personer, ja al suppilkanter, nar Efrearin och cc viss grad tält de skarpaste förebråelser. Vi känna således t. ex. att den bekante krigsassessoren Tidemand, hvilken nu hålles under uppsigt å Christiansö, vid ett tillfälle, då konungen temligen bestämdt hace iofvat honom en tjeust vid tuiiverket, men densamma, det oaktadt, bief bortgilven å: en annan, begärde audiens, och då konungen på sitt vanliga satt tröstade honom öfver hans felslagna hopp dermed, alt ham skulle hafra honom i åtanka vid nästa tillfalle, svarade Tidemand: cDei är godt och väl BE. Maj:t; men af löften kan iman icke lerva, och en ärlig iman håller siit ord. Forst sedan samme Tidemaad drifvit sin oförskämadhet till det yttersta, och till och med i breftill konungen nyttjat uttryck, som kunde kostat honom hufvudet, lät konungen arrestera honom, och slutligen saicka hovom till Christviansö, der ban för öfrigt är i åtnjutanda af fuilkomlig personlig frihet. -— Såsom familjefader bar Fredrik ailtid visat sig öm och käcleksfull, och hans sätt att bemöta drottningen skall vara mycket hiertligt och utan allt ceremoniell. Hans förkållande vill fru Dannemand, med hvilken han haft fyra barn, af hvilka treune lefva, är bekant, och antages hufvudsakligen härröra från kroppsfel hos hans lagliga gemål. Att detta förhållande måste hafva smärtat den sistnämnda, är naturligt; det oaktadt är hon kenungen mycket tillgifven, och har till och med låtit för sig presentera fru Dannemands barn. Den äldste sonen, som till utseendet är ganska lik konungen, är hans ögonsten, och har erhållit en högst sorgfällig uppfostran. Han är för närvarande kapten vid gardet, och, så vidt man vet, avtache vid missionen i Paris; ty hans förbållande till en flicka af ringa stånd, med hvilken han bestämdt ville gifta sig, gjorde det nödvändigt att aflägsna honom från Köpenhamn. Fru Dannemand har för öfrigt haft ett icke obetydligt inflytande på bortgifvandet af åtskillige mindre embeten, i synnerhet sysslorna vid tullverket i Köpenhamn, hvilka med begärlighet sökas af alla; men till något egenmtligt missbruk har detta inflytande aldrig stigit; deremot är General B. den, som i en lång följd af år på ett skändligt sätt drifvit bandel med tremne artiklar: embetenu, titlar och ordnar, hvilka, då handeln varit monopoliserad, inbragt honom ofantliga summor, och alla möjliga konster hafva blifvit använde, för att uppdrifva vinsten till det aldrahögsta. Denna man har en efterhängsenhet och en till virtuositet drifven fardighet, att bänga efter konungen så länge, till dess han uppnått sin afsigt derigenom att konungen gålt ifeån sin. Med af seende på Stemanns inflytande, så är detta af en mera politisk natur, hvarom vi en aunan gång komma att tala; och fastän han äfven verkar på embete nas tillsättande, kan man dock icke förevita honom orättrådigbet, tvertowm är han i högsta grad samvetsgrann. Drottningen har blott ganska sällan begagnat det inflytande, hon naturligtvis måste äga, och prins Christian är alltför fin och klok, för att direkt söka verka på embetenas besättande. Förhållandet imellan konungen och deane sistnämnde är höfligt, men långt ifrån hjertligt, emedan afundsjuka om sin makt, anseende o. s. v. är konungens hufvudfel, och prins Christian visst icke ken tilläggas denna öppns och raka karaktiter, som är egnad att ingifva sannt förtroeade. Det stora inflytande, som Bilow utöfrar, och under en lång följd af år utöfvat, kan väl i syanerhet tillskrifvas hans egenskap af militär; ty dest är nogsamt bekant, att Konungens förkärlek för militärståndet gränsar till det löjliga. Soldaier åro Fredriks leksaker, och den röda färgen har en viss trolikraft i hans ögon. Derföre ser man honom årligen bivista de inkallade truppernes öfniagar, ifrån kl. 4 om morgonen ända till aftonen — derföre ser man den gamle, af åldern nedböjde mannen, med det magra blaka ansigtet, den smala kroppen, det snöhvita håret och de hiita polisongerna, leda de est ansträngande manövrer, hurudan väderleken än må vara, och hellre blottställa sig för den svåraste sjukdom, än hålla sig uadan — och derföre ger man i hans förmak nästan endast och allenast militära uniformer; ty till och med borgarne och gudenterne måste kläda sig i borgareoch studentuniform, om de skola kunaa göra sig hopp om audiens. Förunderligt är det imedlestid, att Fredrik, med en sådan inre lust för det militära, ändock är så aildeles utan militära talanger, som han verkligen är. Hass obestämdhet och brist på kondui:e måste till en stor del bära sku:den för den olyckliga utgången af Danskarnes bedrifter under sista kriget, der rasihet i handling skulle hafva gifvit et helt annat resuitat. Och likväl anser han sig för en stor fältherre, fastån han alltid under manörrerne kommer till korta emot prins Ferdinand. För några år sedan bief han helt och hållet omringad i eu träsk; men nu glömde han, att det blott var en krigslek; modig som ett lejon drog han sitt svärd, och ville så intet vilkor gifva sig fången. förrän det omsider lyckades hans omezifning, att bringa honom till reson Att Fredrik, med denna lust för krigiska öfoingar, sem utgör hans lifs njutning, aldrig skall låta beveka sig att minska sin armåe eller undsrlåta att årligen irkalla i läger sina kära trupper, är lätt att begripa. I ett sådant råd, så väl som i de flesta af ständernas föreställningar, ser ban och kommer aldrig att s8 annat än ett iogrepp i sin makt; och att bertskänka det ringaiste grand af densamma, dertill skall hen under inga omständigheter låta beqväma sig. Han älskar verkeiigen sitt folk, han tror sjelf att han är en fader för detsamma, och -3a häslindda ronen från pressen och stän