och dessa små älskvärda plantor, af hvilkas jolier
och smek han nyss, som hela verlden sett
med egna ögon, varit så lycksalig, rymma bort,
säger jag, med en liten aktris, dansös eller
grisett, jag vet icke hvilketdera.. Det talades
snart i hela staden om ingenting annat, än Vic-
tör Hugos försvinhande, en och annan tidning
glunkade till och med ett ord derom i halfför-
täckta ordalag. - Andra förnekade deremot sa-
ken på det bestämdaste, eller sökte blanda
bort korten derigenow att insinuera något dy-
likt äfventyr om en annan person. Det vissa
är imedlertid, att Victor Hugo i flera måna-
ders tid med sin sköna genomströfvade provin-
sern2, hvarunder ingen menniska hade reda på
hvar han befänn sig eller livad han företog sig.
Ändtligen, vare sig att detta anfall af croman-
tisk extravagans hunnit sin krisis, eller, såsom
några förmena, han på den korta tiden förstört
så mycket pengar, att han behöfde åter kom-
ma i ro och skrifva, hände det sig, att poeten
började vända tankarna på hemmet; och lika
oförmodadt, som han försvunnit, befans ban
sålunda en morgonstund tillbaka på sin skrif-
kammare. Jag wet icke, huru och på hvad
sätt han nöjaktigt vetat att förklara för sin kä-
ra hälft denna snöpliga bortvaro eller lyckats
stifta förlikning, men berrskapet bor imedler-
tid som förr i samma hus, ser folk tillsamman
och låtsar, med ett ord sagdt, -om ingenting.
Det är sannt, att den lilla mamsellen) bor
för sig icke långt derifrån; och bor som i ett
dockskåp, hvartill förmodligen, om man skulle
räkna, åtgått en god mängd af dessa famösa
Hugoiska dlöndörrar, dyrkar, giftflaskor - och
likkistor i så och. så många akter och tablåer,
realiserade i klingande recettbelopp: Men det
lär äfven vara sannt, att Chärles Nodier, waf
akademien, med sin lärdom förljufvar för fru
Hugo de stunder, då hon är öfvergifven af
sin man.
Följden af allt detta var imadlertid, för att
återkomma till . Vietor .Hugoy,. såsom -anförare
för den romantiska skolan, att afunden och
förtalet, som han hittills, så länge hån som en-
skild man stod ren, hållit på vederbörligt afstånd,
numera hade fått öppet fält för sina anfall, och att
en hel hop folk, som i striden mellan den gamla
och nya skolan, af aktning för hans personlig-
het hållit sig neutrala, eller, genom tjusningen
af densamma hållits intresserade för hans sak,
härunder drogo sig undan och snart öppet
ställde sig på motsatta sidan... I samma stund
skandalen slagit sig öfver hans medborgerliga
existimation, ansåg man honom, visserligen orätt
vist, till spillo gifven äfven till sin auktorliga,
och detta slags kritik; ;somr;jag villskalla den
lilla, tog sig nu före att sönderhacka hans,sång-
gudinna, utan åtskilnad likt och olikt, öfver
hela dess arma lekamen. . Hade nu Victor. Hugo.
uppträdt med en: annan eNotre Damep, att ty-
sta munnen på de: belackare, :så hade saken
visserligen ieke ännu varit så farlig. Men till
hans otur hörer, att han just i denna tidpunkt,
liksom skrefve han numera invita Minerva och
rentaf på trots, skulle hopa på hverandra en-
dast medelmåttiga produkter och, snart sagdt,
den ena syagare än den andra, Under så kin-
kiga omständigheter har den arma skalden gri-
pit till utvägar, som man skulle trottvara un-
dersen-VictorsHugos- värdighets--Hancharzhär
och der i jurnalerna instuckit unga män, or-
dentligt besoldade,. att. vid alla tillfällen -.stå på
sin herres bästa och. gilva ett försåtligt styng,
hvarheldst någon hans rival. eller motståndare
vågar sig fram. Man kallar dem i salongerna
Vietor Hugos ascorpions,. Dylika Victor Hu
gös skorpioner äro t. ex. Theophile Gautier,
som skrifver feuilletoner i La Pressen, Cassag-
nac, som äfvenledes der och annorstädes har
ett finger inne, med. flera andra. För att hålla
dessa unga och hoppfulla scholares i jemn på-
minnelse om, hvad de äruv sin öfversteprest
skyldige, och att oaflåtligt kunna göra deras
uppfostran och ingifva dem de rätta begreppen,
höll Vietor Hugö ev tid för dem daglig taffel
hemma hos sig. Der lefdes kräsliga och lef-
nadslustigt, såsom man kan föreställa-sig ; men
på det att saken icke måtte se alltför underlig
ut, och någon pretext skulle; finnas att dölja
verkliga ändamålet, hette detattherrarne voro
inackorderade i pension bourgeoise,, och de er-
lade härför två francs: om dagen; en. lumpen
styfver, hvarmed icke förrätten var betald. Jag
tror, att dessa middagar likväl nu upphört.
Det är Säkerligen : förhastadt och falskt att,
såsom några synas böjda att göra, antäga, det
den romantiska: skolan redan lefvat. Dess lit-
teratur befinner sig väl i ett tillstånd af öf:
vermättning, och ingenting är naturligare, så
som den frossat och, med förlof sagdt, lefvat.
liderligt en mängd af år. Men ungdomen, som
kastat dan 3 ntcväfningen. skall äfvran rädda