eV ER de 14,000 man. Efter Hr de St. Anselmes återkomst till Konstantinopel från Alexandria, hade en konferens blifvit hallen emellan Portens ministrar och de stora makternas ambassadörer, och det sades, att definitif befallning derefter afgått till amiralerne, att återhemta Turkiska flottan från Alexandria. Då Fransyske konsuln på sistnämnde ställe hotade Mehemed Ali med ett dylikt besök, svarade han, att i sådant fall skulle han gifva Ibrahim Pascha befallning att marchera på Konstantinopel. Amiral Stopford, som uppkom till Konstantinopel d. 45 Aug., synes ännu d. 24 hafva varit qvar der, och hade straxt efter ankomsten låtit hissa sin amiralsflagga på en Engelsk fregatt, som låg vid Therapia. Emellan Vicekonungen och Porten var ännu ingenting afgjordt. Mehemed Ali står fast vid sina fordringar, och Porten brådskar ej med några koneessioner, sedan de stora makterna tagit henne under armarna. Från Alexandria skrifves d. 27 Aug., att missnöjet bland besättningen på Turkiska flottan skall vara ganska starkt. Då de Turkiske matroserne ej tycke att brödet var hvitt nog, kastade de det i sjön; och då Egyptierne ej ville taga deras Turkiska mynt högre än till halfva värdet, så fingo de stryk. Åtskilliga försigtighetsmått hade blifvit vidtagna emot Turkarne, hos hvilka man befarade något anslag emot hamnen. Ett Egyptiskt krigskepp hade blifvit lagdt bredvid hvarje Turkiskt. Det förra var väl försedt med ammunition; det sednare deremot hade icke ett korn krut ombord. — Kapudan Pascha hade, såsom det sades på 44 dagar, begifvit sig till Kairo, åtföljd af en Egyptisk dignitär. FRANKRIKE. Tidningarne äro så uppfyllda med uppgifter och anmärkningar öfver de Spanska och Orientaliska angelägenheterna, att de hvarken hafva tid eller rum öfriga för de inre ärenderna. Dessa tyckas också i närvarande stund vara af föga intresse. Visserligen har Temps, som bekant är, organ för Tierspartiet mom ministeren, talat om en på slottet Eu föreslagen kombinations-minister, som skulle gifva inrikes portföljen åt Hr Thiers, den utrikes åt Hr Mol, krigsärendernas åt Marskalk Soult m. m., men hvilken notis ej synes allvarsamt menad och hvarpå ingen tror. Det tyckes endast hafva varit en liten varning åt dess parti. Både i Toulon, Rochefort och Cherhourg rustas starkt. I sistnämnde hamn sättes linieskeppet Friedland i ordning att utlöpa. Några af underbetjeningen vid utrikes ministeren hafva blifvit arresterade, för det de undansnillat en hep akter. Jernvägen emellan Mihlhausen och Thann öppnades den 4 dennes. SPANIEN. Den 4 dennes öppnade drottningen Cortess session med ett tal, hvari likväl ingenting yttrades om de pågående underhandlingarne med Carlisterne. Något vidare om talets innehåll känner man icke. De ofvannämnde underhandlingarne hafva imedlertid gifvit ett för Christinos högst fördelaktigt resultat. Förloppet härvid är, så vidt man kan sluta af spridda telegrafrapporter och privata underrättelser, följande: Då Moaroto ansåg sin plan mogen, skref han den 235 Augusti till Don Carlos och inbjöd honom komma till Elorrio, att föra presidium i en sammankomst, som der skulle hållas af hans samtlige generaler. Ehuru redan icke obekant med Marotos planer, begaf sig Don Carlos likväl dit, emedan han trodde sig kunna räkna på armeåens tillgifvennet, och infann sig med en liten kavalleri-eskort, åtföljd af sin son och infanten Don Sebastian. I Elorrio voro 6 liniebataljoner uppställda, öfver hvilka han vidl Marotos sida höll revy. Efter dess slut tilltalade han soldaterna sålunda: cFrivillige! erkännen J mig för er konung? Ären I beredde att följa mig, hvarthän jag för er?, — Soldaterne ropade: aJa, ja, lefve konungen!, men tillade efter någon tvekan: Lefve vår general! lefve Marotol — Förtrytsam häröfver, sade pretendenten: kEr general har med denna fråga ingenting att göra; er konung talar till er. Svaren, viljen J följa mig?, — Intet svar följde, endast några tecken vexlades mellan Maroto : och officerarne, hvarefter trupperna defilerade ! bort. Don Carlos stod en stund aldeles förla