ladjunkten till Erkebiskopen eic.; ban sam påstås
indirekt och utanför konseljen verka mer på be-
Isluten än alla då andre herrarne tillsammanatagne.
Vi svare: att vi visst icke glömt denne mäkti-
je man och visst icke förbisett bebofvet af att få
Ihans inflytande minskadt, ej derföre att vi tro H.
JE. Grefve Brahe vara en person, som vill orättvi-
sa och med fullt medvetande missleder — tvert-
lom äro vi öfvertygade, att Hr Grefyva Brahe Yifligt
önskar att, efter säl sätt att sm, tjena och gagna
både enskildt och offentliet — men emedan Hr
Grefven, i vår tanka, hvarken eger tillräcklig in-
Isigt, sjelfständighet el!er omdömesförmåga att arå-
Idap i de många olikartade ämnen, för hvilka harm
sjelf eller hans favoriter anses vara enskilda refe-
renter hos Konungen och framför allt, emedan han
i de aldra flesta fall är konstitutionelt oansvarig
Joch oåtkomliy för sina råd. Detta förhållande kan
I blott still en del afbjelgas derigenom, att R. St.,
enligt 4107 , begära Mr Grefve Brahes aflägsnan-
de från hans plats såsom General-Adjutant för Ar-
meen, oeh dertill finnas utan tvifvel skäl i öfver-
Ifiöd, vid erinran t. ex. om: de utomordentliga mi-
I litäråtgärderna sistl. års sommar, hvarföre Gene-
Iral-Adjutanten för armeen måste vara konstitutie-
Jnelt ansvarig — men Hr Grefven kan i allt fall
Istanna qvar såsom Riksmarskalk och ingen kan el-
ler vill hindra , att han icko fortfarande utgör Ko-
nungens dagliga sällskap, att ham, å Konungens
I vägnar, emottager besök och visar höflighet m. m.
IDet kommer då slutligen an på, att konrseljen är
sammansatt af män, med den sjelfständiga karak-
ter och den verkligt öfverlägsna duglighet, att de
Ikunna tillintetgöra allt slags inflytande från en så
kallad kamarilla. Frågan blir fördenskull att er-
bålla en styrelse af sådana män; och det är ensamt
derigenora, som det förhållande kan upphöra, hvil-
ket nu väcker ett så allmänt och rättvist missnöje.
Hvad man i allmänhet kan säga om denna
revy, är, att den är ytterst hofsam: det synes
tydligen, att Redaktionen af Allehanda sökt att
framställa sina amärkningar så mildt och så li-
tet personligen sårande som möjligt. I synnerhet
äro Deras Excellenser Rosenblad och Grefve
Brahe vidrörda med en ganska lätt hand, hvil-
ket öfverhufvud visserligen är bältre än motsat-
sen, emedan nu åtminstone ingen kan säga, att
Inågon personlig bitterhet varit med i spelet.
Deremot finne vi Allehandas yttrande om H.
E. Friherre Stjerneld icke fullt motiveradt. Om
H. Exc. fylier sin plats såsom utriles minister
och det derjemte är grundadt, som ryktet sagt,
att han varit den, som allt ifrån sitt inträde i
konseljen lifligast förfäktat en modifikation i
systemet och koncessioner, så synes detta vara
en anledning att önska honom der bibehållen,
i sällskap med andra kolleger. Eit annat skäl
talar ock för denna tanka. Friberre S:jerneld
har inhemtat sin förnämsta verldsbildning i
England; han bar under elt mångårigt vi-
stande der heft tillfälle att se, hvilken stor-
het och kraft en nation, om än för öfrigt
tryckt af många missbruk, hemtar från lagarnas
välde och en fri yttranderätt; han bar der till-
räckligt kunnat lära sig inse, ett en monarkisk
styrelse med fullkomlig enhet oeh krafi kan
bestå äfven under kontroll af en parlamentarisk
majoritet och att det till och med ligger ett
stort företräde i sådant regeringssätt framför
aallena-styrandet; och denna erfarenhet, det
långvariga dagliga vistandet i en konstitutionel
atmosfer, om vi så få uttrycka oss, och bland
ett åtminstone jemförelsevis fritt folk, kon icke
hans politiska åsigter i det hela. Hör:ill kom-
mer ännu den omständigheten, att då den fö-
regående ulrikes ministern var helt och hållet
tillgifven och införlifvåd med den R
poli-
!ikon, så har man deremot den es ällvingen,
att detta icke i samma grad är fallet med Fri-
berre Stjerneld, hvilket ock vinner sounolikbet
deraf, att han ej var ibland dem, som af H. M.
Ryska Kejsaren bugnades med de högsta ut-
ärkelsorna under Kejsarens besök i Stockholm.
— Det enda man under sådana omständi
ndigheter
skulle kunna erinra mot Frinerre Stjerneld, är,
att han någonsin ingått i konseljen, utan cn
mera allmän förändring af personsler. Men
också är det bekant, att ban åtskilliga gånger
varit nära att aflägsna sig.
Hvad Hr Friherre Lagerbjelke beträffar, så
iv han så nyss inkommen, att det är nog ti-
ligt att bedöma honom från samma synpunkt,
som de öfriga kollegerna. Man säger väl, att
van icke är radikal ejiler i politiken tillgifven
1e demokratiska ideerna; men man bör för det
örsta besiuna, att det finnes oändligt mycket
utt göra. blott för att bringa någon ordning i
let nuvarande chaos, äfven utan att fråga be-
öfver uppstå om någon demokratisk emstöpning;
y att få en konstitutionell regering, i hvilken de
fter grundlagen ansvarige äfven ansvara för
esluten, och för att tillerkänna Ständernas ma-
oritet rättigheten att få sina önskningar afsedda
eh verkställda af den verkställande makten
amt öfverhufvud öppenhet och noggrann hus-
ållning iskttagen i styrelsen, detta är väl in-
en omhvälfning eller demokrati. Likväl kan
an äfven mot Friherre Lagerhielke mäilisen