STILL SM YIUIFUCLEN all IlU0lS5Svdla SIN IVL Std
handling hafva vederbörande således nu äfven
påtagit sig förbindelsen att hemula den ärerö-
riga tillvitelsen. Sättet dertill är i lag före-
skrifvet: anklaga den beskyllde inför vederbör-
lig domstol och öfverbevisa honom!
Men de herrar, som upptagit och bearbetat
angilvelsen och deraf formerat beskyllningen,
följa en annan lag. De sätta sig först ned för
att ransaka och om möjligt samla nya angifvel-
ser. Den anfallne personens skrifter äro i de-
ras våld; stadens fiskaler och hela polisbetjenin-
gen står till deras tjenst. Allt har blifvit be-
gagnadt för det föresatta målet: den angifnes,
icke fällande, ty dermed vågar väl polisen ej
taga befattning, men åtminstone för hans ned-
smutsande. Herrarne låta för detta ändamål
trycka de såkallade protokollerna och hvad se
vi väl af dem?
Först att åtskilliga personer blifvit inledde i
äfventyret att stå såsom angifvare inför all-
mänheten och sålunda inför opinionen tjena till
förkläde åt angifvarae i polisbladet. En och
annan person, som hittills kunnat uppletas, har
blifvit inställd för polisen; den hemlige angif-
varen har för honom utpekat något ställe i
räkningarne, som kunde göras tvistigt, och po-
lismästaren har tillsport honom, om han ej ville
angifva detta ställe såsom oriktigt. Har han
vägrat, har han sagt, att den beskyllde gjort
honom rätt, att räkningen var riktig, så har
han erhållit förmaningar att besinna sig, lik-
som vore han misstänkt för falskhet och lögn.
Genom detta medel har en och annan blifvit
förledd att finna oriktigheter i sina egna, stun-
dom längesedan afslutade och betalda räken-
skaper, och sålunda ådragit sig icke blott miss-
tankan att af räddhåga eller för egen vinning
göra osannolika angifvelser, utan äfven att vara
en vårdslös affärsman, som icke vet hvad han
reqvirerat, hvad han fått, hvad han betalt, en
person, som icke ger vitsord åt sina egna af-
slutade och en gång erkända räkenskaper. Se
der åter en frukt: af detta förfarande; äfven
de, som kanske aldrig haft em tanka på att
vara angifvare, skola uppmanas att blifva det,
att med egna händer nedsmutsa sig inför all-
mänheten och gifva dem, som äro mindre fasta
i sina grundsatser, ett frestande efterdöme, att
krångla sig ifrån sina skulder genom angifvel-
ser mot borgenärn!
Vidare sysselsätter sig poliskammaren med,
att genomgå och granska en mängd dels den
angifne, dels andra personer tillhörige räken-
skaper, och låter trycka ett protokoll öfver de
ändringar och omskrifningar, som deri före-
kommit. Hvad är afsigten med detta förfa-
rande och hvad är derigenom uppdagadt?
Afsigten kan asnart sagdt icke vara någon
annan än att nedsudla den man tilläfventyrs)
ej kan öfverbevisa. Denna misstanka ingifves
af flera omständigheter, synnerligast dels af
den, att såsom den angripne sjelf uppgifver så
dane ändringar, sannolikt blifvit förbigångne, der
beloppet blifvit förändradt från högre till lägre,
dels af den, att de anförde ändringarne, enligt
kunnige affärsmäns omdöme ingenting bevisa,
hvadan deras framläggande endast kan tjena att
förvilla omdömet hos dem, som om minut-
handeln och dess bokföring ingen kunskap äga.
Frågar man nemligen de handlande, så säga
de, att omskrifningar och inskrifningar omöj-
ligen kunna undvikas i en bodkladd, icke blott
derföre, att man kan misskrifva sig, utan än-
nu oftare derföre att ändringar verkligen efteråt
ske i handeln. De anföra såsom en allmänt känd
sak, att skriftliga reqvisitioner ofta förändras
dels af köparen, dels, på hans anmodan, af säl
aren, emedan ombyte skeit, eller andra varor
eller annat belopp deraf än det först tecknade
pekommits, och de anföra likaså om motböc-
ker, att interlinieringar deruti ofta äro nöd-
vändiga, emedan reqvirenten ej sällan glömt
tt: medtaga dem, och den handlande stundom,
Itt på en gång införa allt det, som medan
notboken varit borta, blifvit hos honom re-
Ivireradt. I samma förklaring instämma äfven
n mängd reqvirenter, som äga motböcker,
ch isynnerhet sådane, som göra större, dagli-
a reqvisitioner för byggnader, fabriksdrift och
ylikt. De påstå, att förändringar af hvarje-
anda sätt i reqvisitionerna, ombyten af säm-
e emot bättre, mindre mot större, eller tvert-
m ieke kan undvikas, och de erkänna, att de
ed flera, äfven med den angifne, haft sådane
rändrade motböcker och reqvisitioner att li-
SA a s JL TN oo RK oo Pr RA AK
VM — uu hn vm AA AMA HA BH PM rm - m-— - FFF