leins förvaltning af verket, på ett emot deras fordna belägenhet, så smärtande sätt, nu nedsänkt dem. Af hvad jag nu här ofvan i ödmjukbet anfört. torde blifva en följd, att jag icke bör i sjelfva tvi sten närmare inlåta mig med Hr Krigsrådet och Riddaren Röslein, förr än ban styrkt sin föregifna egenskap af arrendator; men som imedlertid någre af de punkter, Hr Krigsrådet mot mig framdragit, skulle, ovederlagde, möjligen kunna kast en oförtjent skugga på mitt bandlingssätt, så torde det icke vara ur vägen att pu genast besvara dem neml.: 9:0 Påståendet om min underlåtenhet att redovisa de 46,422 Rdr 3 sk. Bko, som under min tjenstetid af 2!, år blifvit efter hand för brukets drif ef mig använde, är så mycket mera obefogadt, som denna redovisning längesedan blifvit Hr Krigsråde tillställd, uti de till Hr Krigsrådet hvarje månar ingångne förslager, så väl öfver kassan som bru kets materialier, verkställde arbeten m. m. äfven som erbetsfolkets behörigen avitterade aflöningsli stor och de öfrige verifikationer, som Hr Krigsrå det omnämner hafva alltid funnits för honom at tillgå på brukets kontor och skola med nöje af ho nom få lyftas, så snart ban liqviderar mig mil fordran och lemnar mig behörig dåecharge. 3:0 Yrkas redovisning af mig för 41 Rdr 32 sk Banko, hvilka blifvit hos mig deponerade, för at såsom lön hälles min företrädare Inspektoren Mo relius tillhanda. Denna redovisning har jag län gesedan och flere gånger muntiigen afgifvit, me: har nu äfven skriftligen uppfattat den i min liqvi med Hr Krigsrådet. 4:0 Samma förklaring gäller äfven i afseende p 34 Rdr, som Klosters bruk ägt af Porfyrverket at fordra, men då ej tillräcklige penningar från Her Krigsrådet remitterades, mäst till mera ögonblick liga behof användas; och 5:o Hr Krigsrådet framkastar den förmodan, at de uti månadsförslagen för Maj och Juri 4837 upp tagne poster för en inköpt häst 45 Rdr 16 sk. möj ligen af misstag tvenne gånger blifvit uppförde Om Hr Krigsrådet gjort sig besvär att genomögn sina egna bref och mina svar derå, i ade ban san no!ikt sparat både sig sjelf och mig från obeh2ge af denna anmärkning, som nu, genom Hr Krigsrå dets mindre grannlaga yttranden, gifvit anlednin till ett för mig sårande rykte, det jag skule i rä kenskaperna tvenne gånger godtgjort mig för e och samma häst. Jag inköpte i Maj 1837 en blac häst af Pehr Pehrsson i Lillhärjdahl för 43 Rdr 1 sk. banko, och som mina order innehöllo, det ja skulle uppköpa ännu flera, ackorderade jag me samme man om en parhäst till den förut inköpte ofvannämnde Pehr Pehrsson lemnade ock en såda i Juni månad till samma pris. Under hela som maren begagnade Hr Krigsrådet sjelf den ena hä sten, kallad Putte, till sin ridhäst, och den andra kallad Sprakfåhlen, begagnades i samn.a ändamå af Hr Krigsrådets son. Verifikationer för dessa hä stars inköp äfvensom försäljning, då foderbrist in träffade, finnas enligt instruktionen på verkets kon tor, och försäljningssumman för båda hästarne ä ordentligen krediterad i påföljande Oktober månad kassaförslag. Det nu anförda torde för denna gång vara till räckligt. Jag skall ändock ej underlåta att fram deles närmare utveckla förhållanderne Hr Krigsrå det och mig emellan, sedan det likväl, på sätt hä ofvan är begärdt, blifvit utredt, huruvida Hr Krigs rådet verkligen är, antingen som han nu först upp gifvit, arrendator, eller såsom han förut alltid lå tit påskina, och den mig lemnade instruktion äfve antyder, min medtjenare hos den höza Åvaren 8 bruket. Stockholm den 23 April 18539. J. Kraft. Sedan Krigsrådet Röslein häremot invändt, a! han lemnat käranden den instruktion, denne had att efterkomma, samt att derföre frågan om BH Krigsrådets egenskap af arrendator el!er förvaltar ej borde äga inflytande på tvistefrågan, afsunnad Kämnvers Rätten det utslag, att då Hr Krigsrådt Rösleins påstående gick ut på att erhålla redovis ning af Hr Löjtnant Kraft för dess befattning vi porfyrverket, och den sednares påstående mot Krigs rådet berodde på denna redovisning, ansåg si Kämners Rätten, på g.und af 40 kap. 4 S. sist mom. Räitegångsbalken, obehörig att med mi lei taga befattning. Häremot bar Hr Löjtnant Kraft i Svea Hofrä anfört besvär och hufvudsakligen invändt, att dt ej af en vederparts genstämning bör bero hvare hufvudsaken ska!l upptagas, ati Hr Krigsrådet Rö: lein ej är vid porfyrverket mantalsskrifven, elle derstädes boende, i hvilket fall Hr Ljötnanten ick behöft resa hela 40 milför att finna Hr Krigsråde pa a nt