för sin trogna knape Theophbile Gautier, hvar-
vid. han tillägger till den lille fevilletonistens
hugnsd: coch du är den andra i ordningen!,
Härtill kommer ett kroppsligt. lidande, som
gör honom ytterligare vresig och sensibel, en
ögonsjukdom, som plågat honom i många år.
Också ser man honom sällan ute i det: offentliga,
utan haller han sig för det mesta innesluten i sitt
gamla palats vid Place Royale. Han lärer imed-
lertid högligen aspirera att vid tillfälle bli de-
puterad. Måhända är detta en annan bana,
der det är honom: förbehållet att visa sig i
förnyad glans:
Eugöne Sue, hvars sjöromaner ett ryck följde
bvarannan så tätt i spåren, har någon tid för-
hållit sig stilla. Det är verkligen nu så länge,
sedan den goda Parisaren var ute i någon rik-
tigt äfventyrlig storm, satt i en bräcklig jolie
pi oceanen, åt mennmiskokött, för att stilla sin
hunger, var i slagsmål bland fulla matroser,
eller darrade vid en sjöbandits fötter, att han
nästan glömt bort alla: dessa intressanta sce-
nerier. Men Eugene Sue är obeveklig. Det
skulle endast kosta honom nigra penndrag,
för att sätta elementer, passioner, brott och
lidanden i rörelse, så att håren måtte resa sig
på hvar kristen -menniskas : hufvud: I dess
ställe sitter han helt trankil och blädrar
i gamla, nakna amiralitetskontors-bandlingar;
antecknar siffror, kollationerar varfsräkningar
och fördjupar sig i skeppsjournaler, för att i
tidernas längd tillvägabringa himlen vete hvad
för tt kuriöst statistiskt verk, angående fran-
ska flottan, och jag tror, hela verldens sjövä-
sende för öfrigt, allt ifrån Noachs ark, honom
Eugene Sue till mycken prosaisk ära.
Ni har måhända läst en roman. af denne för-
fattare, kallad Atar-Gull. Deri förekommer en
sjöröfvare. af. det förfärligaste slag, som, om jag
icke missminner mig, likväl tillförne varit en
ganska hederlig och förträfflig man, . såsom fal-
let lärer vara med en mängd bofvar i allmän-
het, men i synnerhet med korsarer. Denne
hafsskurk, om jag så får kalla honom, har en
besynnerlig vurm.: Det händer honom nemli-
gen. då och då, att, han för ett ögonblick blir
melankolisk, eller hvad gemene man benämner
hemsk. . Underliga griller - sväfva då för hans
sinne och han vet icke sitt arimaste råd, 1
detta beklämda tillstånd hemtar han framsen li-
ten väl sbeslagen koffert, öppnar den varligt,
lyfier derur ett smånätt flaskfoder, hvarutur i
sin: urdning utvecklar sig någonting högst pre:
tiöst, bestående af en legant kristallflaska med
en innestuten vätska: Han sätter flaskan för
munnen och Tåter några droppar befukta: hans
tunga. Det är opium. Sjöröfvaren faller här-
af i-en slummer af salighet öfver all beskrif-
ning. Dock,... Eugene Sue har i ett serskildt
kapitel verkligt företagit sig att beskrifva den.
Han gör det i, ett hänförande och: hänfördt,
snart sagdt rusigt språk; och still beslut yttrar
ban dessa högtidliga ord: ctron en man af er-
farenhet!, :
Då man läser denna slutrad, är man nästan
färdig att le deråt; det är så naturligt att anse
detta yttrande för ingenting annat än en af des-
sa så vanliga radomontader eller blagues,
hvarmed de äkta romantikerne roa sig för att
antaga en anstrykning af någonting öfversvinn-
ligt eller-mystiskt; att dermed-slåsqvinnor-och
nerfretligt folk i ögonen... Saken är wmedlertid
fullkomligt grundad... Eugene Sue dricker opi-
um, som en förtviflad. Till och med den of-
sanomförmälda lilla flaskan i det dubbla fodra-
let existerar verkligen; den är redan för Sue så
öumbärlig, att när han äter middag hos enl
främmande, hans betjent alltid väntar på honom
utanför med klenoden, för att efter måltidens
slut deraf servera honom i stället för kaffe; och!
den arma mannen lyktar väl med att ännu i
sina bästa år taga sig döden derpå. Det är
svårt att säga af hvad anledning han fallit på
detta olycksaliga bruk. Tilläfventyrs har detl
från. början verkligen icke annat varit än en äf-
lan att göra sin personlighet intressant och om-
talad genom någonting splitternytt originellt och!
hemlighetsfullt och nebulöst;: så framt. det icke!
får antagas, att han gripit tilldettarmedel med
fall beräkning att sålunda stimulera. sina lifs-
andar, kosta hvad det vill, och frossa; dubbelt!
med sin ungdomskraft, så länge det räcker. 1
sjelfva verket lär mannen ha lefvat något förl
fort, som man säger. Det är en oemotståndlig
och lefnadslustig engelsk dam, gift med en bror-
son till Jacques Lafitte, bankieren, som i syn-
nerhet skall ha på sitt samvete, om den geni-
aliske romanförfattaren i blomman af sin ålder
behöfver droguer att stärka sig med... En tidj
lefde han äfven i det intimaste förhållande till
den sköna och förföriska Delphine Gay, dotter
till Mad. Gay, författarinna, och sjelf förtjenst-
full Dpoetissa. sift med den famöse Emile Girar-