JUL IGLRUUV 88 MM dessa exempel hafva, åtminstone från den tid begreppen om borgerlig frihet blifvit någorlurida utvecklade, aldrig den karakter, som det nu ifrågavarande. Väl har man någon gång sett maktens agenter anställa godtyckliga förhör samt oförseåt bemäktiga sig bref och andra papper; men detta bar utan undantag angått politiska affärer, för hvilka, efter tidens åsigter, en : sådan behandling var nödvändig, och det har merändels rört personer, som ingått i det politiska partispelet, för hvilket då, liksom till stor del ännu i dag, den regeln utan synnerlig motsägelse fått gälla, att den har rätt, som bragte motspelaren mellan fyra väggar eller på schavotten. minstone haft den anständigheten, att öfver sitt tyranni kasta en, om än mycket skir, slöja af nit för landets bästa, hat till förräderi, förespeglingar af landets stora våda och nödvändigheten af en ögonblieklig räddning, med flera klingande skäl, som dock bevisade, att allmänheten fordrade och tyranniet ansåg sig pligtigt gifva skäl för afvikelsen från lagliga former. Annorlunda har man handlat i fråga om rent borgerliga förhållanden. De allmänna friderna äro ganska gamla i Sverige; folket har lagt stor vigt på dem och tvungit konungarne att besvärja dem. Uti intet hänseende tycks likväl dessa frider mera värderade, än i det, som rör åtnjutandet af laga rättegångsformer. Man har anmärkt . vördnaden för formerna, såsom ett utmärkande drag hos den germaniska stammen i allmänhst, doch de många andra bekymmer, mot hvilka nordbon måste värja sig, synas böra befria honom från nödvändigheten att lefva i ständig fruktan för försåtliga öfverfall från dem, som önska strida mot honom med lagens vapen. Derföre har äfven för detta stridssätt blifvit stadgadt, att vederparten skall på förhand gifva sig tillkänna genom öppen och ärlig utmaning eller stämning, samt att striden skall föras inför bestämda, af båda parterne godkända, skiljedomare. Dessa vilkor, vid alla tillfällen tryggade genom beskrifne lagar, hafva de styrande städse respekterat, icke blott såsom ett uttryck af folkets vilja, utan äfven såsom det:säkraste medlet för samhällets bestånd, emedan de anat, att om dessa former brytas af. den, som har makten i dag, så skola de icke heller respekteras af dem, som kunna taga sig den i morgon, och att de äro nästan det enda medlet att underhålla aktningen för andras rätt hos den stora massan i vårt land. Afveni despotiska länder, i Ryssland, i sjelfva Turkiet, skydda lagar och plägseder de borgerliga klassernas rätt, från maktens omedelbara angrepp, eburu ofta dessa riktas mot politiska personer, och det är en känd sak, att I sådana fall har dock makten åtman under den ryska sjelfherskarens spira, åt-. minstone på de civiliserade punkterna af hans rike, njuter ostörd säkerhet till person och egendom, så länge man ej befattar sig med politiska affärer, för hvilka autokratens godtycke är den enda antagna lag. Hvad under då om i det lagbundna Sverige medborgarne förskräckas för ett förfarande, som uppenbarligen öfverträder alla i lagens ord och anda samt folkets öfvertygelse stadgade former, och uppenbarligen predikar inqvisition, hemlig angifvelse och spioneri, såsom hädaneftar i Sverige tillåtliga handlingar. Vi hafva redan yttrat oss om vederbörandes första handling, inqvisitionen hemma i huset och bortförandet af en borgares bästa egendom. Ingen enda, lagkunnig eller icke lagkunnig, har velat försvara den, alla fördöma den med en mun, sannolikt till och med herrarne sjelfve, som beslutat och utfört den. Men hvad göra då dessa herrar, för att godtgöra förseelsen? De fortsätta den. Först mottaga de angifvelelser af tjenstehjon, och af sådane tjenstehjon, som äger7husbondens synnerliga förtroende, som derföre mer än andra äro i tillfälle att skada honom, och hvilkas angilvelser — hittills Gudskelof sällsynta — alltid blifvit ansedda som ett förräderi, äfven då de varit sanna. Exemplet är vackert. Det skal! visserligen främja sedligheten hos den tjenande klassen att se, huru väl angifvelser mot husbonde upptagas och bearbetas af höga vederbörande, och det skall icke mindre alstra förtroende och välvilja hos husbönder att veta, det tjenaren, som de vårda och undervisa, är herre öfver deras timliga välfärd och att det endast beror af honom, att, när han behagar, To Fx oo LÄ LL ua. am ära AnRh HAJ. Tas oo