Iblir fattligt, huru en bild i stort af hela Asier
kunde hafva skapat sig ifolkens föreitäillning. De
bör då icke förundra oss, att sägner gifvas, hvilke
i några få drag framvisa en teckning på verldsde
len i kelossalt sammandrag. Man häpnar visser
ligen först vid den tanken, att en så enkel och kor
Iberättelse, som den i fjerde kapitlet af Genesi:
lom Kain, Abel och Seth, skulle kunna omfatta in.
Igenting miadre, än karakteristiken öfver hela östra
Isödra och vestra Asiens folklynnen, jemte dess folk:
öden i stort. Jag påstår också för ingen del, at
den bestämdt sä gör; här kommer allenast en hy
pothes i fråga; men det vissa är, att en så om
fattande skildring, gjord i tiil utseendet enfaldig:
drag, helt och hållet ligger i det ur- asiatiska fram:
ställningssätte:s ande. Såsom theopneust kan den
ga berättelse vara desto mera omfattande, och va
ra det med desto mindre svårighet. Att berättel
sen i alla fall skall förstås efter orden, tillhör os
att visa i den särskilda betraktelse, som fremdelei
kommer att egnas åt det asiatiska skrifsätlet.
— erat
Herr Prosten Cari Gusiat Grahl i Tumho ha
till Red. insändt följande skrift:
Till Red. af Afionbladet!
I anledning af de yttranden, hvilka om mitt un-
derdåniga tal till Hans Maj:t Konungen vid Länet:
grävs den 40 sistl. Juni, nu tvenne gånger före.
kommit uti Lit. Tidning, utbeder jag mig få här-
medelst afgifva följande förklaring:
Jag kände mer än väl att mina okonstlade
uttryck skulle hvarken tillbörligen kunaa tol-
ka all den undersåtliga vördnad och tacksamhet.
hvartill Hans Maj:t har den heligaste rätt, eller an-
tyda den herrliga framtid, som Skandien äger at!
hoppas, och således hyste jag vid berörde tillfälle
visst ingen förmätlen afsigt att cläflak med någon i
aprydligax ordalag, hvilket ock den oriktiga cita-
tionen i J4 136 gjort än mera märkbart. — Be-
synnerligt nog är denna hjertats enkla gärd dock
uti 2 2148 upphöjd till ett son plus ultra i pane-
eyriska vältaligheten.c Den mindre goda syftnin-
gen i detta omdöme synes vara så uppenbar, att
jag nödgas anhålla, det Tit. täcktes införa detta tal
helt och oförändradt, då Allmänheten, till hvilken
jag vädjar, sjelf får afgöra, buruvida det ens i nå-
gom måtto vittnar om den öfverdrift mig tillvites,
men som jag af ren och innerlig öfvertygelss all-
deles förnekar. — Tvifvelsutan skall den eck medgif-
va, att en trogen efterlefnad af den Christliga grund-
lagen, afrukta Gud och ära konunyenp, är foster-
landet vida gagnligare än något slags utsäde aftva-
drägtens och missnöjets draktänder, hvilkas alltid
olycksdigra. alster en dyrköpt erfarenhet varmande
visar. — Visserligen är äfven vårt samhälsskick i
hehef af reformer, ty fullkomlighet uppnår aldrig
något menniskoverk; men med den uppriktigaste
önskan, att de ju förr dess hellre måtte renhaltige
utgå ur tidens degel, är ett tacksamt erkännande af
redar beskärd lycka ganska förenligt. Riksförderf-
lig biifver alltid och allestädes den lära, som cbär,
i reformens namn, revoltens bud,, eller söker för-.
svaga det band, som till ett hjerta och en själ för-
enar Konung och Folk.
Att jag i anledning af detta devuemang blifvit
räknad ibland de aproselyter., var mig desto mera
oväntadt, som Tit.; torde sjelf kunna erinra sig, att
jag uti en till Upsala stads innevånare adresserad
skrifvelse redan år 1843 yttrade alldeles enahanda
tänkesätt. — Enär dessa ock sedermera i alla för-
hållanden städse förblifrit min ledstjerna, så torde
jag få trygga mig dervid, att det sårande tillmälet
icke innebär någon uppsåtlig insinuation, det min
öfvertygelse om rätt och pligt låter sig rubbas af
tidens omväxlande vindkzst; men derjemte förkla-
rar jag tillika, att det ej heller är i allmänhet til-
lämpligt på det stånd, som jag har äran tillhöra.
Tumbo Pr.gd d. 2 Oct. 1830.
Carl Gust. Grahl.
Det ifrågasrarande talet, i sin helhet, lyd-
de så:
aStormäktigste Ailernådigste Konung!
Inför Eders Maj:t bönfaller Tumbo församling,
genom dess Kyrkoherde, att vid detta efterlängta-
de och oförgätligt högtidliga tillfälle få nedlägga
sitt lika underdåniga som hjertliga vördnadsoffer.
När den huldrikaste landfaderliga omsorg föran-
lät Eders Maj:t att, utan afseende på år och års-
tid, besöka Brödra-riket, utvecklade Eders Maj:t
en försakelse och kraft, hvermed intet jemförligt
häfderna finnes. — En mild Försyn har äfven
härvid afvändt all våda från Eders Maj:ts dyrbara
lagar, och med outsäglig glädje återser nu ett tro-
get folk sin innerligt älskade Konung.
Vi känna mer än djupt uti hvilken omätlig för-
vinde!se vi äre hos Eders Maj:t. — Vi minnas den
id, då fosterlandet var hotadt af en mäktig fien-
le, utblottadt på tillgångar, och nästan utan allt
20pp om räddning. Men Furstarnas och folkens
Allsvåldige Ledare kallade Eders Maj:t till Svea
and och sade: Dina säd shall jag gifva detta lan-
let, och den skall varda rådande ifrån det ena
vafvet till det andra och icke hafva sin like i äro-
we. Och nu se vi detta land med ökad kKrigsära,
inder mångårig fred, dagligen tillvexa i välstånd,
ch en ordnad härsmakt trygga vår Nord, som, ef-
er den lyekliga föreningen med trofasta bröder,
lott hafven famna.
Med innerligt tacksamma hjertan njuta vi dessa
värderliga välgerningar, hvilka af Gud blifvit oss
örlänade genom Eders Maj:t, som bundit segrens
agrar kring fridens spira, styrer Sitt folk med rätt-
irdighet och beskyddar det med väldig kraft.
Att frukta Gud och ära Konungen är och för-
lifver derföre vår heligt besvurna Grundlag, mot
vars bergfasta grund sjelfsvåldsyrans grumliga
ölja alltid skall bryta sig.
Dessa våra kristligt undersåtliga känslor skola
ck oaflåtligen nedkalla öfver Eders Maj:t och
Jess Höga Att all lifvets yppersta välsignelse och
ugnad.
Gud bevare Konungen och Konungahuset!
enn
- p-—-— — -— J— — MR VA OR be Am
PFA NB ee pm
TI: Tänläninge tidning läcac fälianda I an