SCHWEITZ.
Man påminner sig hvilken utomordentlig
sensation, den bekante theologen Dr Strauss
kallande till en theologisk profession vid uni-
versitetet i Zäörich, förlidet år, väckte hos pre-
sterskapet och landtfolket inem kantonen. Ro-
pet att religionen komme i fara, i fall denae
man finge undervisa ungdomen, blef så starkt
och hög!judt, att regeringen nödsakades gifva
vika för detsamma, och förklara det beslut
upphäfvet, som förordnade Strauss till lärare
vid universitetet. Sedan dess har en så kal-
lad aTroskommitlt, bildat sig inom kantonen,
hvilken egentiigen tyckes hafva haft för afsigt,
att balla intoleransen och fanatismen hos den
stora hopen vid li, och söka bereda maktens
öfvergång i andra bhänler än det nu varande
stora och lilla rådets, hvilka i allmänhet skola
vara sammansatta af upplysta och frisinnade
män. Regeringen, d. v. s. lilla rådet, hade
nyligen funnit sig föranlåten att förbjuda alla
sådana sammankomster, till hvilka kallelse ut-
gick från den så kallade troskommitten, och
hade äfven låtit aktionera trenne af kommit-
tens ledamöter, hvilka undertecknat en protest
emot detia regeringens beslut, hvilken protest
ansågs innehålla uppmaning till uppror. En
stark jäsning uppkom i anledning häraf bland
landtfolket, och troskomritten utskref en stor
sammankomst af deputerade från alla kommu-
ner inom kantonen, till Kloten d. 2 dennes.
Regeringen i Zärieh förbjöd väl icke denna
sammankomst, men iabeordrade trupper till
staden. Detti synes hafva ännu mera ökat o-
ron i sinnena, hvartill kom ett utspridt rykte,
att regeringen ämnade vända sig till landtda-
gen, hvilken nu är försaanlad, med begäran om
kantonens besättande af Edsförbundets trupper.
Så stodo sakerna då s mmankomsten i Kloten
ägde rum, och bivistades icke blott af de dit-
kallade deputerade, utan af folket i massa från
flera trakter. På troskommittens försäkran, att
folket kunde trygga sig dervid, att kommitten
skulle med mod och ståndaktighet försvara
dess rättigheter, skildes folket fredligt åt, utan
att begå några excesser. Men då några dagar
derefter rykte uppkom, att främmande trup-
per redan voro i anmarch för att besätta kan-
tonen, började stormklockan gå i flere försam-
lingar närmast staden Zöricb. Flere tusen men-
niskor, dels försedda med vapen dels med knöl-
påkar, satte sig i rörelse emot staden, och
kl. 5 om morgonen d. 6 dennes stodo de der
utanföre, med presten Hirzel i spetsen. Rege-
ringen utskickade tvänne deputerade för att
lugna folket, och upplysa dem om oriktigheten
al det utspridda ryktet om kantonens besät-
tande. Det var dock nu för sent att hejda
strömmen; folkhopen förelade regeringen tvänne
timmars tid att afbjelpa deras besvär, men då
regeringen icke kunde gå in härpå, så ryckte
landtfolket in i staden, ordnade i leder och
under afsjungande af psalmer, anförda af den
ofvannämnde presten och en annan ledamot af
iroskommitten, Dr Rahn Escher. De ställde
kosan direkte åt tyghuset, men stötte under.
vägen på ett detachement dragoner, med hvilka
de kommo i handgemäng, och måste draga sig
tillbaka. Infanteri började nu äfven skjuta på
folket, och 8 personer skola dervid blifvit dö-
dade och 46 blesserade, bland hvilka sednare
en rådsledamot, Hr Hegetschweiler. Regerin-
gen gaf nu befallning, att striden skulle upp
aöra och militären genast draga sig tillbaka.
Härpå besatte landtfolket, som imedlertid er-
hållit ytterligare förstärkning, kasernen. Arse-
nalen innehades af borgarmilisen. Klockan 12
middagstiden var alt åter lugnt. Dragoner
och infanteri drogo sig ur staden, de förre icke
utan stor fara för sina lif, emedan förbittrin-
gen mot dem, hvilka först brukat vapen mot
folket, var ganska stor. Troskommitten och
hennes skaror voro nu i ostörd besittning af
staden, och under natten och andra niorgonen
strömmade ytterligare folk från kringliggande
trakter dit. Den 7 på förmiddagen tågade folk-
boparne i precession, med fanor och under
trumslag, till paradplatsen, der en tribun var
