dess innehafvande befattning, som Ordförande i Götha KanalDircktion ce. c. Detta egenmäktiga och sjelfmyndigt föreskrifva vilkor måste förekomma hvarje fördomsfritt tänkande, om ej vådligt, åtminstone i bögsta måtto betänkligt. Det var således Hr Rosenblad, jemte Hr Öfversten Lagerbeim — båda med Kongl. fullmakter försedda embetsmän — som egentligen, icke allena föreskrefvo, utan äfven forcerade Komme;sRådet Santesson att i deras öfvervaro underteckna och förseglad befordra sin afsägelse och genast frånträda en beställning, hvartill han biifvit af Bolaget vald och af Kong!. Maj:t kallad att densamma intaga och bestrida. Att på så sätt omintetgöra Kongl. Maj:ts nådiga beslut och kallelse, cller att så egenmäktigt gå Kongl. Maj:ts beslut i förväg, är en handling, som ofelbart, vare sig i större eller mindre ekala, kan räknas bland de ömtåligzare inkräktningar på ger Kungliga maktens område; och det oaktadt vågar Hr Barnh. Rosenblad helt öppet medelst till tryck befordrade autentika handlingar till allmänhetens kännedom sorgfälligt befordra och framställa ett förfarande af dena natur, att man gerna med tystnad förbigår alla de betänkliga fö:hållanden, hvarti.l dylika exempel feamdeles kunde gifva anledning. Sedan Hr Rosenblad på så sätt beredt Kommercerådet Santessors aftvungna frånsägelse från all befattning inom bolaget och sedan vi!koren för liqviden med boleget blifvit öfverenskomne och afgjorde, så uppgör han derefter med Kommersarådets ombud Hr Gusit. Santesson en koncession, den Hr Kammarherren egenhändigt uppfattat, innehål:ande bland öfrigt (vide pag. 15 följande vilkor, vemliger: att sedan han (Santesson) under dinna dag uppgjord full liqvide — — — förbinda siy undertecknade ledamöter af Göthakanaldirektion att ur dir-ktionens protokoller uttaga allt hvad som rörer Kommercerådets omhänder hafda uppbörder och förskingring af — — — och nu genom ofvananförde liqvid blifvit godtgjorde; icke skall gifva någon publicitet åt den förskingring — — — som ägt rum; — äfven all icke nå,ot omnämna angående de mot qvilto lyftade Rdr 3000 Bko, allt dutta som at ojäfaktist prof huru Gerna direktionens Il damöter önska bespara ett i Göthakanalshäfden frejdadt namn den offentliga skandalen etc. etc. likväl mot det uttryckliga förord ett om cmot förmodan Hr Kommerscerådit Santesson omedelbart eller mid:lbart, skulle inom offentiisghetens område med svärtande anfall uppträda emot någon af dircktionens ledamöter, calir någnt försök göres, att åt Hr Kommercerådet eller dess system återgifva dess fordna makt inom bolaget, anse dircklionens ledamöter sig oförhindrade att gifva det förflutna, i afseendr på här upp jorda liqvider, offentlijhet. Men i öfrigt lofva underteknade direktionens ledamöter, att efter fullgjord liqvid hos bolaget föreslå, att de i afseende på dess löneförmåner gjorda anmärkningar — cirka Rdr 3000 Bko — Mmålte få förfa la. Det är således med denna mu!pennirg, som Hr Rcsenbled föreslår, att med bolagets egna mede!, söka förmå eller locka, Kom merserådet Santesson, att för nu och all tid afsäga sig rättigheten att framgent, sjelf eller genom ombud, inom bolaget vidare uppträda, eller ens föra talan för det betydliga aktiebelopp, bvaraf han är innehafvare. Detta är verkeligen ett eget sätt af en ledamot inom dicektionen att iakt!aga och bevaka bolagsmärners rätt och säkerhet. Hvad värde derna handling i morsliskt hänseende kan äga, derom kan väl ej ens blifva frågse; men hvad ansvar den, i bändelse af en juridisk behandling, skulle kunna medföra, derom må den lagkunnige döma. Imedlertid ozk:adt de i omförmälte koncession utfistade vilkor och förbindelser, neml. att allt officicit omnämnande af de i samma intayne förhållanden skull: inställas, och oaktadt direktionens hörtidligen gifva forsäkrtanr, avt, ej gifva nåjon publicitet åt det förflutna; oaktadt att detta varit hufvudvilkoret och yrunden för hela omförmäle koncession, så hade icke dessmindre Öfverste Lagerheim benäget åtagit sig den omtankan, att ill revisorernes kännedom aflemna alla detta mål rörande protckoller och handlingar, jemte det af Kommerserådet Santesson till verkets kamererare utfärdade qvitto, under anhållan att samma måtte f revisorerne påtecknas, som varande med dem kommunicerade; hvilken påskrift dock endast af riherren J. Carl Kuylenstjerna kunde beviljas. För frigt torde den tydning Hr Kammarhern Bern1ard Rosenblad sökt gifva åt Kommerserådet Sanessons förhållande, förtjzna en särskild synnerlig ippmärksamhet, neml. då han — vide pag. 9 — ubricerar tredje puckten sålunda, cbegagnandet a ie medel Kommerserådet Santessons befattningar id Kanalbtolaget lemrat honom till otillbörlig åt omst af penningar, ) som blifvit förskin, rade.. Denla insidieusa ordställning är i så måtto sanningsös, som Hr Kommerserådet Santesson ingalunda ökt otillbörligen eller rättare på bedrägligt sätt tkomma de penningar, han af bolagets inflytande nedel begapnat. Föshållandet låg för öppen dag, åde för direktionens ledamöter och kanalbolagets itsedda revisorer, samt för kanalverkets kammere-. are, som egentligen bar bolagets pekuniera transktioner sig anförtrodds; och Kommerserådet Sanesson, under öppet erkännande af bristen förband ig, att för denna skulds så mycket snarare afbörande, söka vänners momentela biträde, hvarigenom an ock kom i tillfälle att innan kort sina förbinJelser till bolaget liqvidera. Kommerserådet Santesson har på så sätt försoat och undanröjt de förhållanden, som kunnat årega honom ansvar, oeh då en bland forntidens erömdaste författare påstår qwil vaut mieux de avoir å Yrcparer une faute, Que de nen jamais ommettre, så torde Hr Kamma:herren Bernhard, .osenblad kunna medgifva, att denna princip, tilll. ågon del eller i vissa afseenden, vore gällande än dag. Actlieägande i Götha Kanal-Bolag. Härvid torde vara nödigt fästa Hr Rosenblads 2