några år sedan fått et: lån uti Rikews Stänvders lå-
nekontor i Götheborg emot borgen af bonden Lars
Larsson i Stubbegården och Juhan Johansson
Normangården. Då lånet höstetiden 4837 skulle
inbetalas, infann sig Göran Persson tillika med
den ene borgesmannen Johan Johansson hos Hr
Ibrmark, hvars biträde de begärde för arrangeran-
det af ett nytt lån, till inbetalning af det gamla.
Då H; Ihrmark deref.er frågade dem, om samma
borgesmän skulle skrifvas för det uya lånet och
om Lars Larsson skulle medgifva, att hans namn
skrefs under reyversalet, svarade Johan Johansson,
all ban tvg det för gifvet, då han stätt under det
gamla och hade Johan Johanssons särskilda för-
bindelse, att ban ickeskulle komma att utbe:ala något,
ifall Göran Persson skulle sakna tillgång de:till.
På dessa ord och, utan att höra Lars Larsson, skref
Hr Ibrmark genast Lars Larssons namn under re-
versalet och intygade skriftligen å dokumentet ati
Lars Larsons nawnteckning var egenhändig. Länet
blef iikväl sedermera inbetaidt och Lars Larsson
fri från borgen. Rörande berörde lättsinniga till-
tag, hvilket det tillkom allmän damstol aut pröfva,
u!lät sig Härads Rätten: aatt, ehuru Ibrmark genom
sådant förfarande, hvilket varit i sig sjelft otillbör-
ligt och dessutom stridande emot det vittnesbörd,
som han meddelat under löftesförbindelsen, åda-
galagt en klandervärd tilltagsenhet i behandling
af göromål. de der för honom såsom prest varit
främmande; dock som någon skada härigenom ej
skett ciler må antagas hafva varit åsyftad, ansäg
Härads Rätten Ihrmark icke böra fällas till det
38 Cap. 3 S. Missgerningsbalken stadgade ansvar.
Herr Ihrmarks förseelser under utöfning af sill
presi-embete, hvarom han genom flere vittnens in-
tyg blifvit förvunnen, äro följande:
Vid en sockenstämma i Skallmeja kyrka sistlidne
vär. hade Hr Iormark, efter det sockenstämmoproto-
koller blifvit underskrifvet, yttrat bland annat: a Nu
kan hvarken Gud eller fan ändrat.n Vid enanan soc-
kenstämma då fråga förevarit om understöd åt de nöd-
tidande i Norrland och då 2:ne bönder vägrat att gifva
något, hade Hr Ihrmark till den ena yttrat: adu
din tjamla dj. foul, tror du att du får något mid
dig härifrån? och till den andra: så sant jag är
prest, så skal du ta mig tusan djeflar gjilva,
samt dervid slagit protokollsboken i en stol så häf-
tigt, att den fallit ned på golfvet, och buller upp-
stått i kyrkan. En Söndag hade Hr Ihrmark, ef-
ter det han från predikstolen uppläst en kungörel-
se om Landtmätaren Lustigs vistelseort, tillagt med
nästan lika bög röst: adet var detsamma som att!
ye adress på fan, för den vilja Skallmejeboerne ej
ha. Afven vid en annan sockenstämma, sedan
protokollet blifvit underskrifvet, hade H: Ihrmark,
efter hvad ett vittne uppgifvit, yttrat: aNu skall
det vara rätt: nu kan ingen kasserat, nvarken
fan eller vår Herre. En mängd vittnen hafva dess
utom uppgifvit, att Hr Ihrmark vid flere andra
sockenstämmor i tal och åthäfvor uppfört sig bull-
rande och utbrustit i svordomar.
För dessa förseelser blef imedlertid Herr Ihr-
mark af Konsistorium i Skara, den 43 sist). Mars,
dömd att, på rrund af kyrkoordningens 49 kap.
23 under ett års tid skiljas från utöfningen af
prestembetet och sin innehatvande kyrkoherdebe-
stälsing i Synnerby församling och derunder mi-
sta halfva lönen. )
Herr Ihrmark har jemväl varit angifven att haf-
va vållat ett messfall vid en passivnspredikan i
Gerums kyrka, men detta har Hr kbrmark bestsidt,
och konsistorium har ansett någon fullständig be-
visning derom icke hafva förekommit.
En af konsistorii ledamöter, Lector Gulibrand,
var likväl ifrån pluralitetens nyssberörde beslut så
betydligt skiljaktig, att vi anse hans votum böra
anföras. Det lyder sålunda:
aDe fel, för hvilka Kyrkoherden Ihrmark blifvit
göuklagad, äro af den natur, att de, bhvart och ett
för sig, på ett eftertänkligt sätt skulle gravera hvil-
ken som helast; de blifva än mera anmärknings-
värda, då de falla en religionslärare till last. Ty
ehuru en prest, liksom hvarje anvan medborgare,
i afseende på sina yttre handlingar måste dömas
efier uen borgerliga lagen, så hörer han dock, i
följd af sitt embetes natur, derjemte under morali-
letens och den sedliga känslans domstol. Det är
ej nog, att han går skoitfri för gen borgerliga la-
sen, han bör i lefverne, ej mindre än i lära, vara
sina åhörare ett godt efiertöme: i denna anda är
hela kyrkolageu stiftad.
nast af de i måiet hörde
Kyrkoherden Ih:marks eget vidgående, att han un-
der ett diskontreversal skrifvit Lars Larssons i
Skallmeja namn, utan dennes tillåtelse. Dessutom
nar han uti en under nämnde reversal införd vilt-
pesmening, tvert emot verkliga förhållandet, inty-
at skulden, och att han på anmodan skrifvit de-
:as usamn. Ett sådant förhällanae af Kyrkoherden
lormark anser jag böra bedömas och straffas enligt
3 kap. 3 NS missgerningsbalkec. Rörande svordom
kyrka vid tillfällen af gudstjenst är geno:a mång-
aldiga vittnen bestyrkt, att Kyrkoherden Ihrmark
cke en, utan flera gånger, på deita grofva sätt sig
örbrutit. Då härtill kommer att Ihrmark, vid eu
ångt framskriden ålder icke kan söka någon ur-
äåki i den öfverilning och deraf följande hettn,
om stundom åtföljer menniskans yngre år, äfven
som han med den största lättsinnighet, till och med
räckhet, förklarat sig öfver sin svordom, så måst
leva öka hans felaktighet.
jakningen vid Häradsrätten är slutligen ut:edt, att
nessfall, då pessionspredikan skulle bå!las i Gerums
syrka är 1835, ägt rum och att Ihrmark utan tvif-
vel varit dertill vållande. Af alla dessa skäl år
lbrmark, efter min tanke, ovärdig, att prestembe-
et längre bekläda, och anser jag honom derföre,
nligt missgerningsbalkens 8 kap. 3 samt kyrko-
agens 19 kap. 23, 26, 28 och 29 SF, böra detsam-
ua förlustig förklaras.
Götha Hof:ätt har fastställt Häradsrättens och
onsistorii beslut.
I
i
Genem uundersökaingen,,
vid Häradsrätten är fullkomligt ådagalagdt, ej alie-l,
vittnen, utan äfven af!
att ej mindre låntagaren än löftesmännen er-
Under loppet sf ran-j).
f
1
1
Teke mindre anmärkningsvärdt än ofvanståenda