departementer, utan ned-
sättas i de fattigare, hvarjemte de s. k. kapa-
citeterna erkännas, d. v. s. att lärde, konsträ-
rer, national-gardesofficerare, pensionerade offi-
cerare vid armeer, prokuratorer, notarier, m.
m. skulle vara valmän, hvilkas antal, för när-
varande 202,603, derigenom komme att ökas
till omkring 400,000. Den yttersta venstra
sidans kommite, i spetsen för hvilken stå Hrr
Lafitte, Dupont de PEure, Arago och Martin,
utgi från demokratiska principer, men da den
allmänna valrätters införande ännu icke anses
möjligt, åtnöja de sig med att fordra dess med-
gifvande åt hvarje Fransysk borgare, som kan
vara nationalgardist, bvarigenom de valberätti-
gades antal skulle stiga till 7 å 8 millioner.
Båda programme:na öfverensstämma för öfrigt
deri, att hvarje valman bör vara valbar, ochl
att hvarje deputerad bör erhålla ett dagtrakta
mente af omkring 20 Frances. Journ. des De-
dats ogillar dem båda, men glädjer sig deröf-
ver, att valreformens vänner sins emellan äro
oense om sättet, och att således icke mycket
är af dem att frukta.
Spannmålspriserne hafva fallit i 38 departe-
menter och stigit endast i 45.
Hr Ponthois skall redan hafva afrest tilll
Marseille för att begifva sig till Konstantinopel.
SPANIEN.
I Madrid hafva Cortes ännu icke företagit
frågan om Fueros, emedan de ej kunnat för-
samla sig i tillräckligt antal, för att fatta ett
giltigt beslut. Härtill fordras nemligen 122 ie-
damöter, men 443 är den största mängd, som
hittills sammanträdt. De närvarande lära imed-
lertid vara ense om, att icke antaga hvarken
det ena eller det andra af de projekter, deras
Kommission förelagt, utan att genomdrifva et:
amendement, hvarigenom Fueros tillförsäkras
de Baskiske provinserna, med förbehåll af de
modifikationer, som konventionen i Bergara
antyder.
Amnestien, hvarpå man arbetar, tros komma
att blifva så allmän som möjligt, och enuast
några få alltför mycket hatade namn :
:
a AA
(IS llSllSlnSllnnf ffn rn fn nlnfflnf r r rI IfrnrnrfrfpIr
uteslutas, såsom Cabreras, Espannas, biskopens
af Leon m. fl.
Såsom en ny utmärkelse åt den s. k. seger-
hertigen (Espartero) bar hens Fru blifvit ut-
nämnd till drottningens statsfru och — eu
hittills oerhördt bevis på kongl. nåd! — hela de-
kretet derom skrifvet med Drottningens egen
hand! Och det är de stolte frihetsälskande
Spaniorerne, som lägga vigt på en dylik heders-
bevisning!
Cabrera lärer hafva dragit sig tillbaka från
Tarragona, förskräckt af Esparteros annalkande.
I Guipuzcoa har presten Zabalos band upplöst
sig, hos de Christinska auktoriteterna i Berga-
ra, 30 soldater flytt till Frankrike och de öf-
rige skingrats i skogarna.
Angående Don Carlos berättar franska tid-
ningen le Temps, att han hvarje deg skickar
till Paris en begäran, att bli försatt i frihet,
men hvarpå men ej ger honom något svar,
emedan man sannolikt vill dröja dermed, til
dess frågan om fueros är afsjord och lugnet I
fuilkormligt återställdt i Spanien. Alla de rätt-iI
trogne legitimisier, som uppvaktat honom, ha ;
genom hans åsyn och personlighet bilfvit heiti,
och håilet tagna ur sin illusion. Prinsens båll-lä
ning, sätt att vara, hans anletsdrag och de be-d
grepp man mäste göra sig om hans förstånds- e
gålvor, skola vara under all tänkbar väntan.
Han talar ganska litet, och hvad man än må
fråga honom, svarar han endast: cc bienne —
ty så uttalir han orden cest bien —, och an-
vänder denna fras på allt, antingen man frigar
efter hans helsa eller talar om Marotos förrä-
deri. Sjalfve erkebiskopen fick intet ord mer
till sver, ehuru han gaf honom titeln: majestät.
Den ende verklige mannen vid hofvet är prin-
sessan af Beira; hennes anletsdreg bära ännu
spår af utmärkt skönhet; om hon än saknar
grazie, saknar hon likväl ieke värdighet och
lättbet i umgänget. När man), säger tidnin-,
gen, ser Don Carlos, när ran erinrar sig de:
lod, som gjutits af en sådan menniska och för
en sådan menaniskas skull, så faller man verk-),
ligt i förundran och förtryteise. Men, säger
man, det var ej för denna mans skull, som
städer uppbrändes, provinser förhärjades och
en stor ration under fem års tid lemnades till
pris för alla ett inbördes krigs fasor; icke prin-
sen, utan principen, som han föreställer, icke
konungen, utan konungavärdigheten, legitimite-
ten med ett ord var det, som måste försvaras
med mord, brand och plundring! — Detta är
verkligen tillräkligt att göra legitimiteten för-
hatlig).
G
S
Mo DD mr
Brad FURU ATEA AISA Ang EN SUN ta REN NNR AN AN
——-—— - - —Å .X.X .X. n.c.!ncmwonnmw-—
q st AMA - MVM IA AA me m—- AA AA
TYSKLAND.
Erkebiskopen Dunin, som rymde från Ber-
Tin. tor väcsren till sitt et:ft Posen, dit han