fattning med en affir, med hvilken hans em-
betsmyndighet icke lagligen har något att skaf-
fa, men ett sådant nit ensamt kan åtminstone
omöjligen förklara, att de äfven, sedan alla äro
ense om företagets bakvändhet och sedan man
till och med sjelf i polisbladets artikel vilkor
ligt medgifvit, att han öfverskridit de lagliga
for.nerna, likväl ännu fortsätta en inqvisition,
i kvilken ännu ingen aktor uppträdt; som bör-
jats med en hemlig angifvelse, som författaren
i polisbladet först förklarade vara skedd! a!
flere personer, men hvilket sedan reducerats
till en af Hr Sandegrens egna betjenter; en in-
qvisition, som utsträckes till en obegränsad tid,
och der det ännu snå as och spejas efter nya
angilvelser. Antoge man endast vitet emot
förmenta lagbrott såsom anledningen, så skulle
naturligtvis saken längesedan af polisen sjeif
hafva blifvit återställd inom dess lagliga grän-
ser, så snart denna myndighet erinrades,
att en handlandes egna böcker aldrig kunna
blifva föremål för polisens ransakning. Lika
litet kunne man, om ej några andra omständig-
heter här förefunnes, antaga, att Regeringen, se-
dan den genom offentligheten blifvit om sakens
rätta förhållande upplyst, skulle tillåta ett
bandlingssätt fortfara, som väckt ett sä allmänt
missnöje bland alla klasser. Det blir således
svårt att utfinna mer än en förklaringsgrund,
till den fortsatta obehöriga inblandningen af
polisen, nemligen den förmodan, att vederbö-
rande sjelfve skulle önska genom ett eklatant
exempel äfven inför medelklassen ådagalägga
det makten här i Sverge numera är så säker
på sin sak, så befästad genom sin egen posi-
tion i egenskap af makt, och sina egna resurser i
viljan och styrkan, och så fullkomligt oberoen-
de af opinionen, att den ieke ens behöfver fruk-
ta för att genom sina organer uppenbart sätta
sig öfver lagarna, i händelse tillfället sådant
skulle erfordra. Det vore, om vi så få säga,
på den civila vägen detsamma, som mingen
sistl. år tyckte sig mårka på den militära. Vi
säga visserligen icke att så är, ty vi tillmäta
oss icke rättigheten att bestämdt förutsätta mo-
tiver hos andra; men vi anmärke blott, att för-
farandet måste åt en sådan förmodan gifva en
hög grad af sannolikhet. Kan någon annan
förklaringsgrund angifvas, så mycket bättre.