RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Förliden Måndag eftermiddag komme
tvenne gardister af andra gardet, vid namn Lööf.
gren och Olsson, i gräl med hvarandra uti sit!
rum i kasernen, Den förre var skräddare och der
sednare skomakare vid kompaniet. Under ordvex-
lingen, som började blifva allt häftigare, fick Löf-
gien tag uti en krokig skomakareknif, med hvil-
ken han tilldelade Öisson ett djupt styng under
venstra bröstvårtan, så att blodet började häfiigt
rinna. Vid åsynen häraf blef O!sson förskräckt
cch sprang, under förevändning att söka efter nå-
gontling, under bordet, der han, med samma kunif,
sargade sig i halsen, förmodligen i afsigt att af-
hända sig lifvet, ehuru knifven ej var tillräckligt
hvass, för att begagnas dertill. De affördes der-
efter båda till garnisonssjukhuset. Någon fara för
deras lif lärer likväl ännu icke uppstått.
— Det för någon tid sedan i detia blad
omnämnda målet, angående ett oväsen i Stadshus-
häktet, dervid en arrestant vid namn Nyman hade
blifvit slagen i hufvudet, förevar i går, hvarvid
polisuppsyningsmannen Wittmeyer öfvertygades att
hafva våldfört sig på Nyman, och botfälldes der-
för till 3 Rdr 46 sk Bko, samt ålades med lika
summa ersätta Nyman för värk och sveda. Det
sednare erlade Wittmeyer genast, men förklarade
sig missnöjd med utslaget hvad böterna beträffade.
— Biand mål, som under det förlidna året
afoandlades i denna tidning, var äfven ett angå-
ende Instrumentmakare-gesällen J. Hammarqvist,
af hästgardisterne Jacob Berlin och Anders Petter
Orre, hos ÖfverståthållareEmbetet angifven att haf-
va, natten emellan den 23 och 24 Juni sistl. år,
förolämpat bemälde gardister, under det desse, i
egenskap af patrull, varit stadde uti tjensteutöfning.
Målet remitterades till StottsRätten, som, uti Ut-
slag d. 24 Aug. sistl. är, frikande Hammarqvist ifrån
allt ansvar. Deremot yrkade Hammarqvist, tillika
med Aktor, Hr Assessoren och Stadsfiskalen Salo-
monsson, att gardisterne Berlin och Orre, som vid
ofvanberörda tillfälle anhållit Hammarqvist och fört
honom med sig till Lifgardets till häst slottsvakt,
hvarifrån han genast frigifvits af vakthafvande Of-
ficeraren, Under-löjtnanten Grefve Taube, måtte
för sitt förhållande fällas till ansvar, såsom för ola-
ga arrestering.
SlottsRätten ansåg likväl denna del af målet ic-
ke kunna hänföras till det slags våldsmål å allmän
gata, deruti SlottsRätten, jemlikt Kongl. Stadgan d.
3 April 4737 och Kongl. Brefvet den 49 Maj 1798,
ägde domsrätt, utan fastmera endast innefatta an-
gifvelse emot krigsman för förbrytelse i tjensten,
hvarföre SlottsRätten, med stöd af 44 Kap. 42 S
4 mom. i Krigsartiklärne den 314 Mars 1798, fann
sig ej vara behörig Domstel, att densamma till
pröfning upptaga, utan förvisade berörde del af
målet till KrigsRätten vid Lifgardet till häst.
Detta SlottsRättens utlåtande har nu, genom Ut-
slag den 20 sistlidne Juli, af Kongl. Maj:t blifvit
faststäldt.
Denna sak, som således nu kommer att hand-
läggas af KrigsRätten, är en af de märkligare,
egentligen derföre, att en af Ordens-hemlighe-
terna, om vi så få uttrycka oss, derigenom hål-
lit på att slippa ut till den profana hopen. En
af gardisterne råkade nemligen under förhöret
att, såsom en ursäkt hvarföre de attackerat In-
strumentmakaren Hammarqvist, anföra, att pa-
trullerne af hästgardet vid den tiden haft hö-
gre order att rida på och, om det behöfdes, med
våld åtskilja äfven blott tvenne personer, som
kunde träffas tillsammans på gatorna, och Un-
der-löjtnanten Grefve Taube, en ung man af en
öppen och flärdfri karakter, som icke förstår
sig på krokvägar, vidgick jemväl ganska öppet,
enligt protokollet, att sådana order voro gifna.
Det skall nu blifva intressant, att af detta mål
vidare se, om man kan komma till ändan af
tråden, innan den afklippes, eller i motsatt fall,
hvilken som denna gången kommer att stiga
fram och taga på sig. Vi återkomma således
framdeles till saken.
esse AUAR———