uppresningen mot spanmålslagarna skall snart följas af ett starkare utbrott. Äfven de religiösa intressena äro ej tillfredsställda, hvarken biskopliga kyrkan eller dissenterne. Båda äro misstänksamme, obelåtna och bekymrade. Man är ur stånd att tillfredsställa deras anspråk, vinna deras aktning och bringa deras verksamhets serskilda riktningar i öfverensstämmelse, för att föras till gemensamt nyttiga föremål. Lika så Tories, som äro stadde i en rastlös och ursinmig opposition och använda sin makt att hindra regeringen och bringa henne i förlägenhet; icke en gång Whigs, hvilka taga sin tillflykt till obestämda, goda afsigter, och dervid aflägga bekännelsen om sin fullkomliga vanmakt. Förstår man ej medlen att draga sig härutur, så skall vår så högt beprisade statsförfattning väl svårligen kunna framställa sig såsom en befordrarinna af sambhällstillståndet. Parlamentet har blifvit en blott reaktion. OÖOfverhuset hämmar Underhuset. Whigs gå Tories i vägen, och Tories göra Whigs dessamma. Detta kunde möjligtvis så fortfara och lyckan af ett evigt stillastående uppnås, om endast händelserna också läte uppehålla sig, om man kunde qväfva de missnöjdes känslor och klagorop, oförbättrade lagars och statsinrättningars skadliga följder, rådande kasters tillgrepp, och hejda sjelfva jordklotets hvälfning kring sin axel. Men verlden står ej stilla ech lämpar sig icke efter de i jemnvigt sväfrande partiernas önskningar. Om parlamentet icke vill medgifva förbättringar, så måste det skrida till tvångsmedel; vill det ej betala skolmästaren, så mäste det betala polissoldaterna; vill det ej medgifva spanmålsinförsel, så förbjuder det derigenom fabriksvarors utfö:sel; medger det ej em lagskipning för bättre pris, så uppmuntrar det derigenom förtrycket; vägrar det valfrihet, så underkastar det sig partipassionerna. Den snart slutade sessionen var ett experiment, huruvida ett mäktigt rikes intrasslade angelägenheter skulle kunna väl förvaltas utan en verksam öfverstyrelse. Experimentet skulle hafva bättre lyckats, om alls intet parlament funnits. Gäsningen ökas endast, när man ser, att de offentliga angelägenheterna förlora sig i ett ofruktbart småaktigt käbbel. De af Hr Duncombe föreslagna resolutionerna utmärka på ett träffande sätt, hvad som hade bordt vara hufvudföremålet för parlamentssessivnens verksamhet. Om detta skett, som sig bordt, så skulle landet derför vara tacksamt och hysa glada förhoppningar, missnöjet skulle bämnas, partiandan komma på skam, söndringen lägga sig och de vanliga medlen vara tillräckliga till den borgerliga ordningens betryggande. ORIENTEN. Om verkan af de sednaste vigtiga händelserna i Orienten på sinnesstämningen såväl hos Grekiska befolkningen i Tu:kiet, so dess stamförvandter i Grekland, innehåller ett bref från Athen af den 42 Aug., i en utländsk jurnal, följande intressanta meddelanden: eSedan de Orientaliska angelägenheterna plötsligt gerom vapenmakt, trädt utom sfalus quo, och i hastigt lopp genora de serskilda stadierna af deras utveckling hämna sig på diplomatien, som trodde sig kunna ända in i en aflägsen framtid hålla dem qvar i detta onaturliga tillstånd, så framstå förhållanderne i Grekland under en ny, mera betydelsefull synpunkt. Granskapet med en stat, som utan armå och utan flotta, framställer bilden af ett till förrutnelse skyndande lik, såsom den snillrike Lamartine så ofta och så troget skildrat förhål!andet från tribunen, befolkningens o!ikhet i anseende till religion, språk, seder, sympatier ech antipathier; den i trots af den aflidne Sultans moderna regeringsåtgärder hos samtlige Greker i Turkiet rådande ovilja emot halfmånans välde; deres sympathier för sina befriade bröder, och önskan att såsom Greker blifva medlemmar af det fria Grekiska samhället; dessa och dylika momenter gifva inärvarande stund det lilla Grekiska konungariket en högre betydelse. Visserligen har diplomatien, efter den vigtiga bataljen vid Eufrat och Turkiska flottans öfvergång, bemäktigat sig denma frågs, såsom hörde densamma uteslutande till hennes oblodiga forum, oeh hon tillbakavisar vid sina rådplägningar iden om Turkiska rikets styckning långt ifrån sig. Men då de stora, mäktiga händelserna icke utgå ur kabinetternas drifkus, och när de ovärtadt skjuta upp midt bland folken, diplomaterne förgäfves sätta sig emot deras utveckling och gripande omkring sig, så måste undersökningen om Turkiska statens upplösning så mycket mera dragas inför publicitetens domstol, som denna upplösning redan moraliskt gått för sig. Turkiet räknar, såsom bekant är, bland sin befolkning en stor massa Grekiska kristne, hvilka vid flere serskilda tillfällen sökt att undandraga sig det Turkiska förtrycket, och skaffa sig en nationell och kristlig regering. Misslyckandet af dessa försök har dock icke tillintetgjort deras önskningar och förhoppningar; dessa hafva tvertom, genom deras bröders framgång på Peloponesen, på en del af fasta landet och på Cykladerne, blifvit ännu lifligare och uthålligare, så att för närvarande det icke finnes någon Grek i Europeiska Turkiet, som icke sätter sin snara be frielse från Turkiska herraväldet bland sina första trosartiklar. Till och med den mildaste behandling å Turkiska regeringens sida skall icke förändra någonting i dessa de Europeiske Grekernes önskningar och föresatser, äfven om halfmånan på Sofiakyrkan blefyve utbytt emot korset. Men utom denna söndring i religiöst hänseende, ligger em annan, lika stor, i sinnesriktningen, hvilken gör en samm— anm vste—rFltmndmaA RA FL FK KR AA AA 3 Jan