uppresningen mot spanmålslagarna skall snart föl-
jas af ett starkare utbrott. Äfven de religiösa in-
tressena äro ej tillfredsställda, hvarken biskop-
liga kyrkan eller dissenterne. Båda äro misstänk-
samme, obelåtna och bekymrade. Man är ur stånd
att tillfredsställa deras anspråk, vinna deras akt-
ning och bringa deras verksamhets serskilda rikt-
ningar i öfverensstämmelse, för att föras till ge-
mensamt nyttiga föremål. Lika så Tories, som äro
stadde i en rastlös och ursinmig opposition och
använda sin makt att hindra regeringen och bringa
henne i förlägenhet; icke en gång Whigs, hvilka
taga sin tillflykt till obestämda, goda afsigter, och
dervid aflägga bekännelsen om sin fullkomliga van-
makt. Förstår man ej medlen att draga sig här-
utur, så skall vår så högt beprisade statsförfatt-
ning väl svårligen kunna framställa sig såsom en
befordrarinna af sambhällstillståndet. Parlamentet
har blifvit en blott reaktion. OÖOfverhuset hämmar
Underhuset. Whigs gå Tories i vägen, och Tories
göra Whigs dessamma. Detta kunde möjligtvis så
fortfara och lyckan af ett evigt stillastående upp-
nås, om endast händelserna också läte uppehålla
sig, om man kunde qväfva de missnöjdes känslor
och klagorop, oförbättrade lagars och statsinrätt-
ningars skadliga följder, rådande kasters tillgrepp,
och hejda sjelfva jordklotets hvälfning kring sin
axel. Men verlden står ej stilla ech lämpar sig
icke efter de i jemnvigt sväfrande partiernas önsk-
ningar. Om parlamentet icke vill medgifva för-
bättringar, så måste det skrida till tvångsmedel;
vill det ej betala skolmästaren, så mäste det betala
polissoldaterna; vill det ej medgifva spanmålsin-
försel, så förbjuder det derigenom fabriksvarors ut-
fö:sel; medger det ej em lagskipning för bättre
pris, så uppmuntrar det derigenom förtrycket; vä-
grar det valfrihet, så underkastar det sig partipas-
sionerna. Den snart slutade sessionen var ett ex-
periment, huruvida ett mäktigt rikes intrasslade
angelägenheter skulle kunna väl förvaltas utan en
verksam öfverstyrelse. Experimentet skulle hafva
bättre lyckats, om alls intet parlament funnits.
Gäsningen ökas endast, när man ser, att de offent-
liga angelägenheterna förlora sig i ett ofruktbart
småaktigt käbbel. De af Hr Duncombe föreslagna
resolutionerna utmärka på ett träffande sätt, hvad
som hade bordt vara hufvudföremålet för parla-
mentssessivnens verksamhet. Om detta skett, som
sig bordt, så skulle landet derför vara tacksamt
och hysa glada förhoppningar, missnöjet skulle bäm-
nas, partiandan komma på skam, söndringen lägga
sig och de vanliga medlen vara tillräckliga till den
borgerliga ordningens betryggande.
ORIENTEN.
Om verkan af de sednaste vigtiga händelser-
na i Orienten på sinnesstämningen såväl hos
Grekiska befolkningen i Tu:kiet, so dess stam-
förvandter i Grekland, innehåller ett bref från
Athen af den 42 Aug., i en utländsk jurnal,
följande intressanta meddelanden:
eSedan de Orientaliska angelägenheterna plötsligt
gerom vapenmakt, trädt utom sfalus quo, och i
hastigt lopp genora de serskilda stadierna af deras
utveckling hämna sig på diplomatien, som trodde
sig kunna ända in i en aflägsen framtid hålla dem
qvar i detta onaturliga tillstånd, så framstå förhål-
landerne i Grekland under en ny, mera betydelsefull
synpunkt. Granskapet med en stat, som utan ar-
må och utan flotta, framställer bilden af ett till
förrutnelse skyndande lik, såsom den snillrike La-
martine så ofta och så troget skildrat förhål!andet
från tribunen, befolkningens o!ikhet i anseende till
religion, språk, seder, sympatier ech antipathier;
den i trots af den aflidne Sultans moderna rege-
ringsåtgärder hos samtlige Greker i Turkiet rådan-
de ovilja emot halfmånans välde; deres sympathier
för sina befriade bröder, och önskan att såsom Gre-
ker blifva medlemmar af det fria Grekiska sam-
hället; dessa och dylika momenter gifva inärvaran-
de stund det lilla Grekiska konungariket en högre
betydelse. Visserligen har diplomatien, efter den
vigtiga bataljen vid Eufrat och Turkiska flottans
öfvergång, bemäktigat sig denma frågs, såsom hör-
de densamma uteslutande till hennes oblodiga fo-
rum, oeh hon tillbakavisar vid sina rådplägningar
iden om Turkiska rikets styckning långt ifrån sig.
Men då de stora, mäktiga händelserna icke utgå
ur kabinetternas drifkus, och när de ovärtadt skju-
ta upp midt bland folken, diplomaterne förgäfves
sätta sig emot deras utveckling och gripande om-
kring sig, så måste undersökningen om Turkiska
statens upplösning så mycket mera dragas inför
publicitetens domstol, som denna upplösning redan
moraliskt gått för sig. Turkiet räknar, såsom be-
kant är, bland sin befolkning en stor massa Gre-
kiska kristne, hvilka vid flere serskilda tillfällen
sökt att undandraga sig det Turkiska förtrycket,
och skaffa sig en nationell och kristlig regering.
Misslyckandet af dessa försök har dock icke tillin-
tetgjort deras önskningar och förhoppningar; dessa
hafva tvertom, genom deras bröders framgång på
Peloponesen, på en del af fasta landet och på Cy-
kladerne, blifvit ännu lifligare och uthålligare, så
att för närvarande det icke finnes någon Grek i
Europeiska Turkiet, som icke sätter sin snara be
frielse från Turkiska herraväldet bland sina första
trosartiklar. Till och med den mildaste behandling
å Turkiska regeringens sida skall icke förändra nå-
gonting i dessa de Europeiske Grekernes önsknin-
gar och föresatser, äfven om halfmånan på Sofia-
kyrkan blefyve utbytt emot korset. Men utom den-
na söndring i religiöst hänseende, ligger em annan,
lika stor, i sinnesriktningen, hvilken gör en sam-
m— anm vste—rFltmndmaA RA FL FK KR AA AA 3 Jan