Ae sh horbtemnd ra
gar, att presten tager cen eller två skofiar jord
och kastar den på likkistan, innan grafven till-
slutes., Klockaren,, säger han, acfrararäcker
högtidligt en låda eller ett litet tråg fullt af
jord åt presten, och denna tager med samma
högtidlighet en sked eller liten spade, liknande
en barnleksak, doppar den i jorden och strör
en handfull deraf i grafven, och denna apiece
of mummery, (detta skulle vara stötande att
öfversätta) anses absolut nödvändig för den af-
lidnes själsfrid och betalas ganska högt; i mån-
ga provinser kan presten såsom laglig rättighet
fordra att vid en bonrdes död derför erhålla
en ko, eller dess värde, ur sterbhuset., — —
cAlla dessa inkomster och utgifter, ehuru tun-
ga de må synas oss, äro sanktionerade af en lång-.
varig häfd oeh vana bland en allmoge, hos hvilken
känslan afeganderätt är nästan utsläckt genom de
många serskilda afgälder, staten och dess in-
rättningar taga af dess tid, arbete och produk-
ter. Det är icke hvad bomden producerar på
sitt område, utan hvad man lemnar honom
qvar deraf, som han känner och anser vara sitt
eget. De motsatta intressena hos dem, som be-
tala och dem sem mottaga tionde åstadkomma
derföre vida mindre bitterhet och spänning i
sinnena i Sverige, än hos oss, eller rättare sagdt
ingen — — — Både presterskapet och fol-
ket symas mig derföre betrakta kristendomen
från en helt olika synpunkt, än förhållandet är
hos oss. Detta är ett ämne, öfver hvilket jag
ogerna återgifver de intryck jag erhållit, i anse-.
ende till svårigheten att rätt framställa dem.
Det Svenska presterskapet är utan all tvifvel
en mycket bildad samling af teologer. Folket
har också uppfostran ech bildning till en viss
punkt, så vida nemligen att de kunna läsa in-.
nantill ech äga den kunskap i den antagna ka-
techesen, att de få tillstånd att konfirmeras.
Härvid synes likväl kyrkans verkningar på fol-
ket stanna. Ett uppmärksamt iakttagande af
alla kyrkans ceremonier, ett flitigt bivistande af
högmessan på sön- och helgedagar, en noggrann
efterlefnad af kyrkobruken vid dop, kommunio-
ner och begrafningar, en omsorgfull vård om,
kyrkan, altaret och prestens messhakar m. m
synes hafva trädt i stället för själens ansträng-
ningar och egnande åt religionen, åt hvilken de
för öfrigt synas mindre öfverlemna sig, sedan
de, em det tillåtes mig nyttja detta uttryck,
utan att anses stötande, hafva genom den för-
sta kommunionen uttagit sitt diplom att vara
kristne. Den som uppmärksamt lyssnar till nå-
got längre samtal i allvarsamma ämnen, ibland
de lägre klasserna i England nu för tiden, får
vanligen höra en hel hop religiösa meningar dis-
kuteras och argumenteras, hvilka, de må för
öfrigt vara utmärkta af mer eller mindre skarp-
sinnighet, medföra den nyttan, att de utveckla
och stärka själskrafterna, forskningsandan och
tankan på en högre bestämmelse. I Sverige å-
ter, om händelsevis ett religiöst ämne kommer
i fråga under ett samtal bland samma klasser,
inskränker det sig vanligen till en beskrifning
deröfver huru väl eller huru illa pastor ÅA. pre-
dikar; huru högtidligt pastor B. messade och
förrättade altartjensten; huru vacker den kyr-
kan eller det altaret såg ut; men sjelfva tnne-
hållet af predikan hör man sällan eller aldrig
diskuteras i bland dem. Den lutherska kyrkan
står i sjelfva verket nu för tiden lika långt ef-
ter menniskoslägtets religiösa behef, som för-
hållandet var med den katholska under Luthers
tid. .
Vi öfverlemna åt Mr Laing sjelf ansvarighe-
ten för hvad han yttrat, men såsom nyss
nämndes, torde läsaren finna, att ett och an-
nat deraf förtjenar att tänka på.
I afseende på detta ämne innehåller arbetet
jemväl en beskrifning på den norrländska lä-
saresekten, med hvilken Mr Laing gjorde en
flyktig bekantskap under sin resa. Orsaken
hvarföre denna sekt så mycket sprider sig,
tror han till en del ligga deri, att cehuru don
icke kan öppet förföljas, emedan det finnes en
upplyst och liberal publik i Sverige, som skulle
högljudt yttra sitt ogillande, om någon öppet
förföljdes för sina tankar i religionen, så är
dock presten nog mäktig i sin församling, och
har tillräckligt bistånd af tjenstemännen, för
att låta en fattig stackare, som har för mycket
eller för litet religionsnit efter pastorns åsigter,
i dess timliga angelägenheter känna följden af
att vika ifrån kvrkansp väs.n Mr Laing me-
nn