Ualba Tiuddiuvu VIVvVIUev UB MYBEDET ee
Jemte det jag sålunda tror mig hafva serskildt
nöjaktigt besvarat hufvudstämniagen och såsom en
följd deraf förmodar, att Hr Löjtnanten Krafts ser-
skilda pretentioner i anledning af rättezången, un-
derkännas, yrkar jag sjelf, med förbehåll om vida-
re rätt till talan i målet, ersättning för mine egne
rätttegångsutgifter. Stockholm den 48 April 13839.
C. H. Röslein
Vid upprop af detta mål tillstädeskommo parter
ne personligen, af hvilka sedan ofvan intagna stäm-
ningsansöknvingar biifvit uppläste, Hr Löjtnanten
Kraft inlemnade ett skrifiligt anförande af följande
ordalydelse: aTill Stockholms Norra Förstads O
stra Kämnersrätt! Sedan jag nu erhållit del af aen
genstämning Hr Krigsrådet och Ridd. C. H. Röslein
äå mig utverkat i anledning af mine emot honom
efter stämning gjorda påståenden, har jag funnit
samma genstämring uppfatta fiere, dels för mig
förut okände, dels mindre sanningsenliga förhållan-
den, hvilka föranleda mig att, i sammanhang med
en närmare utveckling af mitt käromål, desamma
besvara:
4:o Hr Krigsrådet Röslein uppgifver deruti, ett
så väl för mig, som för hela Dalorten alldeles o-
kändt förhållande eller dåt, ätt Hr Krigsrådet skul-
le vara arrendator af Elfdahls Porphyrverk och i
sådan egenskap antagit mig till Inspektor. Här-
till lemnar likvål icke den för mig af Hr Krigsrå-
de utfärdade instruktion den ringaste anledning,
enär Hr Krigsrådet deruti allid benämner sig för
cÖfverstyrelse och jag i förlitande härpå hittills
alltid ansett Hr Krigsrådet vara, liksom jag, tje-
nare under dena Höga ägaren och således alltid ägt
det hopp. att hos vår gemensamma Höga Husbon-
de kunna vinna rättelse uti Hr Xrigsrådets mindre
noggranna förfarande, ty det är ganska säkert, alt
om jag känt Hr Krigsrådets egenskap af arrenda-
tor och den behandling, mine många företrädare af
honom rönt, hade jag visserligen ej så handlöst lem-
nat mig med 6 minderåriga barn i hans våld; det
är ock ganska säkert, att om ortens innevånare och
auktoriteter haft kännedom derom, att Hr Krigs-
rådet sålunda handlade på egen risque och räkning,
hade jag ock som Inspektor undvikit många obe-
bagligheter, som nu varit en följd af bemödandet
att söka undanrödja eller åtminstone, så vidt sig
göra låtit, förmildra det mindre angenäma intryck
som Hr Krigsrådets våldsamma och orättvisa be-
fallningar i förening med hans underlåtenhet att
öfverstyra nödiga medel för liqviderandet af ver-
kets behof, så ofta förorsakat, och som stundom
föranledt exekutiva åtgärder af sådan egenskap, att
någon ordentlig possessionat derför sällan blottstäl-
ler sig.
Enär nu härtill kommer, att Hr Krigsrådet
icke eller låtit sig i orten såsom arrendator
meantalsskrifva; eller på annat sätt gjort sin e-
genskap af arrendator gällande, samt, i detta
hänseende, jag liksom alla andra Brukets under-
bafvande, vid iakttagandet af min rätt, varit
hindrad af den opinion Hr Krigsrådet i orten
infört och som vunnit ett allmännare insteg,
dels derigenom att Hr Krigsrådet uti alla bru-
kets angelägenheter begagnat fribrefsrätt och
sålunda portofritt transporterat alla dess skrif-
velser både till mig och förutvarande inspektor
jemte andra personer, till och med till fruntim
mer, utan ock på ett lika sätt portofritt öfver-
sändt, icke allenast de rånadtliga förslagen, upp-
gående hvarje gång till omkring 60 lod och
derutöfver, utan äfven paketer af ännu större
vigt, innehållande modeller och ritningar m.m.
dels derigenom att Hr Krigsrådet rubricerat nå-
stan alla sina resor i och för brukets angelä-
genheter, såsom verkställde i Hans Maj:t Ko-
nungens höga ärender, och dels derigenom ati
Er Krigsrådet alltid sökt göra gällande samt
till och med vid ett tillfälle, då hela arbets-
personalen vid bruket, i följd af förmenta o
försätter, uppsade sina tjenster, öppet och be-
visligen proklamerade, att en sådan uppsägning
vore en sammansättning emot den Höga Aga-
ren, samt alltså ett myteri mot Hans Maj:t Ko-
nungen, och att, i händelse Hr Krigsrådet skul-
13. i underdånighet anmäla det, folket skulle
som upprorsstiftare blifva straffade och, 1 följd
deraf, upphofsmännen halshuggas och de öfrige
spöslitas m. m. Och har denna af Hr Krigs-
rådet Röslein så försåtligt insinuerade opinion
äfven vållat, att icke eller jag är såsom Hr
Krigsrådet Rösleins, utan såsom den Höga A-
garens tjenare och inspektor på stället mantals-
skrifven.
Denna Hr Krigsrådets uppgift om sin egenskap
af arrendator innefattar alltså ett erkännande, att
icke allenast jag, utan hela orten varit af honom
på det mest oväntade sätt hittills ledde bakom lju-
set, och Domstolen torde benäget finna det icke va-
ra för mycket begärdt af mig, om jag, som nu så
oförmedadt nedsättes från den egenskap jag hittills
trott mig innehafva af den höga Ägarens tjenare,
önskar att erhålla den visshet derom, att icke äf-
ven denna så påkostande degradation är, liksom of-
vananförde Hr Krigsrådets föregifvanden, ett verk
af hans så ofta påkommande fantasier. Jag yrkar
derföre, det Hr Krigstådet må tillförbindas, att in-
för domstolen förete den handling, hvarmed han
kan styrka sin nu föregifne egenskap af arrenda-
tor, och jag anser mig berättigad att framfordra
denna handling, icke allenast derföre, att den ibe-
tydligt afseende inverkar på närvarande tvist och
den rätt till rekonvention och skadestånd jag tror
mig lagligen tillkomma, utan ock derföre, att jag
anser uppdagandet af sanningen i detta afseende
vara för mig en pligt, icke allenast mot den höga
oo a TA LT oa snabhta arhäta.