ORIENTEN.
En skrifvelse från Konstantinopel af den 9
förra månaden berättar om dervarande ställ
ningar och förhållanden följande:
eOakadt allt hvad man utomlands kan försäkr:
om de fem stora makternas enighet, vid bedrifvan
det af deras härvarande diplomatiska affärer, så
är dock ingenting vissare, än att ifrån det ögon
blick, då vicekonungens svar genom Hr Anselmt
blef kändt här, hafva de trenne hufvudmakterna
icke mera kunnat förena sig om någon af de puck
ter, på hvilka det väsentligen ankommer, och at
alla försök att åstadkomma enighet varit fruktlösa
Det är intet tvifvel underkastiadt, att ju amira
Stopford begärt att få passera Dardanellerne, oci
måhända, i fall Porten samtyckt dertill, äfven re
dan varit försedd med instruktioner att gå opp wil
Konstantinopel med flottan, med eller utan amira
Lalande. Portens vägran följde först efter någr:
dagars betänketid, och då den slutligen perem.o
riskt gafs, öfverraskade den amiralen lika mycket
som den satte sjelfva Divans !edamöter i förvå
ning, ty man kan icke neka, att i den sednare tvi
den det Engelska inflytandet gjort sig ganska kän
bart för den härvarande regeringen. Det behöf
ver icke sägas, att Porten icke skulle haft styrka
att vägra, såvida icke Hr Butenieff förklarat, at
Engelska flottans ankomst till Konstantinopel skul
le blifva signalen till hans afresa; ty Storvizirer
förmår icke mera hvad han vill, och har icke blot
all kämpa emot Halil Paschas växarde inflytande
och afundsjuka, hvilken åter i hemlighet drifve:
och äggas af sin hustru, utam han återhålles äfver
af konsiderationer för Enke-sultaninnans anspråk
Ännu för ett par dagar sedan hade han ett häftig
uppträde med henne, emedan hon i en befallandi
ton fordrade, att genast och utan tidsu:drägt biif
va underrättad om alla statsrådets beslut. Kislar
Aga var närvarande vid denna diskussion, och t0j
parti för sultaninnan. Afvea Scheik Ei-Islam hö
rer till Storvizirens motståndare, emedan han, så
som öfverhufvud för Ulemas, gör anspråk på at
uteslutande beherska Sultan. Under dessa omstän
digheter har Chosrew Pascha att kämpa med stor
svårigheter, ech utan Hr Butenieffs understöd
skulie ban redan nu så mycket mindre kunna drif
va sin vilja igenom, som antalet af hans fiender
sjelfva Divan dagligen tilltager, och många blanc
dem temligen högt yttra sina tankar. Redan ur
der diskussionerna i statsrådet öfver vicekonun
gens manifest, och då man allmänt tadlade han
förfarande, fanns det dock icke så få, som i för
troende yttrade, att de uti nämnde manifest fram
ställda besvär icke voro utan grund, och att de
förkastliga af denna akt låg i formen och ändamiå
let, men icke i innehållet. De prisade det såson
en lycka för den unge Sultan, att Mehemed Al
icke understödt verkan af detta manifest med ei
militärisk demonstration, emedan en rörelse a
20,000 man emot hufvudstaden skulla hafva vari
tillräcklig att åstadkomma ett allmänt utbrott, oci
göra Mehemed Ali tiil herre öfver hela rikets öde
Annu i dag skulle icke mera beböfvas än en dy
lik rörelse. Ställningen i hufvudstaden är oroan
de; missnöjet ganska stort. De anstalter, man vid
tager deremot, verka mera retande än lugnande
man förstärker vakterna, förbjuder samlingar på
kaffebusen, och låter oupphörligt patruller ströfvå
genom alla trakter af staden. Det oaktadt gjorde
dock förtiden vecka trenae serskilta försök til
mordbrand; lyckligtvis upptäckte man de brännba
ra amnena, men anstiftarne har man ännu ickt
kunnat få reda på. Regeringen söker hålla dess:
händelser hemliga, och har strängeligen förbjuai!l
att tala derom. Huru föga man kan lita på be-
sättningen, bevisar den ormständigheten, att Haiil
Pascha nyligen låtit utdela en million piastrar bland
offic2rarne, och hved föreställningar regeringen gör
sig om ställningen utom hbufvudstaden, kan man
bedöma af det beslut, som fattades i en af de sed-
naste divanssammankomsterna: att afsätta alla gu
vernörer i Asien, och utaämna nya i deras stäl
len. Om denna åtgärd icke kommer för sent, on
den öfverhufvud låter sig verkställa, är en annar
fråga. Imedlertid har redan Paschan af Angore
blifvit afsatt, och fått till efterträdare guvernören
i Bagdad, Daud Pascha. Guvernören öfver karan-
tänsinrättningen, Hefzi Pascha, bar blifvit utnämnd
till guvernör öfver Buluk och Nikomedien, och
styre!sen öfver karantänsväsendet uppdragen åt Said
Pascha, hvilken är känd säsom en afsvuren fiende
till denna inrättning.
HANNOVER.
Trakasserierna och förföljeiserna mot opposi-
tionens anhängare i Hannover, under aden kraft-
fulles, landsfaaerliga styrelse, äro så bekanta,
art derom knappt förtjenar nämnas; men eu
nytt fall torde icke vara sa alldeles utan in-
tresse. Bouokhandlare hade på ständerförsamliun-
gen 4336 erhållit någon portonedsättning för
oinbundua böcker, som med posten kringsängas,
likväl med det förbehåll att denna frihet kun-
de återtagas. Nu bafva några boklådor, avilkas
innehafvare hörde tili oppusitionen, såsom den
Vanderhöckska ech den Dietrickska i Göttin-
gen, den Schu!zaska i Celle, den Ruckhoriska i
Oscahbröck, förlorat denna frihet.
TCLCOKHOLM den 12 Okt.
— Följande stadgande, ang
3 d -
aende löners m.