leins förvaltning af verket, på ett emot deras ford-
na belägenhet, så smärtande sätt, nu nedsänkt dem.
Af hvad jag nu här ofvan i ödmjukbet anfört.
torde blifva en följd, att jag icke bör i sjelfva tvi
sten närmare inlåta mig med Hr Krigsrådet och
Riddaren Röslein, förr än ban styrkt sin föregifna
egenskap af arrendator; men som imedlertid nå-
gre af de punkter, Hr Krigsrådet mot mig fram-
dragit, skulle, ovederlagde, möjligen kunna kast
en oförtjent skugga på mitt bandlingssätt, så torde
det icke vara ur vägen att pu genast besvara dem
neml.:
9:0 Påståendet om min underlåtenhet att redo-
visa de 46,422 Rdr 3 sk. Bko, som under min tjen-
stetid af 2!, år blifvit efter hand för brukets drif
ef mig använde, är så mycket mera obefogadt, som
denna redovisning längesedan blifvit Hr Krigsråde
tillställd, uti de till Hr Krigsrådet hvarje månar
ingångne förslager, så väl öfver kassan som bru
kets materialier, verkställde arbeten m. m. äfven
som erbetsfolkets behörigen avitterade aflöningsli
stor och de öfrige verifikationer, som Hr Krigsrå
det omnämner hafva alltid funnits för honom at
tillgå på brukets kontor och skola med nöje af ho
nom få lyftas, så snart ban liqviderar mig mil
fordran och lemnar mig behörig dåecharge.
3:0 Yrkas redovisning af mig för 41 Rdr 32 sk
Banko, hvilka blifvit hos mig deponerade, för at
såsom lön hälles min företrädare Inspektoren Mo
relius tillhanda. Denna redovisning har jag län
gesedan och flere gånger muntiigen afgifvit, me:
har nu äfven skriftligen uppfattat den i min liqvi
med Hr Krigsrådet.
4:0 Samma förklaring gäller äfven i afseende p
34 Rdr, som Klosters bruk ägt af Porfyrverket at
fordra, men då ej tillräcklige penningar från Her
Krigsrådet remitterades, mäst till mera ögonblick
liga behof användas; och
5:o Hr Krigsrådet framkastar den förmodan, at
de uti månadsförslagen för Maj och Juri 4837 upp
tagne poster för en inköpt häst 45 Rdr 16 sk. möj
ligen af misstag tvenne gånger blifvit uppförde
Om Hr Krigsrådet gjort sig besvär att genomögn
sina egna bref och mina svar derå, i ade ban san
no!ikt sparat både sig sjelf och mig från obeh2ge
af denna anmärkning, som nu, genom Hr Krigsrå
dets mindre grannlaga yttranden, gifvit anlednin
till ett för mig sårande rykte, det jag skule i rä
kenskaperna tvenne gånger godtgjort mig för e
och samma häst. Jag inköpte i Maj 1837 en blac
häst af Pehr Pehrsson i Lillhärjdahl för 43 Rdr 1
sk. banko, och som mina order innehöllo, det ja
skulle uppköpa ännu flera, ackorderade jag me
samme man om en parhäst till den förut inköpte
ofvannämnde Pehr Pehrsson lemnade ock en såda
i Juni månad till samma pris. Under hela som
maren begagnade Hr Krigsrådet sjelf den ena hä
sten, kallad Putte, till sin ridhäst, och den andra
kallad Sprakfåhlen, begagnades i samn.a ändamå
af Hr Krigsrådets son. Verifikationer för dessa hä
stars inköp äfvensom försäljning, då foderbrist in
träffade, finnas enligt instruktionen på verkets kon
tor, och försäljningssumman för båda hästarne ä
ordentligen krediterad i påföljande Oktober månad
kassaförslag.
Det nu anförda torde för denna gång vara till
räckligt. Jag skall ändock ej underlåta att fram
deles närmare utveckla förhållanderne Hr Krigsrå
det och mig emellan, sedan det likväl, på sätt hä
ofvan är begärdt, blifvit utredt, huruvida Hr Krigs
rådet verkligen är, antingen som han nu först upp
gifvit, arrendator, eller såsom han förut alltid lå
tit påskina, och den mig lemnade instruktion äfve
antyder, min medtjenare hos den höza Åvaren 8
bruket. Stockholm den 23 April 18539.
J. Kraft.
Sedan Krigsrådet Röslein häremot invändt, a!
han lemnat käranden den instruktion, denne had
att efterkomma, samt att derföre frågan om BH
Krigsrådets egenskap af arrendator el!er förvaltar
ej borde äga inflytande på tvistefrågan, afsunnad
Kämnvers Rätten det utslag, att då Hr Krigsrådt
Rösleins påstående gick ut på att erhålla redovis
ning af Hr Löjtnant Kraft för dess befattning vi
porfyrverket, och den sednares påstående mot Krigs
rådet berodde på denna redovisning, ansåg si
Kämners Rätten, på g.und af 40 kap. 4 S. sist
mom. Räitegångsbalken, obehörig att med mi
lei taga befattning.
Häremot bar Hr Löjtnant Kraft i Svea Hofrä
anfört besvär och hufvudsakligen invändt, att dt
ej af en vederparts genstämning bör bero hvare
hufvudsaken ska!l upptagas, ati Hr Krigsrådet Rö:
lein ej är vid porfyrverket mantalsskrifven, elle
derstädes boende, i hvilket fall Hr Ljötnanten ick
behöft resa hela 40 milför att finna Hr Krigsråde
pa a nt