nn rn
sitt hjertas känslor och att framlägga i en kiar
och sann dager alla förhållanden? — Denna lott
blef mig förnekad; — men jag söker min tröst der-
uti, att den tillgifyvenhet för Krigare-Monarken i
Norden, som råder inom Armen, ifrån soldaten
upp till nögsta Befälet, behöfver föga ord att ut-
trycka sig. Krigarens rätta språk är kraft, ära och
tro i handling; han glömmer aldrig pligternas och
tacksamhetens af honom väl förstådda bud, om han
än skulle sakna en tolk af sina känslor.
Konungens svar lyade salunda:
Herr Grefve! Mine Herrar!
aJag värderar de tänkesätt, J uttrycken för Mig,
i Armåns namn. Jag kände dem redan. Män, som
uppoffra sig för Fosterlandets försvar och ära, hafva,
med personlig sjelförsakelse, icke allenast underka-
stat sig de svårigheter, som från krigs-yrket äro o-
skiljakviga, utan äfven uppoffringen af flera rättig-
beter och fribeter, medan den öfriga delen af na-
tionen deraf njuter i lugn. Icke destomindre haf-
va dessa försakelser sitt behag. Lyckan att försva-
ra sina medborgare och betrygga Fäderneslandets
obereende är en stor tröst — äfven öfver otack-
samhbeten., :
Armens kassors tillstånd är helt olika nu, emot
då J sednast voren församlade... Ackords-ersätt-
nings-fondens obligationer vidkändes visserligen, i
början af deras utgifvande, en betydlig förlust. Den
säkerhet, hvarpå de hvila, och ihärdigheten i upp-
fyllandet af gifna löften hafva återställt deras kre-
dit, grundad på ärlighet och förtroende. Dessa ob-
ligationer hafva stigit öfver parti, och Krigshären
skall aldrig svika ingångna förbindelser.
cArmen kan städse räkna på dess högste Befäl-
bafvares oryggliga erkänsla samt på Nationens tack-
samhet.
Man erinras af det här efvan intagna, lika-
som det skett ofta tillförene, att otacksamheten
nu för tiden spelar en stor rol i officiella tal.
Betydelsen af detta uttryck förekommer dock
vanligen något dunkel; man vet hvarken rätt
hvilken som är otacksam, eller mot hvilken
otacksamheten utöfvas. Är meningen, att na-
tionen är den otacksamme, så kan det väl icke
sägas, att den visat sig sådan mot armeen, då
denna vid hvarje riksdag bekommit större de-
len af de beviljade anslagen, så långt krafterna
räckt; nationen har häruti tvärtom, äfven un-
der fredens lugn, visat en billig erkänsla för
den tillvext i bildning och humanitet, som
krigsbefälet på sednare tider onekligen vunnit,
och hvarigenom det visat sig värdigt folkets
omvårdnad, ehuru det ej haft tillfälle att skör-
da lagrar på stridsfältet; och detta hafve vi
äfven hört många förtjenstfulle militärer erkän-
na. Ännu mindre förmode vi, att det kan
vara fråga om någon otacksamhet mot monar-
kens person eller dynastien. Svenska folket
bar just varit olikt många andra deruti, att
under alla de strider, som för öfrigt delat me-
ningarne, om offentliga åtgärder och regerings-
system, har man här icke, såsom annorstädes,
försport några dynastiska intriger, till förmån
för en afsatt kungafamilj, utan alla hafva med
tillgifvenhet fästat sig vid den Fursteätt, som
Svenska Folket sjelf upphöjt till konungslig
värdighet, och hvilken med landets gemen-
samma bifall sitter befästad på Svenska thro-
nen, medan alla öfriga dynastier, som uppstodo
under det Napoleoniska väldet, måst återgå
till privatlifvet. Den säkra besittningen af en
dyrbar krona synes i alla händelser icke vara
något bevis, att det folk, som skänkt denna
krona, är otacksamt mot den, som först inkal-
lades att bära densamma. Hvad Regentens
person beträffar, har devuemanget för densam-
ma dessutom uttalat sig vid alla tillfällen, då!
folket haft tillfälle att nalkas och omgifva Ke-
nungen. Det är således svårt att finna mot
hvem otacksamheten skulle blifvit uppenbarad,
om icke mot — Konseljen ?
— Den nyligen församlade Unionskommitteen
har tvänne sekreterare, en Svensk och en
Norsk. Den Svenske är Protokollssekreieraren
i Ecklesiastikexpeditionen Hr Backman.
— Revisionssekreteraren Martin, som genom
lottning erhållit föredragningen af Justitieom-
budsmannens aktioner inför Högsta Domstolen
mot Svea Hofrätt för behandiingen af Crusen-
stolpeska Tryckfrihetsmålet, lärer äfven, enligt
uppgift i Dagligt Allehanda, hafva erhållit före-
dragningen af aktionen mot Statskontoret för:
lagstridig vägran att utlemna handlingar.
— Dagligen frågas, om polisen ej ännu upphört
att fortsätta inqvisitionen mot Jernkramhand-
laren Sandegren, eller, i händelse någon upp-j
täckt blifvit gjord, fullföljt angilvelserna vid
vederbörlig domstol: intetdera har likväl in-
I
I
l
träffat; man fortfar. Berättelsen derom öfver-
gär all trovärdighet. Sålunda säges ännu en
äåller flora af Sandesrens förra bhbodegossar hafva