NE SE MR RA UR RF ET OO
FATTIGVÅRDSKOMMITTENS BETÄN-
KANDE.
Detta är nu tryckt, fast icke i bokhandeln
tillgängligt. Det utgör icke mindre än 240
qvartsidor och 43500 exemplar äro deraf upp-
lagde, hvaraf dock största delen kommer att
utdelas till ständerna, så att för den öfriga all-
mänheten föga lärer blifva öfrigt. Om detta
må anses såsom, någon förlust, vilja vi ej af-
göra; men besynnerligt förefaller det, att af ett
verk, som blifvit med så mycken kostnad till-
vägahragt, och rör ämnen af så stor vigt, icke
nagra exemplar blifvit afdragna för kommuner-
Da, som i så minga hänseenden äro intresse.
rade, och så väl behöft ett litet rådrum att
derom öfverlägga och kommunicera sig med
de blifvande riksdagsmärnen; med omkring
300 Rd:s tillökning i tryckningskostnaden hade
detta billiga afseende på folkets tanka kunnat
faligöras.
At uti en eller eit par artiklar lemna en
någorlunda upplysande öfversigt öfver ett så
digert och så många serskilda ämnen omfat-
tavde betänkande, låter sig icke göra; vi ämna
derföre serskildt behandla hvarje afdelning för
sig, och göra i dag en liten början med in-
gressen eller betänkandets generella del.
Denna börjar med en mycket kort öfversigt
af författningarne rörande fattigvården ifrån äl-
dre tider intill den närvarande och inneheller
seden en redogörelse för fattigdomsorsakerna,
som utfaller ungefär ) på följande sätt:
Mängdens vilkor är en nödtorftig, merändels
knapp bergning, och bidragen till andras un-
derhåll derföre mycket kännbart, men hvarken
fattighjonens antal eller deras försörjning har
ännu stigit till någon höjd, som kan väcka
bekymmer. Fattighjonens antal utgör ungefär
2?; procent af folkmängden, och årliga under-
håliet för hvarje hjon omkring 8 Rdr 46 sk.,
hvilket fordrar en safsift af 8 sk. för hvarje
person, eller, fördeladt på hemmantalet 8 Rdr
per helt hemman, oberäknade likväl först fon-
derna af enskild välgörenhet, 401.743 Råir, sta-
itens bidrag, 48,674 Rdr, och andra fastställda
bidrag, 99,485 Rdr, ssmt sedan den afgift, som
uttages genom bettlande, hvilken är betydlig
men icke beräknelig. Af de från landshöfdin-
garne: inkomna tabelierna, eller af tabellkom-
missionens arbeten, kan fattigpersonalens tiil-
ökning ej med säkerbet utrönas, utom för
tvänne hufvudkiasser, som meilan 4845—4833
ökats med 43 procent, hvaremot folkmängden
ökats med 23 procent.
De egentliga fattighjonens underhåll gifver
således icke anledning till bekymmer, men väl
jdagsverksklassens, då enligt tabellkommissionen,
arbetsföre backstugusittare och irhysesbjon, blott
af mankön, från 4843 till 4836 ökats med icke
mindre äv 46 proc. När härtill läggas aessa
Ipersoners hustrur och barn, obesutne bönder,
jundantagshjon, dagsverkskarlar, samt handt-
verks-, fabriks- och bruksarbetare, så kan an-
tagas, att folkökningen i sednare tider för det
Imesta tillhör denna klass. i
land orsakerna till denna förökning räknar
kommitten: husmensklyfning och jordstyckving,
förtidig bosättning och arbetarnes vid slöjderna
antagande på beting. — Tillfällen till arbets-
förtjenst, siger kommitten, saknas icke, men
begagnas illa, och statens direkta understöd
förleder till bettlande äfven i goda år, a! dem
som blifvit vanda dervid, eller med utvardring;
men så tillkommer ändock, att mången begag-
nar den fattiges förlägenhet och nedtvingsr
arbetslönen.
Utom sistnämnde klass, som står fattighjonen
närmast, finnes äfven, att hos dem, som borde
vara bergade, öfvergång till fattigdom ofta in-
träffar. Orsakerne derti!l äro brist på religions-
anda och lefvande uppfattning af samhället, drye-
kenskapsbegäret och en hop andra omständig-
heter, såsom vid landtbruket saknad slöjdför-
dighet och insigt i landthbushiållningen, närings-
löshet i de mindre städerna ), bandtverksge-
sällers kringvandring. Dessförutan betungas fat-
tigvården med kostnaden för oäkta barns upp-
). Vi säga ungefär, emedan betänkandets ut-
tryck äro så generella och sväfvande, att
man ofta tvekar om hvad kommitten egent-
ligen kan hafva menat.
) Kommitteens uttryck (pag. 22) äro så otydliga,
att vi ej säkert kunna säga, om detta — är me-