gen oralisa gynnare, såväl här som i orteXJ na, romodat mir, att i tryck utgifva mina samisde imaromtu roömer, af hvilka satiren: Sancts Helena fRT6, afmälande Napoeons dödsort som en himmel och skrifven i den af mix då upsfunna sköna epofeer: rimmad hexameter. redan ifiorväras gaf afslagsanledning å min underdåniga enhållan att se Bans Majas höga namn främst bland de ät Apolles tempelfäste tågande prenumeranter na, innan pstamet först vore af nåzon genoms-tt, apellcrade jaz i somras målet åt snilletjussren, Fritiofs stald, Biskopen, Commendören m. ra. en af de aderton i Svenska Aceademien Esaiss Tegner, hvilken ef.er 3 dazar: förlopp täcktes öpra prenumerationslistan, med sitt sferiska namn, altså ämnar jag att under utdelningen af mit praosaiska verk i norra och vestra riket samt nor2ze, da. nemark, finnland och Petersburg, med detsamma häll? listan på Pcörerna tillgänglig för ljusets barn, pcoösien: älsklingar. Skulle denna, genom kanstens åtgärd reda: prålande plan. vid min hemkomst från Petersburg lys med ett penseldrag af folktjusaren Nicolaus ömma hand och ora andras dom får undantröngs egen, då skulle er enda rad i ett skaldestycke af ea norsk embetsmin, v Sibbern: hvad var vel Buonapertes Svärd imod din Per: du store Rist — eller en Rosenblads: offersång tll Hi Aperh. fPON Ris: partens prössrurm supcearorum. — Dt nordens störste Skald! du tågar, lik en komet på fäs et: d smärre estjernor dig jag frågar, vit segrar öfvan, hvar är det öga som ei sänkte sin blick på dig med välbehag? den mö som ick: på dig tinkte af vällns diucken, natt ech dag! då gudaskönt din lyrs klingar och då du höjer upp din röst, på låta vinge amor svingar sig magiskt in i flickans bröst, och mer sitt ansikte i låga och med sitt hjerta i galopp, hon va ken känner blott sin plige och uti drömmen blott si hopp: hon då i tankans fulhet sluter sin äl:kere in!i!l si barm, men bäst som hon sin lycka njuter så rodnar ö stern, 0. s. v., förmå stadästa detta hopp, då komme Carl Jobans gyllene namnteckning lita säkert att strål vid inloppet till denna snillets hamn, som det, vid mi återkomst från London och Kontinerten hälsade miz midt för öresondska tullhuset, bk hvilket en oskyldiz hel singborgare lidet så himmelskriande oförrätter, vidirlop pet till Helsinzborgs hamn Stoskholm den 8 Okt. 4239. H. Nic. RIS.