nn rn sitt hjertas känslor och att framlägga i en kiar och sann dager alla förhållanden? — Denna lott blef mig förnekad; — men jag söker min tröst deruti, att den tillgifyvenhet för Krigare-Monarken i Norden, som råder inom Armen, ifrån soldaten upp till nögsta Befälet, behöfver föga ord att uttrycka sig. Krigarens rätta språk är kraft, ära och tro i handling; han glömmer aldrig pligternas och tacksamhetens af honom väl förstådda bud, om han än skulle sakna en tolk af sina känslor. Konungens svar lyade salunda: Herr Grefve! Mine Herrar! aJag värderar de tänkesätt, J uttrycken för Mig, i Armåns namn. Jag kände dem redan. Män, som uppoffra sig för Fosterlandets försvar och ära, hafva, med personlig sjelförsakelse, icke allenast underkastat sig de svårigheter, som från krigs-yrket äro oskiljakviga, utan äfven uppoffringen af flera rättigbeter och fribeter, medan den öfriga delen af nationen deraf njuter i lugn. Icke destomindre hafva dessa försakelser sitt behag. Lyckan att försvara sina medborgare och betrygga Fäderneslandets obereende är en stor tröst — äfven öfver otacksamhbeten., : Armens kassors tillstånd är helt olika nu, emot då J sednast voren församlade... Ackords-ersättnings-fondens obligationer vidkändes visserligen, i början af deras utgifvande, en betydlig förlust. Den säkerhet, hvarpå de hvila, och ihärdigheten i uppfyllandet af gifna löften hafva återställt deras kredit, grundad på ärlighet och förtroende. Dessa obligationer hafva stigit öfver parti, och Krigshären skall aldrig svika ingångna förbindelser. cArmen kan städse räkna på dess högste Befälbafvares oryggliga erkänsla samt på Nationens tacksamhet. Man erinras af det här efvan intagna, likasom det skett ofta tillförene, att otacksamheten nu för tiden spelar en stor rol i officiella tal. Betydelsen af detta uttryck förekommer dock vanligen något dunkel; man vet hvarken rätt hvilken som är otacksam, eller mot hvilken otacksamheten utöfvas. Är meningen, att nationen är den otacksamme, så kan det väl icke sägas, att den visat sig sådan mot armeen, då denna vid hvarje riksdag bekommit större delen af de beviljade anslagen, så långt krafterna räckt; nationen har häruti tvärtom, äfven under fredens lugn, visat en billig erkänsla för den tillvext i bildning och humanitet, som krigsbefälet på sednare tider onekligen vunnit, och hvarigenom det visat sig värdigt folkets omvårdnad, ehuru det ej haft tillfälle att skörda lagrar på stridsfältet; och detta hafve vi äfven hört många förtjenstfulle militärer erkänna. Ännu mindre förmode vi, att det kan vara fråga om någon otacksamhet mot monarkens person eller dynastien. Svenska folket bar just varit olikt många andra deruti, att under alla de strider, som för öfrigt delat meningarne, om offentliga åtgärder och regeringssystem, har man här icke, såsom annorstädes, försport några dynastiska intriger, till förmån för en afsatt kungafamilj, utan alla hafva med tillgifvenhet fästat sig vid den Fursteätt, som Svenska Folket sjelf upphöjt till konungslig värdighet, och hvilken med landets gemensamma bifall sitter befästad på Svenska thronen, medan alla öfriga dynastier, som uppstodo under det Napoleoniska väldet, måst återgå till privatlifvet. Den säkra besittningen af en dyrbar krona synes i alla händelser icke vara något bevis, att det folk, som skänkt denna krona, är otacksamt mot den, som först inkallades att bära densamma. Hvad Regentens person beträffar, har devuemanget för densamma dessutom uttalat sig vid alla tillfällen, då! folket haft tillfälle att nalkas och omgifva Kenungen. Det är således svårt att finna mot hvem otacksamheten skulle blifvit uppenbarad, om icke mot — Konseljen ? — Den nyligen församlade Unionskommitteen har tvänne sekreterare, en Svensk och en Norsk. Den Svenske är Protokollssekreieraren i Ecklesiastikexpeditionen Hr Backman. — Revisionssekreteraren Martin, som genom lottning erhållit föredragningen af Justitieombudsmannens aktioner inför Högsta Domstolen mot Svea Hofrätt för behandiingen af Crusenstolpeska Tryckfrihetsmålet, lärer äfven, enligt uppgift i Dagligt Allehanda, hafva erhållit föredragningen af aktionen mot Statskontoret för: lagstridig vägran att utlemna handlingar. — Dagligen frågas, om polisen ej ännu upphört att fortsätta inqvisitionen mot Jernkramhandlaren Sandegren, eller, i händelse någon upp-j täckt blifvit gjord, fullföljt angilvelserna vid vederbörlig domstol: intetdera har likväl inI I l träffat; man fortfar. Berättelsen derom öfvergär all trovärdighet. Sålunda säges ännu en äåller flora af Sandesrens förra bhbodegossar hafva