DOMEN OM SVYERGE. Mr Laings resa. Femte Artikeln. Vi lofvade i slutet af tredje artikeln öfver detta arbete, att äfven meddela något af Mr Laings resonnemanger och tankar, rörande Svenska folkets belägenhet i religiöst afseende. Detta är en af de mest kuriösa afdelningarna i hans bok, och innebåller åtskilliga opinioner, hvilka utan tvifvel måste förekomma oss Svenskar nog främmande, men som imedlertid förtjena eiteras, för att se huru en skarpsinnig och forskande utlänning bedömt en af de vigtigaste sidorna sf vårt samhällslif. Mr Laings utgångspunkt är alltjemt att undersöka anledningarna till det ofördelaktiga förhållande i afseende på moraliteten, hvartill han slutat ifrån de statistiska uppgifterna, rörande brottmålens antal. Såsom en annan orsak,, säger han, aförekommer det mig, att emedan den Lutherska reformationen fann folkets sinnen i en del af Tyskland, Schweitz, Holland, England och Scottland förberedda till dess emottagande, och kräfvande en form för den kristna lärans utöfvande, hvilken vore mera riktad till förståndet, och mindre lill sinnligheten, än den romersk-katolska kyrkans, så var allmänna tänkesättet i Sverge icke så långt hunnet, när lutherzanismen der infördes. Förändringen var en regeringshandling, som tycktes sammanhänga med den nya dynastiens politik, samt understöddes af några få upplysta, jemte det lägre presterskapet, hvilket önskade befrias ifrån förbudet mot giftermål och ifrån åtskilligt annat tvång. Men opinionen synes på den tiden varit stadd i ett slags liknöjdhet, beträffande religiösa ämnen. Det finnes icke spår af några sekter, schismers predikningar, möten eller publikationer, som antyda, att någon jäsning i sinnena varit förhanden, i likhet med dem som förefunnos i England, Scottland och andra länder vid tiden för reformationen. De katolska presterne på landet blefvo, med få undantag, lutheraner, och några ceremonier mindre, samt en liten skiljaktighet i kyrkans ritual utgjorde all den förändring, man varseblef, ty mängden af folket hade icke nog: insigt att uppfatta skiljaktigheten i sjelfva satserna. Gustaf I erkände aldrig, att han egentligen hade infört en ny lära, och i början af Johan II:s regering, säger Geyer, visste folket icke annat, än att de ännu voro katoliker, fastän de sjöngo messan på Svenska. Landet är för vidsträckt och tunnt befolkadt, äfven nu för tiden, att något egentligen verksamt religionsnit kan spridas genom predikningar eller tryckta skrifter. Beträffande religionens inflytelse på sederna och det enskilda lifvet, synes reformationen hafva föga eller intet uträttat i Sverge, emedan allmänna tänkesättet icke var känsligt för annat än de yttre iakttagelserna af kyrkans bruk., Detta förhållande, menar Mr Laing, fortfar ännu i dag. Uti intet land iakttagas mera noggrant än i Sverige, de yttre formerna och anständigheten vid gudstjensten. Kyrkorna äro stora och vackra, och icke blott väl underhållna, utan äfven försedda med prydnader, både till det inre och yttre; ja, härutinnan äger till och med ett slags täflan rum emellan församlingarna. Presterskapet har en anständig , bergning, bor väl, och är i allmänhet i godt förstånd med sina församlingar. De äro också väl uppfostrade och kunnige män, och utgöra en korporation af stor makt i staten, emedan presteståndet sänder en fjerdedel af representanterna till riksdagen och der utgör en serskild kammare. Men oaktadt alla dessa yttre tecken till ett fördelaktigt religiöst förhållande och med alla de medel, öfver hvilka en mäktig, såsem statsinrättning bestående kyrka, ohämmad af alla sekter eller schismer kan disponera, synes likväl religionen icke i något kristet samhälle hafva mindre inflytande på de offentliga sederna. Det rätta förhållandet torde vara, att ingen allmän och sann redigiös anda någonsin blifvit upptänd i detta land, emedan reformationen i det -hela endast satt en ceremoniel kyrka i stället för en annan, och att den, som undanträngdes, om den utan afseende på sjelfva dogmerna, betraktas såsom en inrättning att, genom sina reglor och kontroller, förekomma osedlighet i det enskilda lifvet, vida mera än den som kom i stället kunde verka i egenskap af moralisk polisanstal