EEE EEE Bergmästaren i Norrland Hr G. F. Ekenstam har anhållit om införande af nedanstående: Näsbergets Jernmalmsanledningar. Uti Aftonbladet M 207 för den 6 dennes har en betraktare i allmänhet, för det tillfället, specielt fästat sin uppmärksamhet vid ofvannämnde anledningar, som äro belägne i Westerbottens Län. Att derom en artikel nyligen influtit i Afionbladet hörde jag tillfälligtvis omtalas för några få dagar sedan, eller straxt efter min hitkomst. Artikeln läste jag likväl icke förr, än i går aften, hvarvid jag också först erfor insändarens direkta hemställan. Dess förbindlighet, i förening med en serskild begäran om upplysningarnes offentliggörande uti allmänna tidniugarne, ej blott berättigar mig, utan fastmer tillförbinder mig nu, sent omsider, att fullgöra uppmaningen. En hvar, som i sammanhang tager kännedom om nedanstående, inser lätt, att det är med en serdeles tillfredsställelse jag begagnar rättigheten insändaren sålunda förskaffat mig, att i nämnde fråga taga publikens uppmärksamhet i anspråk. Tillförene har jag väl önskat anledning dertill, men ansett något förmätet förutsätta saken vara af nog allmänt intresse — enär, hvad angår de ekonomiska resultaterna, hvars utveckling insändaren äfven afsett, de allmänna förhållanderne icke kunde göras åskådlige med mindre man, för nödig motivering, ingick något på de mera enskildta. I September månad 4833 tilldelades utmål af undertecknad, efter en längre och mera fullständig undersökning af jernmalmsfältet. Genom embetets relation för nämnde år, har, för att nu i korthet sig yttra, bland annat om detta fält blifvit af mig upplyst: att dessa Näsbergs jernmalmsanledningar förekomma i talrika långa, smala streck; att man på en längd af icke fullt ; mil och en knapp s mils bredd märker, det kempassen afbrutet afficieras, än här, än der, att man endast genom kombination af dessa observationer kunnat approximera till streckens ungefärliga direktion, och deras mediära markations-linie, att bergets höjd på 1800 alnars distans uppgår till vid pass 5 å 600 fot öfver der rundtomkring befintliga dalen, (icke 4400 fot som artikeln ungefärligen uppgifver), att en rik malm visat sig på några ställen, men blifvit förutsatt på många, efter kompassens anvisning, att den. jord, som till 2 å 4 alnars djup betäcker berget, ännu vägrar hvarje annan ledning för allmänneligt bedömande af malmtillgång och strykning, än hvad genom kompassnålen likligen slutes, och skäligen bör få antagas, att streckens medellinia är i NY. och SO., på 5 grader när, att streckens stupning närmast tyckes vara 30 grader från vertikalplanet, att de af mig repeterade degelprofven lemnade hopp em, att den rikare malmen i stort borde såsom medelhalt gifva 65 procent; att den i malmen insprängda svafvelkisen väckte farhåga, att malmen svårligen, och åtminstone med ringa fördel, skulle enbart kunna smältas till välartadt tackjern, och slutligen, att jag, sådant oaktadt; hoppades att dessa malmanledningars bearbetande skulle snart nog tillskynda orten en vigtig industriell och ekonomisk förkofran. För erhållande af ytterligare upplysningar refereras till den hos BergsKollegii Aktuarie tillgänglige embets-relation för år 1835, och dervid fogade geologiska kartan öfver det nu ifrågavarande området. Till en hvar af de många, som jag de sistförflutna 6 åren lemnat svar på gjorda hemställanden, om dessa, stundom vidunderligt beskrifna, anledningar, vädjar jag, huruvida mitt yttrande någonsin varit stridande emot min ännu bestående här nedan anförda enskilda öfvertygelse om dessa anledningar. Denna öfvertygelse har jag ock, i mohn af arbetets fortgång , funnit allt mer bekräftad. —