Slut från Onsdagsbladet af den insända arti-
keln, rörande Polisens behandling af Sande-
grenska målet.
Vid förhöret i Kgl. Poliskammaren den 20 sist-
lidne September, tilldrog sig en märklig händelse,
som i klar dag framställer de många oformligheter,
hvaröfver Sandegren beklagat sig och afslöjar heit
och hållet ändamålet med undersökningen och med-
len att vinna det. Den visar, att förvilleisen va-
rit mäktigare än kraften af Lag, och hur gerna
man velat finna Sandegren brottslig.
Bodgossarne Stensson och Heilström hade nem-
ligen angifvit, avt Hr BagareÅldermannen Plath,
uti sin handel med Sandegren, medelst falska räk-
ningar, blifvit bedragen på en betydligare summa,
af hvilken anleaning Hr Plath blifvit till Kongl.
Poliskammaren uppkallad, och tillfrågades nu, i
hvilka afseenden han ville anklaga Sandegren. Hr
Piath ar en man af rättskänsla och heder, för hvil-
ket han åtnjuter ett odeladt förtroende och akt-
ning. Hans svar borde derföre blifva af vigt, an-
tingen till ett moraiiskt bindande eller frikän-
nande.
Hr Plath förklarade angifvelsen, i hvad den an-
gick debiteringarne och liqviderna emellan honom
och Sandegren, vara ogrundad; han anförde, att
han fått hvad han begärt, cch ej hvarken biifvit
fordrad eller hade betalt mera än han fått.
Dermed tycktes väl, att undersökningen i det-
ta afseende borde vära slutad; — men nu upp-
stod en egen strid, förd af lir Polismästaren, me-
delst fortsatta frågor, och af bodgossarne, som en-
visades att påstå, det Hr Piaih varit, emot sitt e-
get bestridande, bedragen: ett lika sällsynt, som
laglöst förhållande, att en målsägares uppgifter,
angående dess enskilda affärsförhällanden, ej till-
erkännas vitsord. Det låg äfven något förnärman-
de häruti, hvilket Hr Plath ock tycktes känna, ef-
tersom deruti innefattades en förutsättning om en
o.eda uti affärer, som kunde tvinga Hr Piath att
beiala hvad han ej fått.
Uti uppkallandet af personer, endast för att få
anklagelser, ligger något försåtligt och lagstridigt;
men genom bemödandet, att framkalla dessa genom
föreställningar, innefattande ett slags öfvertalande,
ställes hvarje individ, som har olyckan att vara
anklagad, i den mest vådliga ställning, då han bar
att kämpa med domarens partiskhet, af stort in-
flytande på svaga karakterer, ej mäktiga af det
motstånd, som rättskänslan hos Hr Plath kunde
göra.
Uti detta förhållande ligger dock en betydelse-
full stödjepunkt för omdömet om de till sin be-
skaffenhet olagliga anklagelserna af tvenne oerfar-
na bodgossar, endast med syfte att störta sin hus-
bonde. Den oblyga djerfhet, med hvilken de ut-
fördes, fostrad och närd af det förvånande och ut-
omordentliga uti Kgl. Poliskammarens förtroende
och skydd, gör dem ända till fullkomlig visshet
misstänkta.
Den minst öfvade eftertanka skall dock erkänna,
att den, som icke fruktar att beskylla aktade och
trovärdiga personer för lögn, blott derföre, att de
ej velat understödja hvad som, efter deras öfver-
tygelse, är orätt, drager ännu mindre i betärkan-
de att, då det gäller hämnden emot en hatad hus-
bonde, göra en falsk angifvelse.