VvVaiat ecilcet peUtialraRSvarat nos ac Bjd jaenUuUSfaderliza Fransysta styrelsen, hos systemet som hos de agerande? Charivari är en tidning, som i äger några illusioner, och som också derföre icke, sisom da flesta bland hennes större kamrater, blir duperad vid hvarje månskift-, Intet namn, inga förhållanden äro tillräckliga att slå henne dunster i ögonen. Hvar heldst en dumhet, en orättvisa, en svaghet träder upp i det offentliga, vare sig af hvilken beskaffenhet som heldst, apolitisk, litterär eller kommerciell,, der är Charivari pi ögonblicket framme att med en liten serenad, som skär i öronen, väcka upp den så saliga sjelfbelåtenhetens eller den officiella förgndningens slummer. För sådant ändamål är hon af naturen begåfvad med ett synnerligt godt humör, ständig på flink fot att vara den första om ett upptåg, och fyndig fram för alla andra att hitta på dylika. Äfven de som mest hära afsky för Charivari, kunna svårligen undandraga sig att erkänna. det hon är skrifven med icke vanlig talang och qvickhet. De äro för mycket Fransoser för att icke finna det. Och det är ingalunda endast ordleekar och bons-mots, hvartill dess genre är inskränkt eller hvari dess styrka ligger. Man träffar der, och detta alldeles icke sällsynt, stycken af verkligen äkta komik, något af en Börnes uddhvassa och på håret träffande persifflag2, satirer i en mästerlig hållning. Man frågar sig, huru det är möjligt att åstadkomma en tidning, sådan som denna, hvilken ständigt kan vara vid samma briljanta lynne, samma otröttliga verve, trehundradesextiofem dagar om året och den sextiosjette hvarje skottår Härvid länder till upplysning ett ord om sättet, hv2rpå denna tidning redigeras. locken är omkring åtta på qvällen. Kring ett stort bord, i ett rikt upplyst rum, sitta el ler sparare ligga ett dussin unga män i beqväma ställningar, hufvudet baklutadt mot fåtöljen, rockärmarns uppvikta, västen öppnad. Herrarpe hafva nyss stigit upp från en borgerlig, men väl legad och framförallt lätt middag. Litet rapphöns aux truffes,, litet fina grönsaker från Provence, en smältande uanomelette aaux finee herbes,, se der ett anspråkslöst middagsmål, om någonsin ett sådant funnits, kryddadt med några buteljer avin de Cahors och en tarfo lig desert af persikor och aprikoser. Också tyckas messienrs i lekamlig måtto njuta af en säll belåtentenhet, utan att vara egentligen ör. vermättade, och digestionen försiggår högst behagligt. Diskussionen af dagens frågor och företeelser, som börjats vid middagsbordet, fortsättes alltjemt, med ständigt interfolierande från den enas eller andras sida af anekdo-l ter och småsqrvaller ur det inre af ögonblickets historia. j Eh hien, mine herrar!, utbrister slutligen någon af sällskapet och reser sig dervid något litet ur ländstolen; chvad för miöl skola vi ta att baka bullar af för morgondagen? Ministeren har i sednaste kammarsessionen framkastat ordet gloire; vi få icke låta det förfalla obegagnadt, helst som vår boktryckare just för ögonblicket bar sina träsnitt lediga ur Don Quixote . . aSannt! svarar en annan; men påminnöm oss att vi i morgon ha sista dagen i veckan och tänkom på pappa Dupin! Det är ingalunda för mycket att han åtminstone en gång i veckan får en liten påstötning; jag vill säga det är alldeles nödvändigt, på det hans lydtidningar icke må sätta näsan för högt i vädret. Vi uppskjuta med Ila gloire! Dupin fram ! ropar den tredje. A la Dupinade! a la Dupinoade !, ljuder enl. allmän chorus. t Och man skyndar att laga sig i ordning till ! den förestundande dupinaden. Stolarne flyttas)! närmare bordet. En bok skrifpapper kastas fram. Gif akt! Redaktionen af Charivari formerar sina pennor. Och en garcon bär in... det stora publicistiska bläckbornet? Nej, . .. ett halft dussin champagnebuteljer. eTag hufvan af mamsellen! Den första korken springer i luften och glasen fyllas. ÅA monsieur Dupin!p aMonsieur Dupin!, . . . Monsieur Dupin! Men en af kamraterna får i detsamma ett infall. Det är champagnen, som redan gör verI kan, första glaset. Men håll, mine herrar! — I: säger han; — hafva vi icke för i dag ett ännu ädlare ämne än Hr Dupin, och åra den som! äras bör! Det kan icke hafva undfallit er, hu: rusom de allvarsamma? tidningarne i gemen, i och de kammarherrliga och eavalcadur-bladen : i synnerhet kappas med hvarandra om att framställa vår gamla guffar, kerporal Soult, såsom ! genom sina hjeltebragder, — de spanska klo-! stren veta, i förbigående sagdt, derom att tala, a — en osviklig garonti för en ny gyllne tid.s c S t t q L I j I l f t Å I Å 4 I !