big ående sågdt, såsom: det påstås, hemliga an-
led niagen till: Girardins duelt med. Girel, deri
den ne sednare föll.
För öfrigt händer det sig, att Eugene Sue
någon gång lyckas öfvertala ett par goda vänner
att med honom smutta på den ädia vallmosaf-
ten, hvarvid laget råkar öfverskrida den dösis,
som är tillräcklig att endast ge en lyftning och
spänstighet åt humöret; och herrarne, med sin
kära Eugåne i spetsen, blifva då exalterade till
den grad, att de galloppera upp och ned för
alla trappor, kabriolerande och gnäggande som
ystra hästar, skena öfver stolar och bord, samt
företaga sig en mängd andra vildsintheter, hvar-
om de lustbaraste anekdoter redan cirkulera i
månaders tid. (Slutet följer.)