STILL SM YIUIFUCLEN all IlU0lS5Svdla SIN IVL Std handling hafva vederbörande således nu äfven påtagit sig förbindelsen att hemula den äreröriga tillvitelsen. Sättet dertill är i lag föreskrifvet: anklaga den beskyllde inför vederbörlig domstol och öfverbevisa honom! Men de herrar, som upptagit och bearbetat angilvelsen och deraf formerat beskyllningen, följa en annan lag. De sätta sig först ned för att ransaka och om möjligt samla nya angifvelser. Den anfallne personens skrifter äro i deras våld; stadens fiskaler och hela polisbetjeningen står till deras tjenst. Allt har blifvit begagnadt för det föresatta målet: den angifnes, icke fällande, ty dermed vågar väl polisen ej taga befattning, men åtminstone för hans nedsmutsande. Herrarne låta för detta ändamål trycka de såkallade protokollerna och hvad se vi väl af dem? Först att åtskilliga personer blifvit inledde i äfventyret att stå såsom angifvare inför allmänheten och sålunda inför opinionen tjena till förkläde åt angifvarae i polisbladet. En och annan person, som hittills kunnat uppletas, har blifvit inställd för polisen; den hemlige angifvaren har för honom utpekat något ställe i räkningarne, som kunde göras tvistigt, och polismästaren har tillsport honom, om han ej ville angifva detta ställe såsom oriktigt. Har han vägrat, har han sagt, att den beskyllde gjort honom rätt, att räkningen var riktig, så har han erhållit förmaningar att besinna sig, liksom vore han misstänkt för falskhet och lögn. Genom detta medel har en och annan blifvit förledd att finna oriktigheter i sina egna, stundom längesedan afslutade och betalda räkenskaper, och sålunda ådragit sig icke blott misstankan att af räddhåga eller för egen vinning göra osannolika angifvelser, utan äfven att vara en vårdslös affärsman, som icke vet hvad han reqvirerat, hvad han fått, hvad han betalt, en person, som icke ger vitsord åt sina egna afslutade och en gång erkända räkenskaper. Se der åter en frukt: af detta förfarande; äfven de, som kanske aldrig haft em tanka på att vara angifvare, skola uppmanas att blifva det, att med egna händer nedsmutsa sig inför allmänheten och gifva dem, som äro mindre fasta i sina grundsatser, ett frestande efterdöme, att krångla sig ifrån sina skulder genom angifvelser mot borgenärn! Vidare sysselsätter sig poliskammaren med, att genomgå och granska en mängd dels den angifne, dels andra personer tillhörige räkenskaper, och låter trycka ett protokoll öfver de ändringar och omskrifningar, som deri förekommit. Hvad är afsigten med detta förfarande och hvad är derigenom uppdagadt? Afsigten kan asnart sagdt icke vara någon annan än att nedsudla den man tilläfventyrs) ej kan öfverbevisa. Denna misstanka ingifves af flera omständigheter, synnerligast dels af den, att såsom den angripne sjelf uppgifver så dane ändringar, sannolikt blifvit förbigångne, der beloppet blifvit förändradt från högre till lägre, dels af den, att de anförde ändringarne, enligt kunnige affärsmäns omdöme ingenting bevisa, hvadan deras framläggande endast kan tjena att förvilla omdömet hos dem, som om minuthandeln och dess bokföring ingen kunskap äga. Frågar man nemligen de handlande, så säga de, att omskrifningar och inskrifningar omöjligen kunna undvikas i en bodkladd, icke blott derföre, att man kan misskrifva sig, utan ännu oftare derföre att ändringar verkligen efteråt ske i handeln. De anföra såsom en allmänt känd sak, att skriftliga reqvisitioner ofta förändras dels af köparen, dels, på hans anmodan, af säl aren, emedan ombyte skeit, eller andra varor eller annat belopp deraf än det först tecknade pekommits, och de anföra likaså om motböcker, att interlinieringar deruti ofta äro nödvändiga, emedan reqvirenten ej sällan glömt tt: medtaga dem, och den handlande stundom, Itt på en gång införa allt det, som medan notboken varit borta, blifvit hos honom reIvireradt. I samma förklaring instämma äfven n mängd reqvirenter, som äga motböcker, ch isynnerhet sådane, som göra större, daglia reqvisitioner för byggnader, fabriksdrift och ylikt. De påstå, att förändringar af hvarjeanda sätt i reqvisitionerna, ombyten af säme emot bättre, mindre mot större, eller tvertm ieke kan undvikas, och de erkänna, att de ed flera, äfven med den angifne, haft sådane rändrade motböcker och reqvisitioner att liSA a s JL TN oo RK oo Pr RA AK VM — uu hn vm AA AMA HA BH PM rm m-— FFF