LANDSORTS-NYHETER. Lund den 4 September. Vid den bolagsstämma, som den 2 dennes hölls med delägarne uti Skånska Hypoteksföreningen, invaldes till ledamot i direktionen, efter aflidne Kammarherren Fribersre Trolle, Hr Friherre Hans Ramel. Till revisorer för innevarande år utvaldes: Åboen Sven Ohlsson i Svaluf, Hr Majoren och Riddaren Thestrup, Hr Ryttmästaren och Riddaren Ljung, Hr N. H. Schartau samt Riddaren af Kongl. Wasaorden, J. Falkman; såsom suppleanter utsågos: Hr Viceauditör Möller, Hr Löjtnant H. Ehrenborg, Hr Prosten Broome, Hr G. Hedman samt Öfversten och Riddaren N. Toll. Under de sistförflutne fyra dagar, under hvilka Hypoteksföreningens direktion haft sammanträde, bafva 5 nya delägare tillkommit, så att inrättningen nu räknar 309 delägare, med taxeringsvärde 5,838,735 Rdr; belåningsrätt 2,290,160 Rdr och amortissement 23,026 Rdr. Utlåningen utgjorde vid detta sammanträde 82,100 Rdr, så att totala utlåningssumman utgör 871,600 Rdr Bko, men hvarå likväl af låntagarne till dato blifvit afbetaldt 36.046 Rdr, så att nu endast återstår en lånesumma af 835.554 Rdr Bko. Inrättningens utelöpande förbindelser utgöra för närvarande uti obligationer med 3 procents ränta, efter ö års förlopp uppsägbara 381,000 Rdr, dito 6 månader efter uppsägelse 363,500 Rdr; med 4!, procents ränta 45,250 Rdr, och med 3 procents ränta 4,650 Rdr, samt uti assignationer på banken 4,200 Rdr; således sammanräknadt 768.600 Rdr Bko. — Genom utslag af den 34 Augusti har Consist. Acad. Majus dömt Studeranden L. M. Dahl till 3:e års relegation, samt att, till Studeranden Haases underhåll, så länge Haase lefver, årligen erlägga 600 Rår Bko. (Lunds Veckobl.) Skara den 7 Sept. Såsom ett bevis på att qvacksalfveriet ännu i våra dagar drifves med en viss framgång, må nämnas, att i Levene församling bor en yngre hustru, vanligen känd under namn af Sparlösa-gumman, som säger sig kunna icke allenast bota alla sjukdomar hos menniskor och kreatur, utan äfven upptäcka tjufvar m. m. sådant. Denna hustru är dagligen öfverhopad af stora skaror af menniskor, som ditföra sjuka både till själ och kropp, och alla återvända nöjda. Några kurer (troligen i nerfsjukdomar) lära hafva lyckats; förunderligt nog, men hvad som med säkerhet kan sägas, är, att ännu flera slagit mindre väl ut. Hennes läkemedel äro enkla, och det första af alla, hon använder, lärer vara några droppar, som intagas i bränvin. Hjelper icke detta eller några andra lika enkla medel, så förklarar hon med fuil säkerhet, att döden är förhand, och det lönar icke mödan att göra något; och sedan denna rysliga dom är uttalad, vanskötes ofta den arme sjuklingen äf allmogen till dem grad, att den verkligen innan kort dör. Allmogen har imedlertid det största för