Ualba Tiuddiuvu VIVvVIUev UB MYBEDET ee Jemte det jag sålunda tror mig hafva serskildt nöjaktigt besvarat hufvudstämniagen och såsom en följd deraf förmodar, att Hr Löjtnanten Krafts serskilda pretentioner i anledning af rättezången, underkännas, yrkar jag sjelf, med förbehåll om vidare rätt till talan i målet, ersättning för mine egne rätttegångsutgifter. Stockholm den 48 April 13839. C. H. Röslein Vid upprop af detta mål tillstädeskommo parter ne personligen, af hvilka sedan ofvan intagna stämningsansöknvingar biifvit uppläste, Hr Löjtnanten Kraft inlemnade ett skrifiligt anförande af följande ordalydelse: aTill Stockholms Norra Förstads O stra Kämnersrätt! Sedan jag nu erhållit del af aen genstämning Hr Krigsrådet och Ridd. C. H. Röslein äå mig utverkat i anledning af mine emot honom efter stämning gjorda påståenden, har jag funnit samma genstämring uppfatta fiere, dels för mig förut okände, dels mindre sanningsenliga förhållanden, hvilka föranleda mig att, i sammanhang med en närmare utveckling af mitt käromål, desamma besvara: 4:o Hr Krigsrådet Röslein uppgifver deruti, ett så väl för mig, som för hela Dalorten alldeles okändt förhållande eller dåt, ätt Hr Krigsrådet skulle vara arrendator af Elfdahls Porphyrverk och i sådan egenskap antagit mig till Inspektor. Härtill lemnar likvål icke den för mig af Hr Krigsråde utfärdade instruktion den ringaste anledning, enär Hr Krigsrådet deruti allid benämner sig för cÖfverstyrelse och jag i förlitande härpå hittills alltid ansett Hr Krigsrådet vara, liksom jag, tjenare under dena Höga ägaren och således alltid ägt det hopp. att hos vår gemensamma Höga Husbonde kunna vinna rättelse uti Hr Xrigsrådets mindre noggranna förfarande, ty det är ganska säkert, alt om jag känt Hr Krigsrådets egenskap af arrendator och den behandling, mine många företrädare af honom rönt, hade jag visserligen ej så handlöst lemnat mig med 6 minderåriga barn i hans våld; det är ock ganska säkert, att om ortens innevånare och auktoriteter haft kännedom derom, att Hr Krigsrådet sålunda handlade på egen risque och räkning, hade jag ock som Inspektor undvikit många obebagligheter, som nu varit en följd af bemödandet att söka undanrödja eller åtminstone, så vidt sig göra låtit, förmildra det mindre angenäma intryck som Hr Krigsrådets våldsamma och orättvisa befallningar i förening med hans underlåtenhet att öfverstyra nödiga medel för liqviderandet af verkets behof, så ofta förorsakat, och som stundom föranledt exekutiva åtgärder af sådan egenskap, att någon ordentlig possessionat derför sällan blottställer sig. Enär nu härtill kommer, att Hr Krigsrådet icke eller låtit sig i orten såsom arrendator meantalsskrifva; eller på annat sätt gjort sin egenskap af arrendator gällande, samt, i detta hänseende, jag liksom alla andra Brukets underbafvande, vid iakttagandet af min rätt, varit hindrad af den opinion Hr Krigsrådet i orten infört och som vunnit ett allmännare insteg, dels derigenom att Hr Krigsrådet uti alla brukets angelägenheter begagnat fribrefsrätt och sålunda portofritt transporterat alla dess skrifvelser både till mig och förutvarande inspektor jemte andra personer, till och med till fruntim mer, utan ock på ett lika sätt portofritt öfversändt, icke allenast de rånadtliga förslagen, uppgående hvarje gång till omkring 60 lod och derutöfver, utan äfven paketer af ännu större vigt, innehållande modeller och ritningar m.m. dels derigenom att Hr Krigsrådet rubricerat nåstan alla sina resor i och för brukets angelägenheter, såsom verkställde i Hans Maj:t Konungens höga ärender, och dels derigenom ati Er Krigsrådet alltid sökt göra gällande samt till och med vid ett tillfälle, då hela arbetspersonalen vid bruket, i följd af förmenta o försätter, uppsade sina tjenster, öppet och bevisligen proklamerade, att en sådan uppsägning vore en sammansättning emot den Höga Agaren, samt alltså ett myteri mot Hans Maj:t Konungen, och att, i händelse Hr Krigsrådet skul13. i underdånighet anmäla det, folket skulle som upprorsstiftare blifva straffade och, 1 följd deraf, upphofsmännen halshuggas och de öfrige spöslitas m. m. Och har denna af Hr Krigsrådet Röslein så försåtligt insinuerade opinion äfven vållat, att icke eller jag är såsom Hr Krigsrådet Rösleins, utan såsom den Höga Agarens tjenare och inspektor på stället mantalsskrifven. Denna Hr Krigsrådets uppgift om sin egenskap af arrendator innefattar alltså ett erkännande, att icke allenast jag, utan hela orten varit af honom på det mest oväntade sätt hittills ledde bakom ljuset, och Domstolen torde benäget finna det icke vara för mycket begärdt af mig, om jag, som nu så oförmedadt nedsättes från den egenskap jag hittills trott mig innehafva af den höga Ägarens tjenare, önskar att erhålla den visshet derom, att icke äfven denna så påkostande degradation är, liksom ofvananförde Hr Krigsrådets föregifvanden, ett verk af hans så ofta påkommande fantasier. Jag yrkar derföre, det Hr Krigstådet må tillförbindas, att inför domstolen förete den handling, hvarmed han kan styrka sin nu föregifne egenskap af arrendator, och jag anser mig berättigad att framfordra denna handling, icke allenast derföre, att den ibetydligt afseende inverkar på närvarande tvist och den rätt till rekonvention och skadestånd jag tror mig lagligen tillkomma, utan ock derföre, att jag anser uppdagandet af sanningen i detta afseende vara för mig en pligt, icke allenast mot den höga oo a TA LT oa snabhta arhäta.