ladjunkten till Erkebiskopen eic.; ban sam påstås indirekt och utanför konseljen verka mer på beIsluten än alla då andre herrarne tillsammanatagne. Vi svare: att vi visst icke glömt denne mäktije man och visst icke förbisett bebofvet af att få Ihans inflytande minskadt, ej derföre att vi tro H. JE. Grefve Brahe vara en person, som vill orättvisa och med fullt medvetande missleder — tvertlom äro vi öfvertygade, att Hr Grefyva Brahe Yifligt önskar att, efter säl sätt att sm, tjena och gagna både enskildt och offentliet — men emedan Hr Grefven, i vår tanka, hvarken eger tillräcklig inIsigt, sjelfständighet el!er omdömesförmåga att aråIdap i de många olikartade ämnen, för hvilka harm sjelf eller hans favoriter anses vara enskilda referenter hos Konungen och framför allt, emedan han i de aldra flesta fall är konstitutionelt oansvarig Joch oåtkomliy för sina råd. Detta förhållande kan I blott still en del afbjelgas derigenom, att R. St., enligt 4107 , begära Mr Grefve Brahes aflägsnande från hans plats såsom General-Adjutant för Armeen, oeh dertill finnas utan tvifvel skäl i öfverIfiöd, vid erinran t. ex. om: de utomordentliga miI litäråtgärderna sistl. års sommar, hvarföre GeneIral-Adjutanten för armeen måste vara konstitutieJnelt ansvarig — men Hr Grefven kan i allt fall Istanna qvar såsom Riksmarskalk och ingen kan eller vill hindra , att han icko fortfarande utgör Konungens dagliga sällskap, att ham, å Konungens I vägnar, emottager besök och visar höflighet m. m. IDet kommer då slutligen an på, att konrseljen är sammansatt af män, med den sjelfständiga karakter och den verkligt öfverlägsna duglighet, att de Ikunna tillintetgöra allt slags inflytande från en så kallad kamarilla. Frågan blir fördenskull att erbålla en styrelse af sådana män; och det är ensamt derigenora, som det förhållande kan upphöra, hvilket nu väcker ett så allmänt och rättvist missnöje. Hvad man i allmänhet kan säga om denna revy, är, att den är ytterst hofsam: det synes tydligen, att Redaktionen af Allehanda sökt att framställa sina amärkningar så mildt och så litet personligen sårande som möjligt. I synnerhet äro Deras Excellenser Rosenblad och Grefve Brahe vidrörda med en ganska lätt hand, hvilket öfverhufvud visserligen är bältre än motsatsen, emedan nu åtminstone ingen kan säga, att Inågon personlig bitterhet varit med i spelet. Deremot finne vi Allehandas yttrande om H. E. Friherre Stjerneld icke fullt motiveradt. Om H. Exc. fylier sin plats såsom utriles minister och det derjemte är grundadt, som ryktet sagt, att han varit den, som allt ifrån sitt inträde i konseljen lifligast förfäktat en modifikation i systemet och koncessioner, så synes detta vara en anledning att önska honom der bibehållen, i sällskap med andra kolleger. Eit annat skäl talar ock för denna tanka. Friberre S:jerneld har inhemtat sin förnämsta verldsbildning i England; han bar under elt mångårigt vistande der heft tillfälle att se, hvilken storhet och kraft en nation, om än för öfrigt tryckt af många missbruk, hemtar från lagarnas välde och en fri yttranderätt; han bar der tillräckligt kunnat lära sig inse, ett en monarkisk styrelse med fullkomlig enhet oeh krafi kan bestå äfven under kontroll af en parlamentarisk majoritet och att det till och med ligger ett stort företräde i sådant regeringssätt framför aallena-styrandet; och denna erfarenhet, det långvariga dagliga vistandet i en konstitutionel atmosfer, om vi så få uttrycka oss, och bland ett åtminstone jemförelsevis fritt folk, kon icke hans politiska åsigter i det hela. Hör:ill kommer ännu den omständigheten, att då den föregående ulrikes ministern var helt och hållet tillgifven och införlifvåd med den R poli!ikon, så har man deremot den es ällvingen, att detta icke i samma grad är fallet med Friberre Stjerneld, hvilket ock vinner sounolikbet deraf, att han ej var ibland dem, som af H. M. Ryska Kejsaren bugnades med de högsta utärkelsorna under Kejsarens besök i Stockholm. — Det enda man under sådana omständi ndigheter skulle kunna erinra mot Frinerre Stjerneld, är, att han någonsin ingått i konseljen, utan cn mera allmän förändring af personsler. Men också är det bekant, att ban åtskilliga gånger varit nära att aflägsna sig. Hvad Hr Friherre Lagerbjelke beträffar, så iv han så nyss inkommen, att det är nog tiligt att bedöma honom från samma synpunkt, som de öfriga kollegerna. Man säger väl, att van icke är radikal ejiler i politiken tillgifven 1e demokratiska ideerna; men man bör för det örsta besiuna, att det finnes oändligt mycket utt göra. blott för att bringa någon ordning i let nuvarande chaos, äfven utan att fråga beöfver uppstå om någon demokratisk emstöpning; y att få en konstitutionell regering, i hvilken de fter grundlagen ansvarige äfven ansvara för esluten, och för att tillerkänna Ständernas maoritet rättigheten att få sina önskningar afsedda eh verkställda af den verkställande makten amt öfverhufvud öppenhet och noggrann husållning iskttagen i styrelsen, detta är väl inen omhvälfning eller demokrati. Likväl kan an äfven mot Friherre Lagerhielke mäilisen