RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Förliden Måndag eftermiddag komme tvenne gardister af andra gardet, vid namn Lööf. gren och Olsson, i gräl med hvarandra uti sit! rum i kasernen, Den förre var skräddare och der sednare skomakare vid kompaniet. Under ordvexlingen, som började blifva allt häftigare, fick Löfgien tag uti en krokig skomakareknif, med hvilken han tilldelade Öisson ett djupt styng under venstra bröstvårtan, så att blodet började häfiigt rinna. Vid åsynen häraf blef O!sson förskräckt cch sprang, under förevändning att söka efter någontling, under bordet, der han, med samma kunif, sargade sig i halsen, förmodligen i afsigt att afhända sig lifvet, ehuru knifven ej var tillräckligt hvass, för att begagnas dertill. De affördes derefter båda till garnisonssjukhuset. Någon fara för deras lif lärer likväl ännu icke uppstått. — Det för någon tid sedan i detia blad omnämnda målet, angående ett oväsen i Stadshushäktet, dervid en arrestant vid namn Nyman hade blifvit slagen i hufvudet, förevar i går, hvarvid polisuppsyningsmannen Wittmeyer öfvertygades att hafva våldfört sig på Nyman, och botfälldes derför till 3 Rdr 46 sk Bko, samt ålades med lika summa ersätta Nyman för värk och sveda. Det sednare erlade Wittmeyer genast, men förklarade sig missnöjd med utslaget hvad böterna beträffade. — Biand mål, som under det förlidna året afoandlades i denna tidning, var äfven ett angående Instrumentmakare-gesällen J. Hammarqvist, af hästgardisterne Jacob Berlin och Anders Petter Orre, hos ÖfverståthållareEmbetet angifven att hafva, natten emellan den 23 och 24 Juni sistl. år, förolämpat bemälde gardister, under det desse, i egenskap af patrull, varit stadde uti tjensteutöfning. Målet remitterades till StottsRätten, som, uti Utslag d. 24 Aug. sistl. är, frikande Hammarqvist ifrån allt ansvar. Deremot yrkade Hammarqvist, tillika med Aktor, Hr Assessoren och Stadsfiskalen Salomonsson, att gardisterne Berlin och Orre, som vid ofvanberörda tillfälle anhållit Hammarqvist och fört honom med sig till Lifgardets till häst slottsvakt, hvarifrån han genast frigifvits af vakthafvande Officeraren, Under-löjtnanten Grefve Taube, måtte för sitt förhållande fällas till ansvar, såsom för olaga arrestering. SlottsRätten ansåg likväl denna del af målet icke kunna hänföras till det slags våldsmål å allmän gata, deruti SlottsRätten, jemlikt Kongl. Stadgan d. 3 April 4737 och Kongl. Brefvet den 49 Maj 1798, ägde domsrätt, utan fastmera endast innefatta angifvelse emot krigsman för förbrytelse i tjensten, hvarföre SlottsRätten, med stöd af 44 Kap. 42 S 4 mom. i Krigsartiklärne den 314 Mars 1798, fann sig ej vara behörig Domstel, att densamma till pröfning upptaga, utan förvisade berörde del af målet till KrigsRätten vid Lifgardet till häst. Detta SlottsRättens utlåtande har nu, genom Utslag den 20 sistlidne Juli, af Kongl. Maj:t blifvit faststäldt. Denna sak, som således nu kommer att handläggas af KrigsRätten, är en af de märkligare, egentligen derföre, att en af Ordens-hemligheterna, om vi så få uttrycka oss, derigenom hållit på att slippa ut till den profana hopen. En af gardisterne råkade nemligen under förhöret att, såsom en ursäkt hvarföre de attackerat Instrumentmakaren Hammarqvist, anföra, att patrullerne af hästgardet vid den tiden haft högre order att rida på och, om det behöfdes, med våld åtskilja äfven blott tvenne personer, som kunde träffas tillsammans på gatorna, och Under-löjtnanten Grefve Taube, en ung man af en öppen och flärdfri karakter, som icke förstår sig på krokvägar, vidgick jemväl ganska öppet, enligt protokollet, att sådana order voro gifna. Det skall nu blifva intressant, att af detta mål vidare se, om man kan komma till ändan af tråden, innan den afklippes, eller i motsatt fall, hvilken som denna gången kommer att stiga fram och taga på sig. Vi återkomma således framdeles till saken. esse AUAR———